Fem album med Mama Sonic

av | Jul 22, 2017 | Artiklar, Fem album med, Framsida Startslider

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Death Of A Ladies Man – Leonard Cohen (1977)

Jacob – Det är den perfekta mixen av två musikvärldar jag älskar. Först har vi Leonard Cohens texter som går i Cohens vanliga poetiska spår och knyter an till folkmusik som jag lyssnade mycket på för några år sedan. Då var mina största idoler Bob Dylan, Woody Guthrie och Josh White. Den andra musikvärlden som hittas på Death Of A Ladies Man är Phil Spectors produktion. Spector är kanske min favoritproducent. Trots att han är helt sjuk i huvudet skapade han ett sound som jag verkligen beundrar och tycker är helt magiskt. Just den här skivan är också väldigt soulig, vilket påminner mer om det Phil Spector gjorde på 60-talet än annat han producerat på 70-talet. Det är så lätt att drunkna i Death Of A Ladies Mans ljudbild, lyssna på trumljudet på Iodine, så fantastiskt! En gömd pärla bland alla andra fantastiska Cohen-skivor.

Face To Face – The Kinks (1966)

Olof – Kinks är mitt favoritband och det här va skivan jag först blev introducerad till. Jag vill nog säga att det är bandets första riktigt genomarbetade verk. Varje låt håller samma Kinksiga linje: lagom hurtigt och melankoliskt. Sunny Afternoon är ett perfekt exempel på det ofta parodiska tonfallet i Ray Davies röst och texter. Ingen kan skriva samhällskommenterande låtar som Kinks, de är så unika i allt de gör. Får jag ge ett tips på en låt att lyssna in sig på är det Holiday in Waikiki. Den här skivan är full med nostalgiska låtar för mig och är ett otroligt album om man inte bara är ute efter hits utan vill lyssna på en låt 30 gånger för att inse att man älskar den.

Demonstration Tapes – Dolly Mixture (1983)

Martin – Garagepunk korsbefruktat med 60-talspop = en riktigt bra dubbelskiva av 3 brittiska tjejer! Av obskyra rariteter från 80-talet är Demonstration Tapes en av diskofilernas favoritämnen. Självtryckt av bandet, med ett riktigt antiomslag (bara en handskriven titel och numrering), genomsyras debutens produktion och utförande av bandmedlemmarnas personligheter. Tekniskt sett består skivan av 4 EP-skivor, en inspelad varje år mellan 1979-1983, vilket påvisar bandets konsekventa låtförfattande, men också gradvisa utveckling. Demonstration Tapes blir till en musikalisk odyssé som tar oss genom punk och postpunk till symfoniska ballader; allt framfört i samma råa självproducerade anda! Det är ett enigma varför detta bortglömda mästerverk inte omnämns oftare i musikälskares topplistor.

Niandra Lades & Usually Just a T-Shirt – John Frusciante (1994)

Johnny – Vi väljer ett album var. Jag vill välja Sweden av The Mountain Goats, Inner Fires av Bud Powell och Ja dä ä dä av Pugh Roghefeldt. Något rycker i mig: det här är det album som egentligen betytt mest för mig. John Frusciante var 20 år gammal när han plötsligt blev med i ett superframgångsrikt band. Enligt den korta Wikipedia artikeln på svenska hetsade hans vänner honom att släppa ett soloalbum för att “Det fanns ingen bra musik längre”. Den då 24-åriga heroinstöpta Frusciante spann ihop ett dubbelalbum för sig själv med ett par bandspelare och en gitarr. För mig var hela den här plattan ett intro till att musik kunde vara både utmanande och simpel. Texterna svänger mellan Frusciantes försök att hantera kändisskapet genom en vriden introspektion till ett gnisslande skrikande ode till allt vackert. Med spår som Your pussy is glued to a building on fire och Running away into you är det en genuin vandring mellan edgy och sublimt. På tåget från Göteborg imiterade jag hans hesa falsetter och skrämde halva vagnen samt attraherade en äldre Judisk konstnär. Vi började prata om att Jiddisch var ett så roligt språk sedan drog Olof några ost-skämt.

Transformer – Lou Reed (1972)

Richard – Att det ens finns en skiva som är ett samarbete mellan David Bowie och Lou Reed är nästan svårt att tro. Lou reed är känd för sin slarviga sång och direkta texter, Bowie för enorma arrangemang, svåra metaforer och alter egon. Hur fick de ens idén? Oavsett vilken enorm tur det var som sammanförde dem är resultatet oklanderligt. Skivan svettas slarvig perfektion. Alla låtar är ju för fan hits. Hits om svartsjuka, Andy Warhol, sexualitet etc. Favorithits helt enkelt.

Pin It on Pinterest

Share This