Fem album med Hagaliden

av | Maj 7, 2017 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Elva kvinnor i ett hus – Agnetha Fältskog (1975)

Fältskogs konceptalbum om elva kvinnors öden och äventyr är sprängfyllt av obehagligt begåvad popmusik kryddad med lätt genanta texter. Det sistnämnda i kombination med Agnethas person har bidragit till att skivan ibland betraktas som något av ett skämt. Men för den som kan släppa prestigen väntar funkgung, smäktande stråkar och pigga schlagermelodier i ett, nära nog, fulländat popalbum. Tyvärr känns det nödvändigt att påpeka att hon själv komponerat all musik, bortsett från den svenska versionen av ABBAs S.O.S. Som för övrigt är sämsta spåret på skivan.

I Fördingland – Sven-Ingvars (1971)

I Frödingland är en skiva som rör sig både väldigt nära och långt ifrån schablonbilden av Sven-Ingvars. Det här folkliga, glättiga smetet från TV-programmet Hajk, ni vet. På den här skivan finns arrangemang som påminner mer om Abby Road än om Bengt Alsterlind-tjosan på bästa sändningstid. Det är ett album som söker sig fram, låt för låt. Det snirklar sig och förändras med varje nytt spår. Frödings gubbiga gubbighet gubbar sig visserligen genom hela skivan, men när orden väl berör är det så obeskrivligt vackert. Sven-Erik Magnusson sjunger som en halvgud och bandet tycks sprudla av kreativitet. Det är ett rebelliskt album som kullkastar reglerna för vad popmusik kan vara.

Lycka – Björn Ulvaeus & Benny Andersson (1970)

Låtar som Det där med kärlek, Nånting är på gång och titelspåret Lycka gör det omöjligt att inte ha med det här albumet på den här typen av lista. Soundet är, något överdrivet uttryckt, utgångspunkten i all musik vi gör med sin perfekta mix av snirkliga pianofigurer, svulstiga blås- och stråkpartier och ovårdat gitarrspel. Det går liksom inte att lyssna på skivan utan att färdas både bakåt, mot Beatles och Hootenanny singer, och framåt mot Ted Gärdestad och ABBA. Synnerligen välkammad rockmusik.

For everyman – Jackson Browne (1973)

Browne tar med lyssnaren på en resa genom ett slättlandskap där horisonten är vår närmsta granne. Tyvärr finns ett undantag: den obegripligt dåliga Redneck friend, som dyker upp som en smaklös och malplacerad fallos-skulptur i det annars stilla och öde landskapet. Albumets resterande låtar vävs flyhänt in i varann, som vore de inspelade i en enda perfekt tagning. Det går du miste om om du lyssnar via typ Spotify, så gör inte det. Bonuspoäng för skitsnyggt konvolut!

Double fantasy – John Lennon / Yoko Ono (1980)

En kontaktannons: Band söker likasinnade band. Gillar ni också långa dagar i studiomörkret och ljummen folköl? Då kanske Hagaliden är den musikaliska tvillingsjäl du inte visste att du letade efter. Idén att dela album med en annan artist är så jäkla smart! Det blir intressantare för alla som lyssnar och du fördubblar din publik i ett slag. För hälften av ansträngningen. Tänk sedan att kunna splitta alla kostnader för inspelning, tryck, pr och andra tråkigheter. Så, poporkestrar: hör av er! Och just det, Watching the wheels är en kanonlåt.

Pin It on Pinterest

Share This