Fem album med Folke Nikanor

av | jan 4, 2020 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Discovery – Daft Punk (2001)

Jag blev introducerad till Daft Punk av en kompis som jag jobbade tillsammans med på Färgfabriken i början av 00-talet. Jag kommer ihåg att jag hade stora problem med att bestämma mig för om det var svinbra eller dåligt. Det är nåt med Daft Punk och hur dom alltid lyckas balansera mellan att vara ganska cheesy och extremt coola. Den här plattan är en milstolpe för mig och öppnade en dörr till den elektroniska musiken. En förbannat bra och intelligent skiva.

Bästa spår: Verdis Que

Wermland – Detektivbyrån (2008)

Vilka melodier! Det här är VM-guld i melodi. Det är få instrumentala album som har sån tydlighet och så nynn-vänlig som den här. Jag återkommer ofta till den här skivan och har också inspirerats en del av Detektivbyrån. Det jag gillar bäst med skivan är hur naturligt det faller sig att blanda analoga traditionella instrument med ett mer digitalt sound och sätta det i en slags folkmusikkontext. 

Bästa spår: Kärlekens alla färjor

Forever Young – Alphaville (1984)

Gud vad jag gillade att dansa tryckare i tonåren. En gång i månaden var det disco i Hortlax och det var det mäktigaste man kunde gå på om man växte upp i Piteåtrakten under 80/90 talen. Om man hade turen att bli uppbjuden var kvällen en succé. Och att dansa till Alphavilles låt Forever Young var så otroligt larger than life, speciellt i slutet av låten när blåset kommer in och lyfter upp en till nån slags himmelsk eurfori.

Hela skivan är så otroligt bra gjord. Produktionen är supersnygg, vågad och smart, det är faktiskt svårt att fatta hur bra det kunde låta redan 84′. Men framförallt är låtarna starka och har en melodisk tydlighet som jag gillar och saknar faktiskt. 

Bästa spår: From Germany with love

Fabio Frizzi – Soundtrack till The Beyond (1981) 

Detta är en av mina italienska favoritkompositörer. Frizzi med sitt speciella och egna melodispråk är husgud hemma hos mig. Kanske inte lika elegant och genialisk som Ennio Morricone men har andra kvalitéer som tilltalar mig. Det är råare, mindre budget och lite tuffare. Speciellt som på det här soundtracket från Lucio Fulcis mästerverk E tu vivrai nel terrore – L’aldilà (the beyond)

Det finns ett atonalt pianostycke som är helt magiskt och sätter en väldigt obehaglig känsla genom filmen. Fan vad jag är svag för sånt här. Finns bara på youtube i streamad form.

Bästa spår: Verso L’Ignoto

Chilly Gonzales – Solo Piano II (2012)

Det här är nog den plattan som fick mig att försöka lära mig piano ”på riktigt”. Jag bestämde mig för att lära mig spår nummer 10, Othello. Herregud vad slet med några grejer i den låten men fixade det till slut. 

Fotograf:
Matt iMolin

Pin It on Pinterest

Share This