Fem album med Drifter

av | Dec 23, 2017 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Goo – Sonic Youth 

Sonic Youth förändrade mitt se att se och höra musik, samt även mitt sätt att spela gitarr. Det är på grund av dom jag aldrig stämmer gitarrerna i vanlig stämning. Varför ska en göra det? Blir mycket mer spännande om en utforskar andra stämningar och ljud. Är egentligen omöjligt att välja en skiva som är bäst, men den här är väldigt speciell. Mörk och dissonant, men med den cleanaste produktionen dittills. Första albumet på Geffen (innan hade dom bara släppt på mindre indiebolag) och producerad av J Mascis från Dinosaur Jr. Sonic Youth är på många sätt det mest perfekta bandet; smart utan att vara präktigt, hårt utan att vara posörer med dålig attityd, seriöst utan att vara tråkigt och att de typ alltid varit rätt gamla med rock n roll- mått mätt. Äldre än alla andra indierockband och alltid coolare, snyggare stilar, smartare och mer politiska utan att skriva plakat.

Raise – Swervedriver 

Jag fick den här skivan utan omslag av en vän som praktiserade på den mest obskyra skivaffären i hemstaden Uppsala. Tror den hette Freak Records. Jag hade börjat lyssna på shoegaze- musik och band som betydligt större My Bloody Valentine men den här skivan drabbade mig hårt. Den blev ett av de mesta soundtracken för mig i 16-17 års-åldern. Kul att de nu i och med en återförening för några år sen fått lite av den uppmärksamhet dem knappt fick när det först begav sig. Son Of Mustang Ford spelar jag nästan varje gång jag spelar skivor ute och det är alltid någon som kommer fram och undrar vad det är. 

Wish – The Cure 

The Cure är världens bästa band. Flera av deras skivor är bäst. Att den här skivan rymmer allt från Friday I´m In Love som alla hens morbror har hört tusen gånger till epos som From The Edge Of The Deep Green Sea som är bland det deppigaste en kan lyssna på säger rätt mycket om deras bredd. Andra band passar oftast in i någon eller några slags genres. The Cure är en egen musikstil som låtit rätt olika i snart 40 år. Om jag fick lyssna på ett band i resten av livet skulle det vara dem, det är liksom flera fast samma band i ett och förutom Robert Smith så får en inte glömma att Simon Gallups basspel är mer innovativt än nästan någon annans.

Spiderland – Slint

En av dem viktigaste skivorna för mig och många andra som gillar egensinnig alternativ gitarrrock är ett av de första så kallde post- rockbanden och definitivt ett av de mest inflytelserika. Att den här skivan släpptes år 1990 av typ några tonåringar som spelade in med Steve Albini är helt unikt. Hur kunde dom komma på den här musiken? Så mystisk, så mörk & så otroligt genomarbetad. 

Se filmen om dem, Breadcrumb Trail, från några år sedan och med deras återförening för att förstå mer än bara musiken i sig. Fast det går inte att förstå hur den här musiken kan finnas, var hittade dem sedan liksom? Helt klart någonstans där ingen tidigare letat.

Any Other City – Life Without Buildings 

Jag bodde i Glasgow ett kort tag för väldigt länge sedan. Det här var ett av dem första banden jag såg på 13th Note Club och jag köpte skivan av dem direkt när de gått av scenen. Nervig post-punk med pratig och orolig sång. Jag såg dom ett par gånger till under min tid där och sångerskan kom ofta in på den rätt sunkiga deilkatessaffären jag jobbade på för att köpa take away. Jag tror hon kände igen mig från deras spelningar. Bandet försvann efter ett album men många år senare släpptes skivan igen tror jag och även en liveskiva som blev hyllade av kritiker. Synd att det den responsen kom massa år försent.

Pin It on Pinterest

Share This