Fem album med Det Brinner

av | Dec 1, 2018 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Blue – Joni Mitchell (1971)

Det här albumet har jag lyssnat sönder verkligen. Det va vinter, jag var typ 20 år bodde i en sunkig etta med kokvrå, jag gick på socialbidrag och hade konstant ångest. Joni va min enda räddning. Älskar varenda låt på den här skivan så riktigt svårt att välja en favoritlåt men Last Time I saw Richard har en speciell plats i mitt hjärta ändå. Så jävla tragisk men sann.

Living in clip – Ani Difranco (1997)

Ani DiFranco skriver de bästa texterna i världen och var min största inspiration när jag va yngre. Den här skivan är det första jag hörde med henne, dock hade jag det på kasettband. Blev helt golvad av den och låten untouchable face är så otroligt fin. Hon är så jävla bra på att sjunga ”fuck you, and your untouchable face” så jävla naturligt. Ett geni alltså. Älskar henne.

Post – Björk (1995)

Alltså Björk. Fantastiska väsen. Jag älskar skivan absolut men hyper-ballad. Vilken jävla låt. Texten ihop med hennes sätt att sjunga blir liksom en slags panikångest-romantik på ett helt makalöst sätt. Den drabbade mig så hårt och jag älskar den så otrolig mycket.

No Need to Argue – The Cranberries (1994)

The Cranberries ihop med Skunk Anansie & Nirvana formade mina tonår totalt. Jag levde med ”no need to argue” från morgon till kväll. Lyssnade på den dygnet runt. Kan alla låtarna utantill än idag och älskar alla låtarna utan Zombie som va hitten. Men sista låten är ändå bäst. Som skivan är döpt efter med all rätt. Alltså är det no need to argue om det.

The Miseducation of Lauryn Hill – Lauryn Hill (1998)

Lauren Hill. Tänk att om några dagar kommer jag få se henne göra just denna skivan, live! Det ska bli sååå jäääävla gött. Hon är ju en naturkraft & en musikgudinna i mina ögon och alla låtar är hits och favoriter. Helt jävla makalöst bäst hela vägen. Älskar Zion men älskar duetten med D’ Angelo mest tror jag Nothing ever matters. När två genier slår sig samman blir det perfektion alltså.

Fotograf: Mikael Gustafsson

Pin It on Pinterest

Share This