Fem album med Clara Strauch

av | Jul 28, 2018 | Artiklar, Fem album med, Framsida Startslider

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Hadestown – Anais Mitchell (2010)

Jag såg den iscensatta versionen av denna folkopera 2016 på New York Theatre Workshop, och det kan vara det bästa jag hört/sett på scen. Efter föreställningen så gick jag hem och upptäckte albumet från 2010 – genialiskt. En Live Cast Recording gavs ut 2017, med fler låtar, och det är precis lika fantastiskt som originalalbumet. Anais poetiska texter och bitterljuva melodier kan få mig att skratta och gråta i samma låt. Eftersom jag själv är både singer-songwriter och skådis så är jag intresserad av vägkorsningen mellan de två konstformerna, och jag blir inspirerad av att Hadestown berättar en historia genom musik och teater på ett så innovativt sätt. Och uppenbarligen har jag influerats av hennes användning av karaktärer från grekisk mytologi.

Bästa spår: Wait For Me II

Body Talk – Robyn (2010)

Min första CD som barn var Robyn Is Here 1995, och jag lyssnade på Robyn genom hela uppväxten. Men det var inte förrän Body Talk släpptes 2010 som jag verkligen fattade vilken queen hon är. Albumet gick på repeat konstant under en lång tid. Även om min egen musik är i en annan genre så har Robyns mod, ärlighet, hjärta, och orubbliga drivkraft alltid varit en stor inspiration för mig. Hon har hjälpt mig dansa genom livet mer och GO FOR IT.

Bästa spår: Call Your Girlfriend

Nevermind – Nirvana (1991)

Nirvana var min gateway drug till låtskriveriet. 12-åriga jag var arg och upprörd av familjedrama och pubertet, och jag färgade mitt höftlånga hår svart och blått, hade nitbälte och överdrivet mycket svart kajalpenna kring ögonen. Min familj flyttade, och en nyfunnen vän introducerade mig till Nirvana. Det förändrade allt. Jag började skriva musik, spela gitarr, och dansa ut min vrede i mitt rum med den här skivan på högsta volym. Jag hade helt ärligt glömt det vattniga omslaget, men kanske fanns det i mitt undermedvetna och påverkade mitt eget albumomslag, hehe…?

Bästa spår: Smells Like Teen Spirit

Soviet Kitsch – Regina Spektor (2003)

Jag upptäckte Reginas musik i mina tidiga tonår, ungefär exakt när jag börjat skriva låtar. Det känns nästan som att hon är som en storasyster eller väldigt nära vän, eftersom jag lyssnat på henne så mycket. Jag älskar hennes fria, klara, sårbara röst; hennes lekfulla, uppfinningsrika låtskriveri; och mad piano skillz. Kanske delar vi också en sorts judisk humor. Regina inspirerade i alla fall tonårs-Clara till att våga vara sig själv, skriva konstiga låtar, och bara släppa loss vid pianot.

Bästa spår: Us

The Weatherman – Gregory Alan Isakov (2013)

Under de senaste fem åren har jag varit mycket på resande fot, vilket såklart är ett stort privilegium, men det kan också bli ensamt som frilansare. Baksidan av att ha vänner på många platser är att jag alltid saknar någon långt bort, och eftersom jag är uppvuxen bikulturell så finns det alltid ett andra hem på andra sidan jorden. Jag brukar gå tillbaka till det här albumet, om och om igen, i såna stunder. Gregorys lugna röst i hans abstrakta texter om resor, förlust, och saknad och melankoliska melodier med stråkar som kuddar… Det är som en stor kram.

Bästa spår: Time Will Tell

Fotograf: Olof Grind

Pin It on Pinterest

Share This