Fem album med Anna Karenina

av | Nov 17, 2018 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

The Dreaming – Kate Bush (1982)

Alltså jag har lyssnat så mycket på alla av Kate Bushs skivor så det är svårt att välja ett… Men The Dreaming är det som är mest skruvat tycker jag, och jag älskar det! När jag upptäckte Kate Bushs musik som tonåring var det som att hitta hem musikaliskt, lekfullheten, det teatrala, det storslagna- en helt egen värld. Det var hennes musik som fick mig vilja göra musik själv.

Bästa spå: Sat In Your Lap är ju fantastisk och väldigt rolig att spela live (jag hade ett Kate Bush- tribute band för några år sedan).

One Size Fits All – Frank Zappa (1975)

Frank Zappa matades jag med under min uppväxt, att ha lyssnat på Zappa har gjort att konstiga taktarter och musikaliska krumbukter etc känns helt naturligt för mig. Jag älskar musik som utmanar sin lyssnare, men som också kan vila i ett jävla tunggung helt plötsligt.

Bästa spår: Inca Roads. Alltså vad ÄR det för något med den låten – det är ett mästerverk! Och vilka fantastiska musiker han hade med sig, George Duke sjunger som en gud och Ruth Underwood flyger över vibrafonen. Wow!

The Idler Wheel Is Wiser Than the Driver of the Screw and Whipping Cords Will Serve You More Than Ropes Will Ever Do – Fiona Apple (2012)

Nerviga texter, nervig röst, mörkt och skruvat och allt drivs av Fionas mustiga pianospel. Vad mer kan man önska? Sen gillar jag den ganska avskalade jazziga produktionen på den här skivan.

Bästa spår: Valentine ”I’m a tulip in a cup, I stand no chance of growing up, I’ve made my peace, I’m dead, I’m done I watch you live to have my fun”. Det gör ont att lyssna på!

Poses – Rufus Wainwright (2001)

Den här skivan lyssnade jag mycket på när jag producerade mitt första album. Gillar blandningen av straight forward pop, lite hip hop typ (?! vad jag räknar som hip hop är nog inte det, är en sån tant…) och teatraliskt. Minns fortfarande hans spelning på Berns 2012, avslutningsnumret då han kom in klädd som en kerub som ”The Gay Messaiah” och joinades på scenen av bl.a en gigantisk smörgås, en klase vindruvor och en kräfta…

Bästa spår: Grey Gardens. Älskar inledningen med citatet av Little Edie, och sen är den så jäkla pop-puttrig och enkel bara, och Rufus släpiga röst på toppen. Har ni tänkt på att Rufus typ inte öppnar munnen när han sjunger, han andas alltid genom tänderna? Underbart.

Court and Spark – Joni Mitchell (1974)

Oooh, det perfekta 70-tals albumet. Det mjuka soundet, frasiga och varma gitarrer, blåset, körerna… Egentligen tycker jag att Blue har fler bra låtar (och är ju typ en av världens top 10 bästa album) men just soundet på detta album är göttare tycker jag, och har inspirerat mig mer i min musik. Men Joni är ju musik-mormorn, alltså Kate är min mamma, men Joni är min mormor. Och känner du dig förvirrad i din kreativa process, värld etc, kolla på en intervju med Joni, så känner du dig trygg igen.

Bästa spår: Help Me.

Fotograf: Miki Anagriu

Pin It on Pinterest

Share This