Familjen: ”Det är oundvikligt att inte börja skriva politiskt i dag”

av | Feb 26, 2018 | Intervjuer, Månadens intervju

Sedan albumet Allt På Rött (2012) har fansen fått vänta på uppföljaren. Inför det efterlängtade fjärde albumet Kom så har mycket hänt i hans liv. Familjen öppnade dörren in till sin studio och berättade hur livet har svängt från hans slackerlivet i Det snurrar i min skalle, till hur det är att ha blivit tvåbarnspappa och skriva politisk musik.

Det står en hög med syntar, trummaskiner och effektpedaler strax innanför dörren. Johan “Familjen” T Karlsson har flyttat från studion ute i Slakthusområdet till en källare i innerstan och håller fortfarande på med de sista detaljerna.

– När jag skulle mixa albumet hade jag ingen studio. Så jag frågade en polare som har en skitfin studio om jag kunde låna hans studio i några dagar för att sätta ihop allt. Men jag blev kvar där i tre veckor. Jag har fortfarande ångest för att jag måste betala honom på något sätt. Jag är typ pank nu, säger han och skrattar.

– Tre veckor är i och för sig ingenting när det tog sex år sen det förra albumet.

Vad har du gjort under tiden fram till ditt kommande album?
– Jag har proddat lite åt andra. Gjort mixar bara som ett rent hantverk också. Det är så jävla befriande att vara som en hantverkare som snickrar något åt andra.

Johan Karlsson har gjort musikproduktioner åt till exempel Tove Styrke och Grant men även en timmes radiokonst åt ett projekt hos P1/P2. Skåningar är ett ljudkollage av intervjuer med blandade personer i Skåne. Klippt och ljudlagt av Johan Karlsson.

– Det var vissa av grejerna som jag hade gjort till mitt album som användes där. Sedan kom de tillbaka lite omgjort. Lite mer åt det abstrakta hållet, och jag har lyssnat på jävligt mycket mer instrumental och ambient musik nu. Jag och Andreas Tilliander, som alltid kör med mig live, har ett lite mer abstrakt ambient projekt nu också.

”Det blev själadödande att bara spela låtar från en skiva”

Har inte suget funnits där för att göra en soloskiva?
– Det går i omgångar. Jag har inte känt för att göra något eget eller vetat vad jag har att säga. Vet man inte varför man ska göra något så ska man låta bli att släppa en massa skit bara för att. Jag fixar inte att arbeta med min musik en dag i veckan heller. Då hinner jag inte bli varm eller komma in i det moodet. Så det behövs inspiration för att orka och vilja göra det.

Jag har blivit farsa för andra gången nu också. Var föräldraledig ett år och gjorde ingenting. Det var så jävla bra. Efter det kände jag bara, nu gör jag äntligen klart mitt eget album. Då hade jag en stor lust och visste vad jag skulle snacka om. Vad det skulle handla om.

När Johan Karlsson släppte sin första skiva, Det snurrar i min skalle, hade han inte ens hunnit få sitt första barn. Nu har han gett sina barn små keyboards och det låter som att det ofta är konserter hemma. Tiden efter den första skivan blev dock hektisk och musiken tog över hela hans liv.

– Plötsligt spelade jag hela tiden. Hade ingen tid eller ork att göra något nytt. Bara spela spela spela. Sen när det var gjort och jag var mätt på att alltid vara iväg då kände jag själv att jag måste göra ny musik. Jag blev så jävla trött på låtarna. Det blev själadödande att bara spela låtar från en skiva.

Andra albumet blev klassisk ångest. Nu ska jag göra det igen och allt vad det innebar. Det var skitjobbigt. Då fick jag psykiska problem av press och … Jag vet inte. Det var hemskt. Men sedan gjorde jag det och det blev ett asbra album.

Innan jag fick barn så jobbade jag alltid, men ändå aldrig. Mycket mer blir gjort i effektiv tid än när jag jobbade hemma. Och då känns det som jag lever ett liv till nu. Jag får ut dubbelt så mycket av livet nu än när jag bara höll på att festa och sova halva dagen innan man kanske orkade öppna laptopen. Istället ut och käka med någon och sen börja kröka igen. På repeat, repeat, repeat … Så jobbade man två timmar om dagen. Jag hade så dålig arbetsmoral då.

Tredje albumet sket jag i vilket och sköt från höften bara. Det fjärde som kommer nu är ett mer medvetet album.

På vilket sätt är det mer medvetet?
– Jag har lämnat mig själv utanför texterna i mångt och mycket. Det är snarare betraktelser. Tidigare har det handlat mycket om kärlek, att vara ute och festa, leva slackerliv och allt möjligt som hade med mig att göra då. Nu är jag mer illa berörd av vad som händer omkring oss i Sverige och Europa. Speciellt med Europas gränser. Mycket andra saker som också är fel och dåligt.

Det var en jävla omställning att plötsligt skriva om viktiga grejer. Utan att vara pretentiös och göra det på rätt sätt. Jag tycker att det är oundvikligt att inte börja skriva politiskt i dag. Man får fan anstränga sig för att inte vara politisk eller helt sakna empati.

Något som gjorde Johan Karlsson upprörd var när bandet Bedårande barn gjorde en cover på It began in Hässleholm innan ett stort möte. Då hade precis SD fått flera tunga poster i kommunen av Moderaterna, Liberalerna och KD. Han skämdes ögonen ur sig och bestämde sig för att aldrig mer spela låten. Den betyder något helt annat för honom.

– Då fick jag smaka på troll också. De skickade alltid på kvällen precis innan jag gick och la mig. Arga vita män skriver saker till en för att göra en mindre. Då ligger man och grunnar på det halva natten. Det gav mig en sådan jävla spark i röven. Jag var så arg och ledsen efter den grejen.

De skickade videos från uppträdandet vid mötet och skrev kränkande saker. Johan Karlsson bestämde sig för att inte svara på något, utan riktade ilskan inåt och använde den som tändvätska för att fortsätta jobba.

– Hela den härvan gav upphov till en massa idéer och energi framåt för mig. Så jag tackar nästan de jävlarna för det.

Johan Karlsson berättar att han återtog låten när han spelade på Way Out West sommaren 2017 och bestämde sig för att köra den igen.

– Det kändes skitbra. Den är min igen nu. Sedan i Hässleholm så är det lite … Politikerna gör så mycket dumma grejer där. Låten är en hyllning till min ungdom och alla mina bra vänner där.

Den är egentligen en rip-off på en låt av The Chemical Brothers, It began in Africa. Så det är extra roligt när de framförde den och inte vet var referenserna kommer ifrån.

När jag frågar om hur uppväxten var i Hässleholm blir svaret att folk är lite inskränkta och rädda för allt nytt.

– Det märkte jag som växte upp med musikaliska och konstnärliga ambitioner. Folk såg ju ner på en och garvade åt en. Jag jobbade på en fabrik och monterade bilsäten åt Volvo ett halvår. När de fattade att jag höll på med musik så fick jag smeknamnet Bono.

Vi skrattar högt och fortsätter prata om Hässleholm och dess plats i svensk musikhistoria. Johan Karlsson var inte direkt ensam med sitt musikintresse, utan det fanns en liten grupp som var väldigt engagerade inom elektronisk musik. Andreas Tilliander, Sophie Rimheden, Andreas Hörlén och Stefan Thor är bara några namn från trakten. Perrong 23 och Markan var nav för de unga som ville utforska sin musikalitet. Där fick Johan Karlsson även sin första studio och hade sina första klubbar.

– Andreas Tilliander var den första av oss som drog till Stockholm. Och det gick jävligt bra för honom, helt plötsligt fick han Grammisar. Så det var lite av en isbrytare. Kan han så kan väl för fan jag med.

Och så kom ett helt gäng elektroniska artister och producenter ut ur den skånska myllan och in i hetluften. För rätt många år sedan gjorde Musikbyrån i SVT en dokumentär om elektroniska artister från Hässleholm. Där är både Johan Karlsson och Andreas Tilliander med, strax efter att Johan Karlsson flyttat till Stockholm och släppt sitt första album som Familjen. Men just nu vill han inte flytta hem till sina rötter.

Johan Karlsson är säker på att han har fått nya perspektiv på sin musik och sina texter samtidigt som barnen kom. Han var föräldraledig i nästan två år och tvingades börja arbeta kontorstider för att för att få livet att gå ihop. 

– Jag ser världen genom deras ögon och återupplever allting igen. Det är rätt märkligt. Jag tror jag är en mer ödmjuk människa nu också. Innan ville jag nog bara vara rockstjärna. 

Uppmärksamhet och möjligheten att göra sin musik helt oberoende drev honom till den plattform han har i dag. Den vill han nu utnyttja och använda allt det inflytande han byggt på scener, radio och tv för att diskutera vad han tycker är viktigt.

– Det har kretsat mycket kring folks rädslor tror jag. Att vi är rädda och inte hur alla rädslor hänger ihop med varandra. Krig, folk i nöd och folks rädsla att hjälpa de här människorna. Maktstrukturer handlar det egentligen om i slutänden.

Jag har gråtit väldigt mycket av att se, läsa och lyssna på historier ur liv som är rent förjävliga. Plattan handlar mycket om just det jag pratar om. Rasism, brist på empati, machokultur. Men det finns även betraktelser ur mitt eget liv. Hur man lyckas hålla ett förhållande spännande efter en lång tid ihop eller om hur ett nytt liv förändrar ens tillvaro.

– Nej, det känner jag verkligen inte. Jag trivs som fan här. Jag älskar Stockholm. När jag är i Skåne är jag ute på landet, på en släktgård som min mor ärvde och har renoverat länge. När jag blir gammal gubbe kanske jag flyttar dit eller någon annanstans i Skåne.

På den nysläppta singeln Rök och speglar från kommande skivan har Johan Karlsson jobbat med Mikael Nordgren (Tiger Stripes). De hade studios vägg i vägg under tiden i Slakthusområdet och från en av Johans Karlsson idéer fick han fram typ hela låten, och det verkar ha triggat samarbetsnerven mer än väntat.

– Han skickade några låtar av Bicep till mig och sa, det här gillar du, och jag älskade det. Då snackade vi om att testa göra musik ihop i det stuket. Vi har skickat mer grejer nu, typ från tidiga Warp och sånt. Så det är planen hoppas jag, att göra instrumental dansmusik ihop. Han gör så jävla bra grejer.

Jag är väldigt trött på att sitta själv. Det har jag gjort så länge nu och har väl bevisat att jag är duktig och kan något. Bäst vore att jobba i ett komplex med flera studios, höra en bastrumma genom väggen eller stöta på någon annan när man ska på toa och gå på lunch med folk. Det kommer att sökas mycket fler samarbeten för min del framöver.

För att knyta tillbaka till din kommande skiva. Har du hittat ett recept för hur Familjen ska låta just nu?
– Jag älskar trummor, bas och sång. Det är alltid det fetaste live, för då känns allt som mycket mer. Jag gjorde en EP innan mitt första album och visste inte riktigt hur man skulle göra. Sedan när jag började spela live så fattade jag direkt att det var alldeles för mycket grejer. Det blir bara kladdigt och blurrigt. Det är enklare att säga här är bastrumman, klappen och basen. Mycket luft emellan och sång på det. Då svänger det.

Kom släpps 2 mars och följs av några utvalda spelningar runt om i Sverige.

Författare:
Erik Magnusson, Skribent

Fotografi:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This