Exklusiv premiär och intervju med Lea Porcelain

av | Maj 9, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Idag står vi för Sverigepremiären av den Berlin och Londonbaserade duon Lea Porcelain’s video till singeln Remember. Vi passade även på att samtala med duon om vikten av estetik, Berlin och hur det går till när de skapar sina beundransvärdt vackra lager av ljud. 

Innan ni formade en duo tillsammans så arbetade ni med helt andra saker, vill ni berätta hur historian om Lea Porcelain egentligen tog fart?
– 
Allt började med att vi blev vänner och började lägga märke till varandras musik. Vi spelade på klubbar i Frankfurt där vi gick ut lite för mycket. Julien var redan någon typ av underground stjärna inom den elektroniska musiken och vi blev väldigt bra vänner ganska snabbt. Vi följde och respekterade alltid varandras musik, men det var först när vi tröttnade på projekten eller scenerna vi hade varit en del av och vi befann oss i någon typ av limbo, som vi började skapa bara för komponerandet och experimenterandets

– Vi tänkte inte så mycket på det när vi först började. Men när första spåret kom och vi fortsatte att skapa fler, så spreds det sig, fler folk blev involverade och dem påpekande att detta var en seriös grej, och i och med det växte vårt självförtroende för att faktiskt få det att hända. Den rätta tiden behövdes verkligen, men när det väl hände så kolliderade vår kreativitet på ett väldigt positivt sätt, våra motsatta personer kompletterade faktiskt varandra ganska bra. Och det var så allt startade och allt annat stannade.

Ni är ursprungligen från Frankfurt, men är nu baserade mellan Berlin och London. Tror ni att städerna ni lever i nu spelar en stor roll i musiken ni skapar?
– Vi tror det, ja. Inte nödvändigtvis för musikens skull, men mer hur det kommer ihop sig. Vilken omgivningen är och vilka instrument vill vi använda oss av. Det kan komma ut ganska olika. Loose Life blev till på stranden och är den mest stillsamma låt vi har gjort, medans A Year From Here gjordes i en källare och är en väldigt ljus ukulele låt. Vi tenderar att vända på saker och skapa motsatser. Som med BONES videon tillexempel, alla förväntade sig att den skulle vara väldigt industriell och mörk, Berlin-typ video, men vi gick istället ut på dyningarna under tiden vi var i Spanien på nyårsdagen och det passade låten perfekt. Det visar på hur vi vill folk att ändra på sig och inte placera oss i ett visst fack eller kategori, för det enda stället vi passar in på, är det som bär våra namn och inget annat. Vi älskar alla tre städerna och de har varit otroligt viktiga i hur vi har växt.

Den 16 juni släpper ni debutalbumet Hymns To The Night, berätta lite om skapandet av den och inspirationen bakom?
– 
Det ter sig ganska roligt hur vi aldrig seriöst har sökt efter ett albumnamn. Speciellt debuten skulle kunna vara självbetitlat, men det skulle ha varit för naket för oss. Ändå så var vi inte ute efter något speciellt, vi visste bara vad vi inte ville ha och att det rätta namnet skulle komma i rätt tid. Mot mitten av december, vi var djupt inne i de sista ändringarna, den sista låten Remember var på väg att bli till så fick vi en mängd böcker från en engelsk bokhandel i Prenzlauer Berg i Berlin, och vi hade köpt en massa poesi. Ärligt talat 25 nya böcker, för inspiration, som vi läste igenom, började om på nytt.

– En kväll läste vi NOVALIS’ HYMNEN AN DIE NACHT och när vi öppnade omslaget mitt i natten, som vanligt, för det är då vi jobbar, så visste vi att detta var titeln, den sade: HYMNS TO THE NIGHT, och något vi hade skapat spelades ur högtalarna och vi bara visste, detta var titeln. Vi skrev det på väggen och bara visste att varje spår vi hade skrivit på var skapat på nattetid och det var alltid natten som inspirerade oss att skriva dem. Detta var den enda titeln för oss. Kärlek vid första ögonkastet. Och med den stora orkestern, ljudlandskapet och de olika lagren av dynor, efterklangen och rösten – tänkte vi att dessa spår kan inte vara annat än vad du kallar – en hymn.

Kan vi förvänta oss samma vackra, hypnotiserande tema som vi fått höra på singlarna?
– 
Ja men annorlunda! De olika variationerna av fällt vi doppar oss i, har alla varit olika instrumentala men burit på väldigt homogena sound. De passar stilen, men de är väldigt olika varandra. Alla spår triggar olika känslor, och med det sagt – tillhör de alla samma träd av själ och smak. Det breda fältet tillåter oss att andas och tänka olika varje gång vi närmar oss ett nytt spår och vi vill att det håller oss i den utvecklingen och friheten som ett led i experimenterandet.

För tillfället känns som artister som verkligen lägger ned tid på estetiken och skapandet av högkvalitativa musikvideon är en utrotningshotad art, mycket på grund den ekonomiska faktorn. Men alla era kreationer håller en verkligen en hög standard. Är det visuella och estetiken viktig för er?
– Estetik som är tidlös, ärlig och universell är väldigt svår att uppnå. Kombinationen av bilder och sång är svårt, även professionella tappar ibland fokus. Med det sagt så skapade vi sex videor för BONES innan vi hade slutresultatet. Det kan bli väldigt desperat, men vi har alltid prioriterat konsten före pengarna. Eller att ge ut något som bara är okej bara för sakens skull eller för att du måste, är och var något som vi inte tål. Vi erkänner att göra sina egna videor försvårar ens liv, men det är bra för erfarenheten och ibland är det bara du som vet hur du vill ha det.

En gång när vi gjorde en video kom vi till en inspelning där ingen kände till låten, oss eller den faktiska historien. Det var långt ifrån originalet och i slutändan hade vi ärligt talat inget att göra med den. Det är inte därför vi gör detta. Vi vill vara med och bestämma och inte ge människor våra mest personliga och intima bitar och låta göra vad de vill med dem. Vi har provat flera olika regissörer, regisserat själva och hade ett bra val med Micki Rosi Richter, som är fantastisk och vi lär oss fortfarande. Men redan från början har det fungerat bäst med allt när vi gjort det själva.

Och medans vi ändå pratar om era videos, kan ni inte berätta lite om er nya video som vi Sverigepremiärar här på Popmani idag?
– 
För inspelningen av videon till Remember så flog vi till USA och filmade en roadtrip genom Arizona, Death Valley och Nevada. I videon får en följa med genom de vackra landskapen på en mållös resa och den ger intrycket av ett tyst vandrande. Vi rör oss rätt målmedvetet i början av videon, men efter ett tag ser det ut som vi är borttappade, eller letar efter något speciellt, sitter vid sidan av vägen, rullar en cigarett, försöker lifta med någon annans bil. Man skulle kunna tro att det är tristess, men vi befann oss på en av värdens mest häpnadsväckande platser – men vi ser inte ut att bry oss, vi bara handlar passivt.

Hur går det till när ni skriver musik?
– 
När vi skriver musik så är hela våra liv beroende av det och vi ville få uttryck för känslan av en författares block. När du inte kan njuta av de enkla nöjen i livet eller till och med de vackraste omgivningarna. För att förklara det mer detaljerat, tänk på scenariot: vi skriv en låt och vi verkligen älskar det. Vi älskade det så mycket att efter ett tag så bestämde vi oss för att vi inte kunde leva utan det. Ibland så uppkommer dessa känslor efter ett tag, ibland tidigare, ibland senare, kanske efter en veckas lyssnande (med Warsaw Street så kom det fort, redan efter vi gick ut ur studion). Om det är en strålande låt så är vårt liv och allt omkring oss öppet för det. Allt blir inbjudande på något sätt och vår känsla för musiken kan inte bli större.

– Ibland när vi skriver och det känns svårt i starten och det visar sig att det inte låter bra så känns det svårt att fortsätta. Det känns som det är något fel på dem, men man kan inte riktigt förklara vad. Det är som en fråga utan svar och det är lite det vi ville visa med videon till Remember som bestod av vandrande. Vi ville visa de bland desperata tillstånden och trots att det kan tyckas vara lyxproblem, så betyder det liv och död för oss i all sin skönhet.

Jag upptäckte er i samband med releasen av er singel Warsaw Street. Ert sätt att sätta ihop ljudlandskap och kombinera dem i lager av silkeslena vokaler är beundransvärt. Har ni alltid behandlat ert skapande så försiktigt?
– Vi tror att den viktigaste saken med vårt band är att ha just det där soundet som är unikt och ha något som alla känner igen direkt när den hör det. Julian har alltid letat efter ljudlandskap med mycket synth och pads tidigare när han arbetade som producent inom techno och det är verkligen något helt annorlunda, och när vi upptäckte vilken effekt det byggde i ljudet så lät det såhär.

– Musiken börjar oftast med några riktigt bra inspelade trummor som vi lägger i olika lager, ibland kan de vara upp till fyra stycken samtidigt och sedan lägger vi på synthen och paden, också dem i olika lager tillsammans med olika effekter. Sedan så börjar vi leta efter vokalerna. Ibland är det ett enda stort letande, men ibland blir det helt rätt. Det kan skilja alltifrån 5 minuter till flera timmar på inspelningen. Men vi vet att det är rätt när sången smälter in i låten, precis som en tillsätter ett saknat instrument. När vi är klara känner vi alltid att våra låtar är gjorda av någon annan, vilket ger oss gåshud. Men det är det som gör det så magiskt för oss. 

Handlar den om Warschauer Straße i Berlin? Det finns verkligen massor av fina ställen bland de kvarteren. Har ni några hemliga favoriter?
– Lyriken är gjord om en smskonversation från baren på Michelberger Hotel på Warschauer Straße. Det kanske är en kliché att nämna det här, men the Michelberger har alltid varit en stor institution och ett bra ställe att hänga på som konstnär eller artist i Berlin. Den generella känslan där är fantastisk och det är en så bra plats att upptäcka. Tillexempel har Arcade Fire spelat ett hemligt gig där, Bon Iver framförde sitt senaste album där helt akustiskt på bakgården och tvillingarna från The National har stannat där i samband med alla festivaler. Det är bara ett sånt där ställe som står för de anmärkningsvärda framsteg och den konstnärliga livsstilen i denna stad, så fri och intim. Och det är också ett bra ställe att ta en drink på mitt i natten.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This