Exklusiv premiär och intervju med Emma Elisabeth

av | Mar 23, 2017 | Intervjuer, Ny musik, Premiär

Idag håller vi i premiären av den Berlinbaserade artisten Emma Elisabeths nya singel Where Do Tears Go och vi passade även på att ställa några frågor inför den kommande EP:n.

Idag håller vi i premiären av din låt Where Do Tears Go, vill du berätta lite om den?
Where Do Tears Go är en drömsk poplåt med country-vibe som går på djupet i all sin enkelhet. Och jag tror att det är just enkelheten som jag gillar bäst med den, för den har ingenting att dölja. Det är en sådan låt som jag tycker om att spela live mer för varje gång, den växer fortfarande på mig. Jag har först i efterhand insett hur mycket den betyder för mig, vad det är den egentligen handlar om. Det är som om jag skrev undermedvetet om något som jag gick igenom, och först långt senare insåg. Min kompis säger alltid att det är en riktig Dawsons Creek låt, vad det nu ska betyda. Jag tar det som en komplimang.

Du fattade tidigt kärlek för musik i ditt liv. Kommer du ihåg vem som var din första musikaliska förebild?
– Första skivorna som jag lyssnade sönder totalt var Tragic Kingdom med No Doubt, Little Earthquakes med Tori Amos och Jagged Little Pill med Alanis Morissette. Så man kan väl säga att de var tidiga förebilder.

Du har lämnat Sverige och är numera baserad i Berlin, finns det något i Berlins musikliv som du tycker Sverige saknar?
– Det som tilltalar mig mest med Berlin är att det verkligen finns plats för allt och alla. Inget rätt, inget fel. Så känner jag i allmänhet om Berlin, det är mer som flera sammanvuxna städer än en stor, och det är en helt annorlunda upplevelse beroende på var i stan du befinner dig. Lite så är det med musikscenen också. Det finns en otrolig mängd musiker och kreativa från världens alla hörn, och kombinationen av allt blir väldigt färgglad och accepterande. Det finns en electronisk musikcscen här som heter duga, som väl Berlin är mest känt för. Jag är dock mer aktiv inom livescenen, och det finns otaliga klubbar och barer att lira på. Betydligt mer ställen än vad man hittar hemma. Och så är det en billig stad som fortfarande känns som en sorts lekplats för kreativa, även om det snabbt håller på att förändras.

Det känns som du ofta blir inspirerad av olika platser när du skriver din musik. Finns det någon specifik plats du känner dig extra kreativ på eller hittar du inspirationen spontant på den plats du råkar befinna dig på?
– Alltså jag älskar att resa och uppleva nya saker, träffa nya människor och samla inspiration på det sättet. Fast kreativast av allt är jag när jag sitter hemma i mitt vardagsrum med mina instrument och papper och penna. Ofta samlar jag på mig en massa idéer, om jag går igenom något speciellt som jag känner att jag måste skriva om, om jag besöker nya platser som inspirerar mig, om jag hör vackra ord eller bär på känslor som måste skrivas ner. Sen bearbetar jag allt det när jag sätter mig ner och skriver. Men det finns absolut ställen som känns extra inspirerande. Ofta ställen som man genom andra artister eller popkultur har en koppling till. Fast inspirationen kan slå till när man minst anar på det mest osexiga ställena också, typ kön i mataffären. Det är helt enkelt omöjligt att kontrollera.

Låtarna på din kommande EP We Gotta Talk är skrivna över en rätt lång tidsperiod. Hur kommer det sig?
– Det var helt enkelt så lång tid som det tog från det att jag började skriva material till projektet tills det var dags att gå in i studion. Jag befinner mig i nån sorts konstant skrivar-fas, och därför tillkommer det hela tiden nya låtar. Och det är ju inte så att alla tidigare låtar faller bort när nya skrivs, utan en bra låt är en bra låt även om lite tid passerar. Så när det var dags att spela in valde vi helt enkelt ut sex stycken till EP:n. Vissa av dom skrevs i ett tidigare stadie, och vissa av dom skrevs strax innan studioinspelningarna började.

Tycker du att låtarna förändras när du plockar upp dem efter en tid?
– Det händer absolut att man ibland lyssnar tillbaka på låtar man gjorde för ett tag sedan och undrar vad man tänkte… Det är i alla fall överlag en väldigt bra metod för att få tillbaka en mer objektiv syn på sina låtar, att låta lite tid gå och sedan lyssna tillbaka. Då sticker vissa ut som kanske är riktigt bra, till och med bättre än man trodde. Och andra som man överskattade en del under dopamin ruset när man tyckte idéen var världsbäst.

– Det är också rolig när låtar liksom växer på en. Låtar som man spelar mycket live, som utvecklas och kommer till liv genom att ta emot folks intryck och tolkningar. Det kan ge nytt liv åt en gammal låt.

Är det något spår på EP:n som du känner extra mycket för?
– För mig är Where Do Tears Go speciell. Det var något magiskt redan från början, för den kom bara utan alltför stor ansträngning, bara flöt på. Jag skrev refrängen i huvudet mitt i natten. Vet inte riktigt varför. Det var när jag var i Los Angeles ett par veckor. Och dagen efter gjorde jag klart den med min kollega och vän Jimmy i hans studio. Jag har först i efterhand insett hur mycket den betyder för mig, vad det är den egentligen handlar om. Det är som om jag skrev undermedvetet om något som jag gick igenom, och först långt senare insåg. Dessutom är den rent musikaliskt en rättfram pop låt med en touch av country som för mig är vacker i all sin enkelhet.

We Gotta Talk är även inspelad med Victor Van Vugt, hur fungerade ert samarbete under inspelningens gång?
– Han flyttade till Berlin för ett tag sen, efter ett gäng år i New York. Vi träffades genom kollegor som tyckte det vore en bra matchning, eftersom jag var på jakt efter en samarbetspartner. Med tanke på vad han gjort tidigare var jag otroligt exalterad över samarbetet. Det visade sig också vara den absolut ödmjukaste och roligaste människa jag någonsin jobbat med. Vi träffades, snackade igenom kreativa idéer och det sade klick redan från början. Så vi satte igång med att välja låtar och testa oss fram. Då hela soundet skulle vara band-baserat och organiskt var det viktigt att hitta en process som kunde återspegla det, och ändå ge plats för experimenterande. Vi gjorde först en grund med trummor, bas och gitarr och sång som lirades samtidigt i studion. Sen byggde vi ovanpå det och testade oss fram med olika arrangemangsidéer, vissa låtar krävde mer arbete än andra.

Vad händer här näst och i vår?
– De kommande månaderna kommer ytterligare 2 st A/B-side singlar att släppas, med videos och hela köret. Första singlen var Dying Inside You, näst ut är Where Do Tears Go och sedan Kiss Of Gasoline, alla med tillhörande B-sidor. Sen är hela Ep:n, som heter We Gotta Talk, ute.

– Spelningar är i planering, jag drar ut på ett par supportgigs och enskilda spelningar under våren och sommaren. Och sen är planen att i höst spela så mycket det bara går.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This