Ett hyllningstal till Billie Eilish

av | jul 17, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

Bakom den explosionsartade karriären finns en banbrytande förebild som vänt upp och ner på musikindustrin på alla sätt som går.

Billie Eilish har släppt musik i flera år. Men i samband med releasen av hennes senaste album var det som att hela världen kollektivt vaknade upp och riktade sina ögon mot 17-åringen som är så sval och behärskad att hon tycks ge världen kollektivt mindervärdeskomplex.

Hon är nu ett fenomen snarare än en person och slår listrekord som om det vore poäng som plockas i ett tv-spel. Plötsligt är det inte bara indiebloggare som ivrigt följer stjärnans utveckling, utan hela västvärlden och allas pappor vet nu vem hon är. Hon är allmän kännedom och spelas så mycket i radio att låtarna hinner bli uttjatade direkt efter att de släppts.

Men det är då backlashen kommer. Som den alltid gör när en känd person vuxit sig så stor att bubblan måste spräckas. Allt vrids och vänds på och det börjar pratas om Billie som en skapad produkt. Om att allt egentligen är fejk. Om att hon är något som skräddarsytts i mötesrum på skivbolag. Det är helt enkelt för bra för att komma från en 17-årig tjej, säger man.

Det är en väntad kritik mot en känd person av den magnituden, men inte mindre sexistisk för det. Det är som att en tjej eller kvinna rimligtvis bara kan vara en viss nivå av talangfull, innan det måste vara en man som ligger bakom. Något annat tycks vara otänkbart, eller kanske bara ett för stort hot. Det är tyvärr fortfarande en genusfråga för det är ingen som ifrågasätter män på detta urlöjliga sätt.

Billie Eilish har ingen föregångare och så enkelt är det. Hennes musik är något som inte funnits innan. Hon har hittat ett helt nytt formspråk i kontrasterna som möts i produktionen, texterna och hennes röst och med det vänt upp och ner på musikindustrin. Hon har satt en ny standard för kreativitet och sårbarhet hos artister.

Hon släpper in mörkret och vägrar bli censurerad. Billie skriver om självhat och att inte trivas med sig själv, om en önskan att vara någon annan. Och det är ju just det unga lyssnare dras till, någon som pratar om allt det där innersta på ett så direkt, ogenerat sätt och med en sådan tveklös pondus. Hade det verkligen fått denna genomslagskraft om det inte resonerat hos så många just för att det är äkta?

Även om det inte varit menat tillför Billie hela tiden till sitt manifest som är det mest hälsosamma från artist till publik jag sett inom popindustrin. Hennes musik har blivit en plattform där unga tjejer uppmanas att upptäcka sig själva istället för att alltid vara till lags. Att ta plats och experimentera fram sina egna uttryck, om det så är vad de har på sig eller hur de för sig. Ett budskap som låter mycket mer trovärdigt när det kommer från någon som faktiskt praktiserar sina egna råd och inte lämnar det vid tomma pr-monologer. Som artister som pratar om vikten av att vara sig själva men fortfarande lägger sig platta inför alla könsstereotypa förväntningar.

Billie återkommer hela tiden till oviljan att bli definierad, både i person och musik. Det är ju särskilt förståeligt eftersom hon är så ung, men att ta så mycket plats och innehålla så mycket kontraster att man inte går att boxa in, i en industri som säljer musik efter färdiga mallar och tydliga genrer blir extra modigt. För det är inget som sticker i ögonen så mycket som en tjej som inte alls bryr sig om andras förväntningar.

Hur skulle en skivbolagsboss i sina vildaste drömmar kunnat skapa det här? Vore det möjligt hade det redan gjorts. Hade man velat gjuta framgång hade man istället försökt ta fram en ny Ariana Grande eller Taylor Swift, ett säkert och redan framgångsrikt kort. För bolagen jobbar i mycket högre grad för att ta fram yngre kopior av det som redan gått hem, än banbrytande och kontroversiella vägvisare. Att nosa fram nya succéer är tonåringarnas populärkulturella sfär ansvariga för, inte branschen.

Det som tydligen också glömts bort är att vara en artist är synonymt med att sälja en produkt. Artister säljer sitt konstverk och därigenom sig själva. Billie är dessutom öppen med att hon väljer vilken version av sig själv hon vill visa världen och att hon skriver många texter ur karaktärer, alltså inte alltid självbiografiskt. Klart att det är genomtänkt, klart att det är en tydlig vision, annars skulle det heller inte sålt så bra som det gjort. Och visst tillhör det inte heller vanligheten att ha ett sådant träffsäkert öga.

Tanken att Billie blivit ihopsatt som en legogubbe av säljande komponenter är fullkomligt skrattretande, men låt oss överväga tanken att det är just det hon är. Att hon är skapad som tydligt karaktärsbaserad musik likt Spice Girls. Spelar det egentligen någon roll? Nej. För det hon kommit att symbolisera och påverka är värt så mycket mer.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Fotograf:
Carolina Mendozza

Pin It on Pinterest

Share This