2D0A7534

Foto: Hamid Shokatyan

Idag åker Henry Bowers, Laura Wihlborg, Henrik Karlsson och Niklas Mesaros till USA. De ska under en vecka köra en spoken word-turné som startar i New York och slutar på Harvard. Turnén kommer att filmas och bli till en dokumentär, och förhoppningsvis kan den dokumentären leda till större insikt i uttrycksformen här hemma.

Det här är det första projektet de fyra gör tillsammans. Allt inför resan är inte klart än; när jag träffar dem diskuterar de mellan mina frågor passnummer och giltighetstid, speldatum och eventuella ändringar i schemat. Privat umgås de egentligen inte särskilt mycket, men deras vägar har naturligtvis korsats många gånger genom åren eftersom allihop tillhör de främsta estradpoeterna i Sverige.

Niklas Mesaros var den som kom på idén att göra en dokumentär av USA-turnén.

– Den här resan kändes som ett ganska unikt projekt, så jag fick väl lite hybris där. Men jag tror att dokumentären kan hjälpa till att forma en starkare bas åt hela spoken word-scenen. Det är ett DIY-projekt rakt igenom, en vän följer med och filmar och jag själv… Ja, jag ska försöka leka regissör och samtidigt vara en intressant poet framför kameran.

Henry Bowers håller med om att det kan behövas en större förståelse kring vad spoken word egentligen är. Han berättar om något som en kollega fick höra:

– ”Du var ju riktigt duktig på det här, du kanske skulle satsa på att hålla på med nånting sånt professionellt”. Som att folk inte fattar att det är det man faktiskt gör. Det är fortfarande mycket förklaringsmodell, av att börja prata om vad spoken word är, innan man kan börja prata om vad man själv gör.

Spoken word går ut på att en estradpoet framför sin text för en publik. Det finns många olika sätt att göra detta på; poetens framträdande kan rimma och bygga på lekar med orden, framföras till musik, innehålla samhällskritik och humor. Gränserna är väldigt lösdragna, vilket alla fyra lyfter fram som uttrycksformens kanske viktigaste element.

– Jag känner att varje gång jag gör något så kastar jag in någonting nytt, säger Henrik Karlsson. Liksom ”det här är spoken word” och sen ändrar man på det och ”nu är det också spoken word”. Fastän man gör helt olika saker varje gång.

– Det blir ju ofta som bäst när man hämtar inspiration ur sådant som inte är poetry slam, säger Laura Wihlborg. Som hiphop, film, teater… Det är roligt när det dyker upp en person med en helt annan bakgrund, det birdrar ju till att spoken word-scenen fortsätter att utvecklas.

Ingen grupp – än
Alla fyra tvekar kring huruvida de är en grupp.

– Alltså, jag tror inte att jag känner det än, säger Niklas Mesaros.

– Men det är väl det som ska bli så kul med att åka iväg också, säger Henry Bowers och ser upp från Metro-korsordet han snart har löst färdigt. Att få bli en grupp, med er. Jag tycker om er.

De andra ler.

– Jag tänker mig att vi åker till USA som en grupp av enskilda poeter. Vi åker tillsammans men jobbar med våra egna grejer, säger Laura Wihlborg. De andra instämmer.

Något gemensamt material har gruppen alltså inte skrivit. Jag får veta att det är ovanligt att spoken word-poeter framträder tillsammans på scenen. Niklas Mesaros menar att det krävs väldigt bra idéer för att skriva för flera röster. Sådana försök har absolut gjorts i spoken word-världen, men det blir alltså sällan lyckat. Han ser istället en annan fördel med samarbetet som nu väntar:

– Något som jag tycker är bra med att åka med just er, är att vi har väldigt olika stilar. Olika stilar som liksom hugger tag i varandra och på nåt sätt också förhöjer varandra.

För den som är nyfiken på spoken word och inte vill vänta på dokumentären, rekommenderar alla fyra att man söker upp live-framträdanden snarare än Youtube-klipp. Det finns mer ”nerv” när man befinner sig i samma lokal, och läsningarna baseras i regel mycket på just den publik som poeten har framför sig.

2D0A7497

Foto: Hamid Shokatyan

Pin It on Pinterest

Share This