Foto: TV3

Foto: TV3

När jag läste programinformationen om Att Vara (TV3, lördagar 21:30) så kände jag… Ingenting. Total likgiltighet. Jaha, Björn Kjellman ska imitera kändisar och låta dom intervjua sig själva. Var har jag lagt bankdosan nu då? Sen började trailern rulla och jag kände fortfarande ingenting. Förutom att jag blev lite nyfiken på att se hur lik Kjellman egentligen kunde bli en 30 år yngre Eric Saade, rent utseendemässigt. Och så fanns det någon rolig bild där Plura och Björn-Plura sitter framåtlutade mitt emot varandra, båda med händerna vilande på sina enorma magar. Plura skrattar nervöst och Björn-Plura ler i mjugg. Det där var ju i och för sig lite kul, tänkte jag, men ett helt program, en hel säsong? Nej, det kommer aldrig funka.

Så tittade jag på premiäravsnittet (på TV3 Play till och med) och satt med öppen mun i 44 minuter. Som en fågelholk, stum av beundran. Jag känner mig nästan lite dum, lurad av TV3 och Kjellman och Saade och alltihop. Det här borde ju vara platt och pajigt, men istället lyfter det på ett sätt som jag inte tror att jag sett på TV på mycket länge. Kanske någonsin. Det är gjort med något så ovanligt som nyfikenhet som grund. Man litar på att om programledaren Kjellman (och förmodligen också resten av redaktionen) tycker att ämnet och utförandet är så intressant, så kommer publiken också att tycka det. Att Vara är motsatsen till ängsliga satsningar på redan beprövade format. Detta är att våga satsa på något helt nytt. Jag kan knappt tro mig själv när jag skriver det, men TV3 har fattat grejen. Där Lyxfällan och Svenska Hollywoodfruar varit flaggskepp sedan Juraperioden har nu nyskapande, bra och smart TV kuppat sig in som lördagsunderhållning. (Vänta, jag ska bara plocka ut gråsparven som flög in i min mun.)

Ett av mina favoritprogram är Spanarna i P1, ett behagligt radioprogram där tre intellektuella personer siar om framtiden. Jag lyssnar mest på det för att känna mig smart, och för att jag gillar jazzen i övergångarna. Hur som helst, i avsnittet från den 18/10 tar Jessika Gedin upp tanken om ”förklädnaden som förhöjer jaget”. Eftersom hon använde just Att Vara som ett av sina exempel (och för att hon är supersmart) tänkte jag helt fräckt citera henne: ”[Att Vara är] inte parodi, utan psykologi. Det uppstår någonting när den här personen hör sina egna känslor och åsikter från någon annans mun”. Och detta ”någonting” som händer när Saade ställer sina frågor till Björn-Saade, och upptäcker sina gester, sin mimik, sina svar, sig själv… När vi ser att han ser saker han aldrig sett förr (!). Det är helt enkelt väldigt fin TV.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This