Omslag_Pessl_Nattfilm

Titel: Nattfilm
Författare: Marisha Pessl
Förlag: Natur & Kultur

Den 13 oktober 2011 hittas Ashley Cordova, dotter till den välkände och mytomspunne skräckfilmsregissören Stanislas Cordova, död i ett avstängt hisschakt i ett gammalt hus i China Town, New York. Polisen anser att det är högts sannolikt att den 24-åriga kvinnan begått självmord. Journalisten Scott McGrath blir genast fängslad av fallet och finner något mystiskt och skrämmande i det hela. McGrath, som fem år tidigare totalförstört sin karriär som grävande journalist när han försökt undersöka den unga kvinnans pappa, dras återigen in i den värld fylld av spänning och mystik som omger Cordova och hans familj, vars liv alltid varit höljt i ett dunkel. Tillsammans med sina något udda medhjälpare Hopper och Nora Halliday gräver han sig allt djupare ner i fallet för att ta reda på vad som egentligen hänt med Ashely Cordova.

Nattfilm är en klassisk hårdkokt deckare förlagd i New York med omnejd, med den typiska manliga huvudkaraktären i form av Scott McGrath. Han är den klassiska privatdeckaren, förklädd som grävande journalist. Med ett brustet äktenskap bakom sig, en liten dotter som han träffar allt för sällan och en förkärlek för whisky är han en huvudkaraktär som delar likheter med många huvudkaraktärer från andra böcker i samma genre. En man som utåt verkar hård, men som egentligen är en känslosam tänkare. Men trots att huvudkaraktären kan kännas något typisk och redan gjord, är det lätt att ta honom till sig. Det går att ana ett djup, både i Scott McGrath, och i de andra karaktärerna. Något som gör att Nattfilm inte enbart är en spännande och fartfylld deckare som bygger på de många spänningsmomenten, utan även är en bok vars handling får ytterligare en dimension.

Att läsa Nattfilm är som att kliva in i en mörk labyrint med väggar som sträcker sig från golv till tak, med enbart en ficklampa som hjälpmedel. Att börja röra sig framåt betyder att det inte går att vända tillbaka, hela tiden dyker nya möjliga vägar upp, nya avstickare som är omöjliga att inte följa och fascineras av. Hela tiden med en skräckblandad förtjusning någonstans i maggropen. Och det går inte sluta röra sig framåt, för vad är det egentligen som väntar i labyrintens mitt?

Pin It on Pinterest

Share This