Brita Zackari. Foto: Johan Strindberg

Brita Zackari. Foto: Johan Strindberg

Det roligaste på Berghs var kursen där vi fick skriva manus. Men det tog fyra år innan jag fattade att det var det som jag skulle hålla på med.” Brita Zackari skriver banbrytande sitcoms med tung reklamerfarenhet i bagaget.

Jag har fått Brita att springa hem och duscha innan den här intervjun. Anledningen är att jag i sista stund kom på att vi behöver plåta henne samma dag, och man kan väl säga att jag känner mig som en hyffsat störig person när Brita mailar och meddelar att hon är lite sen “men jag hann hem och tvätta håret!”. Vem är jag ens? Får ena halvan i Sveriges med intressanta manus-författar-duo (mer om det lite senare) att åka hem och duscha innan vi ses.

Brita Zackari är en klassisk frilansande mediaperson, kommer senast från reklam och skriver för TV samt är programledare för Rix Morgonzoo. Hon har tillsammans med sin man Kalle Zackari Wahlström skrivit Kanal 5:s nya sitcom-satsning Söder om Folkungagatan, en serie om fyra vanliga och ovanliga karaktärer, som utspelar sig i Stockholm.

– Kalle brukar säga att det var som en fyra månader lång date när vi jobbade ihop med det här. Vi utgår ju mycket från oss själva när vi skriver, försöker se oss utifrån och se vad som är komiskt i våra liv. Och det har vi med oss hela tiden, även nu när vi skrivit klart. Imorse till exempel, då råkade jag sätta mig i en macka. Jag fick massa smör på brallan, och andra hade kanske tyckt att det var lite pinsamt eller konstigt, men jag tycker att det är ganska kul. En sån händelse kan man ju använda till nåt.

Vad är utmaningen med att skriva för TV?

Det är svårt att skriva brett och samtidigt inte förväntat. Jag är typ aldrig nöjd, men jag tror att det är bra. Att man hela tiden måste övertyga sig själv om att det vi skrivit håller. Det är viktigt att vi själva skrattar åt våra avsnitt.

– Vi har hört ibland att det här är en serie som driver med hipsters, men det är snarare så att vi driver med oss själva. Vad är det som är viktigt för alla i-landsmänniskor idag? Varför? Det finns massa roligt i det.

TV-skrivandet började med att Brita skrev delar av manuset till Brommamammas nya serie Jättebästisar (TV4). Efter det fick hon och Kalle en förfrågan om att skriva en ny sitcom á åtta avsnitt, och här är vi nu.

– Serien handlar om ett gäng jätteängsliga människor som är på jakt efter meningen med livet, fast det måste vara unikt och får inte vara samma mening med livet som grannen har. Vi hade väldigt tidigt en tydlig bild av vilka skådisar vi ville använda. Redan på idéstadiet var det stora namn som gällde för att locka tittare.

Vad är den största skillnaden mellan reklam och TV, arbetsmässigt?

I reklam är man ju med hela vägen, från idé till färdig produkt. När det gäller tv lämnar man ifrån sig manuset för att låta någon annan förvalta det. En sån grej kan vara sjukt jobbig. Man förstår då hur viktig regin är, att den som regisserar tänker på samma sätt som vi gjort som manusförfattare. Men vi blev castade till varsin lite större statistroll, så då fick vi tjuvkika lite på hur det var på inspelningen ändå.

Vi äter ekologisk köttfärslimpa på Urban Deli, och det slår mig hur lätt det är att gilla Brita. Hon är himla smart, verbal och man blir inspirerad av hennes tankar kring media i allmänhet och TV i synnerhet. Jag känner liksom att jag vill bli henne på något märkligt sätt. Eftersom det är helt omöjligt så får jag sänka ribban lite, jag kan ju i alla fall konsumera samma kultur.

Vad tittar du själv på?

Jag kollar på många sitcoms såklart, bland annat The Mindy Project, Parks and Recreation, New Girl, Community, Modern Family, Girls, Portlandia… Men även svenska dokumentära grejer, som Linda Pira – som du inte visste om. Och en del mer nyhetsbaserade program, typ The Daily Show och Colbert Report.

Påminner Söder om Folkungagatan mycket om en amerikansk serie?

– Nja, jag tycker att det är svårt att ringa in om serien är amerikansk på det sättet. Man kan säga att det är en skämtserie med influenser från utlandet. Jag tror att om man hade gjort Portlandia på svenska så hade det blivit buskis, man måste anpassa skämten efter den lokala publiken. I TV pratas det ofta om så kallade “straight guys”, alltså en normal karaktär ibland en massa wierdon. Till exempel Jerry i Seinfeld, han är en typisk “straight guy”. Vi har jobbat lite mer efter ett annat begrepp som man brukar kalla för “straigh lines”. Alltså att alla karaktärerna har både knas och normalt i sig, de olika sidorna dyker fram beroende på situation. Alla är konstiga på sitt eget vis, men dom är dynamiska, och livet dom lever får man säga är normalt.

Ibland när jag kollar på TV kan jag känna att det finns en viss upprepning. Alltså samma karaktärer dyker upp igen och igen… Hur tänker du kring det?

Ja, det är ju tröttsamt med stereotyper, och att undvika dem handlar ju minst lika mycket om att undvika en massa saker, t ex den typiska fällan att göra tjejerna till intriganta uppmärksamhetskonkurrenter. Vi har i stället försökt ge killarna mer känslor och tjejerna mer knas.

Ganska otypiskt för TV?

Nej, att vara typisk är knappast något utmärkande drag hos Zackari. Snarare tvärtom. Och som av en slump är det just det, ett stor portion icke-typiskhet, precis vad som behövs inom svensk TV-humor också. Jag ser verkligen fram emot sitcomvåren i Sverige.

Söder om Folkungagatan, premiär ikväll 2/2 kl. 22 på Kanal 5

Pin It on Pinterest

Share This