13053530_O_1TitelUll
Författare: Hugh Howey
Förlag: Norstedts

När jag först får nys om Hugh Howeys Ull, sitter jag på en bloggträff på Norstedts. Vi ska strax få höra författaren Hugh Howey bli intervjuad live på storbildsskärm genom Skype. Howey har gjort det många drömt om, the American dream. Han skrev en novell, lade ut den på Amazon.com och fick tusentals läsare som ville ha mer. Novellen växte till en bok, de stora förlagen fick nys om den. Nu är boken tryckt, översatt till omkring 40 språk och filmrättigheterna sålda till Ridley Scott.

Ull utspelar sig i en postapokalyptisk framtid där jorden blivit obeboelig. Ättlingar till de människor som överlevt har inhysts i en jättelik silo under marken. Där förvaras de liksom spannmål: planerade frön som ska utgöra den nya jordens befolkning. Utanför silon är luften giftig, endast genom stora panoramafönster kan du skåda ut över den otillgängliga miljön. I silon har du indelats i tydliga samhällsklasser där du arbetar med sjukvård, data eller som maskinist etc. Om någon bryter mot lagarna finns bara ett enda straff: att möta döden utanför silons skyddande väggar.

Howey är en mästare på att skapa actionfyllda scener, det märker läsaren redan efter ett par sidor. Han gäckar sin åhörare genom ett modigt drag (spoiler alert!): att ta livet av sina huvudkaraktärer gång på gång. Knappt hinner du känna någon slags medkänsla för en person förrän den trillar av pinn, och detta sker under hela första delen av boken. Tyvärr medför det tillslut att jag inte orkar engagera mig i varje ny karaktär som introduceras, utan ser den som ytterligare en dominobricka som snart skall falla.

Det är en fantasifull och detaljrik värld som författaren byggt upp – helt efter dystopins spelregler. På 144 olika våningar har befolkningen delats upp utefter ämbeten, där de unga går som lärlingar hos de äldre. Valutan består av kuponger och ett kärlekspar får endast reproducera sig om de vinner på barnlotteriet. Under sollampor odlar man grödor och håller boskap. Man förflyttar sig i silon enbart genom en stor spiraltrappa. Av den värld läsaren känner finns bara sagoböckerna kvar, befolkningen i silon är övertygad om att elefanter och annat är sådant som bara finns i fantasin. Och det är framförallt den dystopiska världen som målas upp som är det intressanta, själva intrigen och striden mellan de ganska enkelspårigt onda och den käcka hjältinnan funkar inte riktigt. Läs boken om du är ett stort fan av dystopier, annars kan du lika gärna vänta på filmen.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This