Duvchi: “Mitt inre hav handlar om att förenas med livets alla vågor genom musik“

av | dec 15, 2020 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju, Ny musik

En av Sveriges mest hyllade röster är tillbaka med sitt andra album. I månadens intervju berättar multikonstnären Duvchi om senaste albumet This Kind of Ocean, konstnärlig frihet och längtan efter andra sidan havet.

“Det har varit ganska intensivt men man blir nästan piggare när man inte får sova igen det och allt pågår i ett evigt schema”, säger Duvchi när jag når honom en kväll strax innan släppet av hans andra studioalbum This Kind of Ocean. Han berättar att han har genomgått en intensiv period i och med att det har varit olika saker som ska bli färdiga och lanseras på en och samma gång.

– Och varenda grej som man blir färdig med och ska ge ut börjar liksom på något sätt också leva när publiken interagerar med släppet. Nu är jag på Twitter också vilket jag inte har varit på flera år och det är ganska roligt att se hur publiken tar emot grejer.

Duvchi som egentligen heter Jens Duvsjö berättar att känslan inför ett släpp kan variera ganska mycket. Han vill att allt som ges ut ska kännas genomarbetat och i bakhuvudet ligger tanken om att allt finns ute för evigt.

– Musiken är där längre än vad jag kommer att vara och det känns som det mest relevanta när det gäller musik eller all typ av skapande. Det som du ger ut och låter andra ta del av betyder att den som lyssnare och är mottagare gör låten till deras, det är utifrån den egna perceptionen som allt tas in. Det är rätt crazy att tänka att någon om femtio år kommer att plocka upp en av mina låtar och jag hamnar ofta i sådana tankar.

Det har gått fem år sedan Duvchi släppte sitt debutalbum With the World som blev trefaldigt Grammisnominerad och belönades även med nominering i Årets pop i P3 Guld. Men trots hyllningarna har Jens inte upplevt någon press inför det andra albumet.

– Jag tror inte att man kan tänka på det om man vill vara progressiv i någon riktning. Alltså jag vill inte göra någon ledsen med musiken jag ger ut, men jag tror att det är omöjligt att ta saker framåt om man är rädd för vad andra ska tycka.

Jens berättar att det kändes som en inre klocka hintade om att det dags att skriva uppföljaren. Just då var han i Los Angeles och skrev mycket till andra artister. Då kändes det inte alltid lönt att ta ut sina egna visioner och tankar i musiken berättar han och titeln till hans album föddes.

– När jag hade gjort det under en tid så kände jag att jag ville ackumulera all musik som jag älskat och hållit högt. Jag vill få ner alla de olika känslorna det ger i ett album och anledningen till titeln var att jag var på andra sidan atlanten rent bildligt och jag kände det. Och jag kände att det fanns något starkt i det, men det var också en känsla att haven är känslor och att haven är inom oss och jag tänkte att det kunde manifesteras i varje låt och de har väldigt olika känsloutlopp.

This Kind of Ocean har inför releasen beskrivits som Duvchis viktigaste verk och när jag frågar Jens om han håller med om den beskrivningen så berättar han att “det är 100 000 procent sant”.

– Under en period hade jag hetsat runt väldigt mycket och jobbat under dygnets alla timmar. Jag hamnade på sjukhus i Los Angeles på grund av stressrelaterade anledningar och skulle flyga till New York dagen efter. Då började jag att tacka nej till saker även om de hade varit bra för mig att göra för min karriär. Det ledde mig till en liten paus och till en insikt om att det fanns mer musik att göra i eget namn. Det har varit en stor omställning för mig men väldigt värdefull.

Jens berättar att det var en enorm insikt för honom att inse att hans relation till musiken alltid har varit i fokus, men att han har satt musiken före sina egna musikdrömmar under de senaste åren. Visionen bakom This Kind of Ocean föddes tidigt och bottnar i att ge olika perspektiv till en och samma händelse.

– Första låten är väldigt tydlig i att man försöker nå någon men det går inte. Man är högt uppe i luften och det kan kopplas och förankras till tiden som vi lever i just nu, när det kan kännas rätt brutalt hur far away man känner sig från någon. Det var det jag kände för att jag var i USA då och saknade livet i Sverige. Men på skivan finns det andra reflektioner av det. Jag har tyckt att det har varit spännande att fånga upp saker som jag tycker har låtit awesome och melodiskt. Uttrycket är det samma, men det är kul att det finns andra röster som kan ge ett annat temperament till låtarna vilket gör att det blir som vågor på ett hav.

”Jag tror att det är mest intuitivt
att bli ett med musiken.”

På albumet finns flera samarbeten, bland annat låten GERONIMO som Jens skrivit tillsammans med Nadia Nair. Ett samarbete som påbörjades redan när de arbetade ihop med hennes projekt Character.

– Det som var väldigt tydligt med GERONIMO var att hon var den som sjöng in demon till den låten och då fanns det inte i min värld att jag skulle sjunga om det då. Det är så pass vackert. Hon är en väldigt fantastisk person. Det finns också en låt som heter SHE ROAM där en annan fantastisk artist som heter Kaydence är med. Hon har ett otroligt bra flow och levererar som en rappare fast på sång.

Jens berättar att samarbeten har varit centrala i hans skapande sedan han började att arbeta med sitt förlag i Los Angeles efter släppet av debutalbumet.

– Där mötte jag många artister av alla slag och på något sätt fick jag väldigt mycket insikter som producent av att möta så många olika röster och fick en fascination av det. Jag har alltid var fascinerad av kompositionen och för mig handlar skapande om ackord och melodier, men kanske primärt om melodier. Jag började jobba med så många olika människor och fick känslan av att man kunde dra musik åt så många olika håll beroende på vad rösten hade för uttryck.

Den insikten gjorde att Jens verkligen ville ta med sig det på den här skivan eftersom att experimentering av musik och nyfikenheten på vad musik kan vara, är en så stor bit av musicerandet.

– Jag brukar resonera så att man överraskar gärna med en melodi. Jag vill jobba med intuition och inte med hjärnan, den får inte vara med på mycket, varken under kompositionen eller produktionen. Jag tänker att det enda man har att gå på är det intuitiva och de sensorerna som kan guida en framåt. Jag tror att det är mest intuitivt att bli ett med musiken.

Fem år har gått sedan releasen av det första albumet som soloartist och Jens berättar att hans sätt att arbeta har förändrats sedan dess. Och att det dels beror på att det här albumet är tematisk, vilket skapande en tydligare stig att gå på i skapandet.

– Jag ville liksom att det skulle vara som ett vågigt hav och då kunde jag lättare koppla mig från dynamiken på albumet. Jag ville driva på det dynamiska och jag ville att det skulle kännas lite plötsligt och ge olika känslomässiga skjutsar beroende på var man var på skivan. Det gjorde det annorlunda på så sätt. Annars är det vanligt duvchi-mood.

Jag frågar vad ett vanligt duvchi-mood är.

– Jag är ju superfokuserad på att alltid ge melodisk stimuli. Jag vill inte stå och stampa snö melodiskt med musik utan jag vill hela tiden ge nästa kick. Det är vad jag vill och det är det man får.

Duvchi har hyllats genom åren som artist, producent, låtskrivare och kompositör och har skapat låtar till bland andra Rihanna, Zara Larsson och musik till både filmer och stora reklamfilmer. Att kombinera dessa processer tror han har fungerat för att han är väldigt öppen för musik, vare sig det är till en artist eller till en reklamfilm.

– Jag är alltid intresserad av vad man kan hitta på nästan oavsett av vad man har för ingång och vem man jobbar med. Det gör att ju mer jag jobbar så desto mer blir det en ännu skönare release att få jobba med den egna musiken för att den får bli ännu mer inspirerad och precis som jag vill ha den.

Jens berättar att han tror att det går att känna igen honom i alla de produktioner som han varit deltagande i, om man vill.

– Men mitt tillvägagångssätt med Duvchi är olikt på många sätt, jag blir fri och när jag blir mer fri så blir jag en perfektionist och vill ha saker på ett väldigt specifikt sätt. Det kan få ta tid då och det får det i regel inte göra när jag jobbar med något annat. Det är intressant att det är så. Ofta jobbar man med en annan typ av deadlines när man jobbar med reklam eller andras musik så är man hållen till andras deadlines och andras ambitioner. Men när jag jobbar med mig så är jag formad efter mina ambitioner.

Det visuella kring Duvchis album är skapat av hans vän och konstnär Simon Stålenhag. Han skapade bland annat videon till singeln GERONIMO. Duvchi berättar att Simon var den första som han skickade det första utkastet på skivan till och när han kom med storyboarden till videon för GERONIMO var det som han såg en karaktär inom Duvchi som han inte har haft lupp på väldigt länge.

– Det är nästan som att han har sett mitt inre hav och mitt inre hav handlar om att på något sätt förenas med livets alla vågor genom musik. Och det är precis det som händer i videon. Där Hektor som han heter, fågelrobotten, letar efter ett piano för att spela av sig och då väcker han väldigt gamla djur som sover till liv. Och det kan jag också vill.

När jag frågar om vad han tänker om den ganska psykologiska analys som Simon gjort inför albumet skrattar Duvchi och konstaterar att det kanske är sunt att man inte har så starka perspektiv på sig själv.

– Rent tematiskt betyder This Kind of Ocean att vända och vrida på perspektivet av att ha ett hav inom sig och vad den distansen gör med en.

Men när jag frågar vad albumet betyder för honom blir det först tyst en lång stund innan han svarar.

– Det albumet betyder för mig är att jag har fått chansen att förstå att jag bottnar i väldigt många djupt rotade musikaliska ideal och jag är väldigt stolt över alla dem. Det har känts väldigt fint och har känts obegränsat på det viset. Det handlade också om kontraster med USA och en längtan efter en plats som är väldigt olik den, alltså Sverige. Jag har tänkt att det är olika scener i livet som utspelar sig och sedan när de utspelar sig på skivan så blir det andras vågor.

Vi närmar oss slutet av året och för vissa är det snart dags för ledighet. Men när jag frågar Duvchi om hans planer framöver, överraskar han med att berätta att han redan har planer på att färdigställa skiva nummer tre.

– Nu ångrar jag att jag sa det men jag är jätteinspirerad nu och det tror jag kommer av att dels vara hemma i Sverige och dels omständigheterna som är förjävliga. Men de gör att jag på något sätt har fått en stark inspiration och känner att jag vill göra mer musik. Det är motigt och bedrövade att se den sorg som följer med alla i världen just nu och då blir det så att jag vill översätta det till musik för att det är ett sätt för mig att handskas med det här.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Alma Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This