The Drums: ”Sanningen är att jag känner att jag inte passar in i denna världen”

av | Sep 25, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Imorgon återvänder The Drums till Sverige för en konsert i Stockholm och Popmanis Amanda Båmstedt har pratat med Jonathan Pierce inför spelningen om förändringarna i bandet och om skapandeprocessen bakom Abysmal Thoughts.

Albumet Abysmal Thoughts innehåller en intressant kombination av fängslade pop, melankoli och mörkare ämnen. Hade du något speciellt i bakhuvudet när dessa konstraster skapades?
– Det är en sak att vara i ett band och det är en annan att främja ett bands anda. The Drums-andan var från början en oskyldighet och en salighet, eller en oskuld och en sorg. Jag ville prata om lycka och sorg, men Jacob ville alltid ha ett mer barnsligt perspektiv. Jag kände att jag aldrig fick lov att säga vad jag ville, för det jag ville säga var inte oskyldigt. Jag lever i den verkliga världen, medan Jacob ville hålla kvar mig i fantasin och den nyckfulla världen. Missförstå mig inte, för jag uppskattade hans vägledning vid den tiden och jag tror även att det hade en stor roll i vår framgång. Men nu kan jag säga exakt det jag vill och jag är fokuserad på att uttrycka mig själv och det inkluderar saker så som att prata om politik, sex, droger, misslyckande, hat, depression och ja det finns fortfarande lite hopp, här och där.

Albumet känns verkligen personligt den här gången, speciellt då en lyssnar till lyriken. Håller du med om det och hur känns det?
– Jag måste erkänna att när jag började med det nya albumet så var jag på en ganska mörk plats och jag var också väldigt rädd för påbörja själva arbetet. Det hade gått en tid sedan den senaste utgåvan, och under den tiden hade jag varit igenom mycket. Jag hade slutat prata med min familj på grund av deras anti-gay religiösa åsikter och mitt dåvarande äktenskap började att lösas upp för att tillslut mynna ut i en skilsmässa. Jag började dricka mycket och kasta mig i riktigt dåliga situationer för att glömma vem jag var. Jag var på en plats som jag inte skulle önska någon annan. En plats där en känner sig helt ensam och väldigt rädd.

– Jag visste att jag hade mycket att uttrycka i det nya albumet, men jag visste också att jag inte skulle kunna uttrycka mig på det extremt personliga och detaljorienterade sättet som jag ville – framförallt för att Jacob fortfarande var i bandet. Detta är inte menat som en attack mot Jacob. Jag bryr mig om Jacob. Det har jag alltid gjort. Jag tror bara att Jacobs och min idé om vad som var artistiskt lämpligt är väldigt olika. I åratal hade jag känt mig återhållsam från att verkligen vara ärlig om mina förhoppningar och rädslor och önskningar. Jag skulle skriva mer generiskt. Jag skulle hålla sig borta från sexualitet och sex i sig. Jag skulle inte prata om missbruk eller ta droger. Jag skulle skriva om olycklig kärlek och glädje – men oftast i en mer generell bemärkelse. Jacob ville inte att jag skulle bli för specifik. Han ville inte att mina tankar skulle representera honom. Så när jag började skriva Abysmal Thoughts blev jag verkligen frustrerad. Materialet fick mig att känna mig tråkig och det hade inget att göra med all smärta jag höll inom mig. Jag hade skrivit 6 eller 7 låtar och efter att varje tom låt skapades så kände jag mer och mer värdelös som konstnär. Och då – som en gåva från Jesus Kristus själv, överraskade Jacob mig och släppte bandet. Han berättade för mig att han ville driva andra projekt och jag bekämpade honom inte en minut. Jag visste att det här var min chans att göra något bra så jag började tömma mitt hjärta och tre decennier av förvirring flöt ut och skivan började skriva sig själv.

Jag tycker att lyriken på albumet är beundransvärd, speciellt de tyngre och mer känslosamma delarna. Vad betyder skrivandet för dig och skulle du påstå den har någon slags terapeutiskt förmåga?
– Ja, det här är det första albumet som jag hade skapat som ett helande element. Albumet innehåller tolv låtar och att skapa varje låt var som att ha en väldigt intensiv behandling med mig själv. Musik är en sådan bra lyssnare. Det hjälpte mig att få ett ärligt hjärta och äntligen fick jag konfrontera mina inre demoner. Jag gick ut från skapandeprocessen med en bättre förståelse för vem jag är och vad det är jag vill ha.

Har du någon speciell textrad från Abysmal Thoughts som du vill dela med dig utav?
– Den här från Under The Ice. “If you see me gently smiling baby, you should know I’m just trying not to cry”. De textraden känns som temat i mitt liv. Jag vet att det låter väldigt dramatiskt men sanningen är att jag inte känner att jag passar in i denna värld. Jag kan vara i ett rum med tusen människor och jag känner mig inte ansluten till någon av dem. Jag fruktar att det finns andra som jag. Sådana som kanske är för intelligenta eller medvetna för att kunna känna sig lyckliga.

Det är lite annorlunda den här gången eftersom du är mer eller mindre ensam på det här albumet, hur tror du det har påverkat dig och din kreativa process?  
– Musikaliskt sett har jag verkligen haft friheten att välja vad jag vill göra på det här albumet. Om jag vill ha saxofon så använder jag saxofon. Jag behöver inte fråga någonting. Jag bara gör och jag skulle aldrig gå tillbaka till hur saker och ting var.

 Hur känns det att gå på scenen utan resten av de ursprungliga medlemmarna från The Drums?
– Jag tror att den stora förändringen under det senaste året är att jag har bestämt mig för att verkligen fokusera på att vara mig själv och inget annat. Jag brukade känna press för att göra backflips på scen eller vad som helst för att hålla alla underhållna. Vad jag har lärt mig är att jag inte behöver vara så vansinnigt galen och jag borde bara fokusera på min röst och dansa när jag vill dansa och vara still när jag vill vara still. Resultatet är att människor tycks ansluta ännu mer. Jag saknar inte Jacob på scenen. Jag älskar honom, men jag känner att han ibland drog mig ur min egen prestation. Han kunde vara distraherande mot mig.

”Jag skulle aldrig gå tillbaka till hur saker och ting var förut”

Efter Encyclopedia tycks mycket ha förändrats för både The Drums som ett band och för dig personligen, vad är ditt bästa råd för att någon ska gå igenom en stor förändring i sitt liv?
– Lyssna på ditt hjärta. Jag vet att vi hör det hela tiden, men det är inte alltid så lätt att göra. Livet är så händelserikt och de flesta av oss försöker glädja människor runt oss. Mitt råd är att glömma vad andra vill ha. Föräldrar, vänner, medarbetare etc. Om de inte älskar dig för vem du är, så gör dig av med dem.

De estetiska elementen och musikvideorna har alltid varit en viktig del av The Drums. Omslaget och de musikvideor som följer med albumet verkar dock ha ändrat riktning jämfört med vad vi tidigare sett. Vad är dina tankar om det?
– Videon och albumomslaget har bara varit ett sätt för mig att uttrycka mig själv för vem jag är. Jag skulle inte ha kunnat göra en video eller ett albumomslag på det här sättet om Jacob fortfarande var med i bandet. Jacob brukade ha mycket kontroll över bandets konstnärliga ådra och det fungerade aldrig riktigt för mig, men det var hans jobb och han tog det väldigt seriöst så jag lät honom göra det. Nu får jag använda raka fula teckensnitt om jag vill och jag får fotografera min pojkvän när han luktar på en smutsig gymsko och jag behöver inte fråga någon annan om det.

Just nu är ni ute på turné, vad brukar ni lyssna på när ni är ute på vägarna?
– Jag lyssnar aldrig på musik medan jag är på turné. Om jag inte är på scenen försöker jag verkligen bara låta livet spela sitt eget soundtrack. Fåglarna kvittrar, bilar som kör, ljudet av människor som pratar eller min pojkvän andas i sömnen: det inspirerar mig. Jag måste dock säga, jag ser väldigt mycket fram emot det nya Björk-albumet.

Vad händer efter turnén?
– Då påbörjas arbetet av ett femte album.

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This