Dolce: ”Det är nog både våra influenser och våra sätt att förmedla känslor i musik som blandas”

av | Apr 14, 2017 | Intervjuer, Månadens intervju

Anna Levander och Leopold Nilsson utgör den Umeå-baserade duon Dolce som snart släpper debutalbumet Av Liv och Grönska, och jag får den fina förmånen att prata med dem båda två under vår timmes långa telefonsamtal. Jag säger förmån, för vid slutet av intervjun känns det som att jag har fått en stunds inblick i en stark symbios som förklarar varför deras samstämmiga musik låter som den gör.

Som att kliva på stigar av moln djupt in i en urskog där träden vajar med varma vindar av allvar. Ungefär så känns det att stiga in i Dolces värld. Det är i springan mellan glädje och melankoli som vi finner Anna Levander och Leopold Nilsson. Med ord som klingar av den svenska vistraditionen tillsammans med mjuka akustiska och elektroniska melodier har de skapat ett slående vackert ljudlandskap som väckt uppmärksamhet både på hemmaplan och utomlands. Den 28 april släpps deras debutalbum Av Liv och Grönska. Men historien om Dolce börjar långt innan så.

Anna och Leopold växer upp i musikstaden Umeå. Under högstadiet närmar de sig båda, på olika håll, musiken. Anna börjar spela gitarr och snart har hon slagit sig samman med en tjejkompis och de gör sedan musik och sjunger tillsammans och hittar genom det en trygghet i skapandet. På ett annat håll i stan har Leopold också börjat med musik utifrån intresse men också som ett sätt att hitta en identitet. Båda lär sig producera musik och så småningom korsas deras vägar genom gemensamma vänner. 2014 är Anna med som feature på Jag blir kvar, en låt med Leopolds band JumJum och någonstans där sås fröet till Dolce.

– Det var mycket slumpen tror jag, berättar Anna. Vi började göra lite musik ihop och lärde känna varandra, och såg det nog som ett sätt att bara hänga och ha kul mer än att bara göra musik.

– Mitt första minne av att vi gör musik utöver det vi hade gjort med andra bandet är att vi var hemma hos dig och gjorde en låt som för det första var väldigt elektronisk och för det andra på engelska, säger Leopold och kollar sedan om han har den i mobilen. Genom högtalartelefonen får jag därefter höra det första stycke musik som Dolce gjorde tillsammans, och det låter bra. En mjuk elektronisk låt med stämmor som jag mer än gärna hade hört mer av. Men, den första låt som de gör klart tillsammans är istället Hand i hand, som släpps 2014 och får ett varmt mottagande där den visbetonade ljudbilden lyfts fram av många.

– Vi pratade mycket om Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk och den stilen i början, berättar Leopold. I just Hand i hand försökte vi lite efterlikna Jag ger dig min morgon och den ljudbilden och ambiensen. Sedan har det utvecklats mer åt olika håll men grunden med svenska visor finns ändå kvar och det är en väldigt viktig byggsten i Dolce.

”Just att det är organiskt och att texten kommer i fokus har varit där hela tiden”

Anna fortsätter berätta om starten, och att de ibland trevade efter att hitta rätt i sitt sound men hur just vissa grundpelare funnits där från början.

– Just att det är organiskt och att texten kommer i fokus har varit där hela tiden. Det har varit lite spretigt men det känns som att det finns en förklaring till det, att allting gick så fort där i början.

Vad Anna syftar på är den snabba resa som tog fart efter att de släppt sin andra låt, Gröna höjder, och hur de efter det blev kontaktade av det Umeå-baserade skivbolaget Nomethod. Skivbolaget blev en positiv drivkraft i att få ut Dolce och plötsligt hade duon spelningar i London och blev omskrivna både på svenska och internationella bloggar. Allt rullade på i rask takt och när Anna och Leopold ser tillbaka på den tiden är det med flera lärdomar.

– Grejen är den att vi inte riktigt har något att jämföra med berättar Leopold. För mig kändes det bra, många kan ju hålla på i fem-sex år utan att det händer något alls så man fattar ju på något sätt att det här är bra. Det gjorde att en var tacksam för chansen och därmed tackade ja till kanske lite för mycket. Vi skulle få ut en EP, dra till London och spela, sätta ihop ett helband – allting under kanske tre månader, samtidigt som vi jobbade och pluggade. Den tiden var ganska stressig, fortfarande kreativ men stressig.

– Det känns som att det hade varit skönt om det gick lite långsammare, så här i efterhand fortsätter Anna. Men samtidigt har det ju gjort att vi nu vet hur vill ha det eller hur vi borde ha det.

”Vi kan nog båda ha lite svårt att hantera känslor ibland och det är väldigt skönt att få göra det i musiken”

Debut-EP:n Gröna höjder släpptes 2015. Intresset för Dolce fortsatte växa och året därpå blev de inbjudna att spela på South by Southwest, SXSW, den välkända showcasefestivalen i Austin, Texas. Dolce spelade på olika ställen under flera dagar, och när jag frågar dem om responsen på deras spelningar svarar Anna:

– Jävligt oklar (skratt).

– Det var verkligen folk som gillade det och folk som kom fram och sa att de hade kommit till festivalen bara för att se oss, amerikaner liksom, och det var ganska mäktigt fortsätter Leopold. Men vi spelade på lite olika ställen, bland annat ett hamburgerhak där folk såg ut som att de inte riktigt visste vad vi gjorde där. Men sen var det ett par ställen som var jäkligt fina.

Anna och Leopold berättar om många minnen och saker som hänt dem och det skrattas mycket under intervjun. Det är medryckande och vid flera tillfällen brister de ut i skratt för att i nästa stund prata allvar. Det är befriande, att kunna röra sig mellan glädje och allvar på det viset, och också symboliskt för Dolces musik. Anna förklarar hur deras två personligheter bidrar till den fina kombinationen av känslor som musiken förmedlar.

– Det är nog både våra influenser och våra sätt att förmedla känslor i musik som blandas. Båda är lekfulla men ändå med ett allvar, fast på olika sätt.

– Jag tror att det i våra personligheter finns melankoliska drag, att det är ganska sällan en känner att en är hundra procent lycklig säger Leopold. Jag har nog svårt att ta till mig musik som är hundra procent åt något av hållen, vare sig det är depp eller glatt.

– Vi kan nog båda ha lite svårt att hantera känslor ibland och det är väldigt skönt att få göra det i musiken, fortsätter Anna. Men jag tror verkligen också att det har att göra med att vi båda tycker om att ha roligt och skratta åt saker som kanske är jobbiga, att vi hittar ett sätt att hantera det på i musik och texter.

Snart släpps Dolces första fullängdsalbum Av Liv och Grönska på nya skivbolaget Startracks. Det var ganska snabbt efter första EP:n som de bestämde sig för att de ville göra ett album, och de tog kontakt med producenten Mattias Glavå (Håkan Hellström, Anna Järvinen, Dungen m.fl.). Från att tidigare ha spelat in i sina sovrum med hjälp av riggningar av klädställningar och madrasser var det en ny upplevelse att ta steget in i stor studio.

– Jag tror att vi tidigare har försökt få till ett större sound än vad kanske våra förutsättningar har tillåtit, och gjort saker på konstgjord väg berättar Leopold. Att nu kunna gå från en snabb idé till att plötsligt ha en mickad flygel bredvid sig betyder mycket.

Anna och Leopold beskriver med värme hur samarbetet med Mattias Glavå har lyft och gett liv i de nio låtarna på albumet. Och det är en fröjd att lyssna på. De stora, drömmiga ljudbilderna ackompanjeras av texter fulla av naturinspirerade metaforer och berättelser som präglat duons liv. Även om det inte uttalat menar de att flykt och flyktighet och trygghet är teman som återkommer i texterna.

– I texterna handlar det mycket om sådant som hänt oss båda två eller saker som präglat oss, berättar Anna. Det finns en låt som heter Stormarna dåna som handlar om den rådande flyktingsituationen och som är inspirerad av Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Vi tyckte båda det var en viktig fråga och skrev den tillsammans. De andra låtarna handlar mycket om jobbiga stunder och om att se sig själv i någon annan. Det kan vara svårt att sätta ord på, men vi jobbar mycket utifrån att hitta en stämning i låtarna.

När Anna och Leopold berättar om drivkraften i sitt skapande är det utifrån flera gemensamma fundament, som att genom musiken kunna sätta ord på saker som är svåra att uttrycka. Eller att skapandet fungerar som ett verktyg, både för att lära känna sina egna känslor men också för andra att lära känna en. Det dynamiska och ständigt utvecklande samspelet mellan de båda verkar vara en inneboende komponent i skapandet och när vi når slutet av vårt samtal känns det som att jag förstår vad musikens fina samstämmighet bottnar i.

– Jag har nog aldrig träffat på en person som jag har jobbat med eller gjort kreativa grejer med som kan ge mig verktyg att hitta svar på som Leopold, säger Anna. Vår relation präglar ju skivan och vår musik. Vi är jävligt olika men också lika på något sätt.

– Det är verkligen sant, tar Leopold vid. Varje gång jag testar fram en melodi eller en ackordföljd och skickar det till Anna så vet jag att det kan vara ett frö. När jag skickar iväg något och får tillbaks det så är det nästan alltid som att vi har höjt det, att det tillfört något som inte jag kan tillföra eller något som jag inte hade tänkt på. Det är mycket det som är Dolce för mig, att det ger så himla mycket energi att få lämna ifrån sig något och få tillbaks det mycket bättre.

Författare: Helena Paulsson
Fotografi: Beata Cervin

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This