Dinner: “För mig är en konsert som en magisk ritual”

av | Nov 13, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Dinner eller Anders Rhedin lämnade gråa och regniga Scandinavien och Köpenhamn för palmer, midnattskörning och solsken i L.A. Vi har korresponderat med musikern inför hans gig på på HPKSM i Göteborg den 12 december om hans minnesvärda konserter och hans intresse för meditaion. 

Du släppte albumet New Work för några månader sedan, var det svårt att välja ut vilka låtar som skulle vara med på albumet?

– Nej. Så fort jag har tio färdiga låtar publicerar jag dem. Jag har aldrig några att välja bland, jag avslutar bara låtar som jag verkligen gillar.

Mina två favoriter från New Work är Siren Song och Copenhagen, skulle du vilja berätta lite mer om just de spåren?
– Jag är glad att du gillar dem, jag gillar också dem. Jag producerade Dinner-albumet tillsammans med Josh Da Costa i en studio i downtown Los Angeles som vi bara kunde använda under natten. Så alla våra sessions började vid tio på kvällen och varade fram till gryningen. Josh introducerade mig för så mycket musik som jag inte kände till sedan innan. För det mesta fick vi knappt gjort någon tracking, istället brukade vi prata om kvinnor, röka cigaretter och lyssna på skivor.

– Medan jag körde hem från studion genom de tomma L.A-gatorna brukade jag antingen lyssna på nattens inspelningar eller de låtar som Josh hade spelat för mig. Två låtar som verkligen talade till mig var Flash and the Pan’s Walking in the Rain och The Chills Pink Frost. Siren Son är Dinners tafatta försök till att hylla Pink Frost och Copenhagen är min version av Walking in the Rain. Båda låtarna har den där “köra bil genom natten i L.A-känslan” för mig.

Hur kommer det sig att du valde att lämna Danmark för Los Angeles?
– Klimatet är underbart. L.A har palmer och det är väldigt o-europeiskt.

Har du något favoritställe i Los Angeles?
– Ett av mina favoritställen är en fontän vid ett franskt cafe. När jag sitter där känns det som om jag vore i Europa, haha.

Jag läste att du verkligen gillar The Velvet Underground och jag tycker att en kan höra element i din musik som påminner om dem. Kan du minnas den första gången du hörde Velvet Underground och vad det var som fångade dig då?
– Den första Velvet Underground-låten jag någonsin hörde var Venus in Furs. Den är så bra. En av många saker som jag gillar med The Velvets är hur ofta deras låtar är baserade på en monofonisk känsla. De har en keltisk känsla, tror jag. Väldigt primitivt. Jag själv är inte så bra på att skriva komplicerade låtar. Ju äldre jag blir desto mindre intresserad av noter blir jag. Jag tror att jag snart kommer att vara klar med att göra musik som involverar ett flertal noter. Jag kommer antagligen bara spela en not, eller kanske ett ackord i timmar.

När jag såg dig spela i Göteborg för ett par år sedan gjorde ditt framträdande verkligen ett intryck på mig. Jag kan fortfarande komma ihåg det då det var så mycket mer som hände på scen än vad jag var van vid och om jag ska vara helt ärlig så kändes alla andra musikers gig ganska så tråkigt efter det. Vad skulle du säga är essensen i ett bra framträdande?
– För mig är en konsert som en magisk ritual. Jag har faktiskt skrivit en ganska hygglig artikel för The Talkhouse om just precis det. När det kommer till essensen, handlar ett framträdande för mig om att underlätta transcendens på någon nivå, genom att använda rutinmässiga tillvägagångssätt som uttrycks genom olika mönster av rörelse, ljud och så vidare. Även ett litet avbrott i den vardagliga modaliteten har ett stort värde.

Finns det något specifikt framträdande gjort ett stort intryck på dig?

– Jag gjorde en turné med Prince Rama – jag gillar verkligen deras framträdande.

Berätta lite om The Dream Journey meditation tapes, hur kom du på att du skulle göra dem?
– Jag har mediterat dagligen i fjorton år och har lett några gruppmeditationer i Australien (som en del av Gizz Fest), i Malibu, Los Angele, Köpenhamn och så vidare. Ljudbandet är likt de guidade meditationerna jag har lett. Musik och meditation är detsamma i en viss utsträckning. Eller snarare, båda uttryckssätten strävar efter att skapa en annan sinnesstämning. För mig är meditationen och det som hör till inte så olikt musik. Kanske kommer jag snart att vara helt inne i soundhealing. Inga fler poplåtar.

Meditation verkar rent allmänt vara ett ämne som du har utforskat under ett tag nu. Vad betyder meditation för dig och hur kom du först i kontakt med det?
– Jag var på en Zazen-kurs år 2004, sedan dess har det växt. Sedan träffade jag en kille som hade tränat med Munindra, en väldigt känd Indisk lärare. För mig är meditation ett sätt att vara en mindre dålig människa, från dag till dag.

Vad tror du om musikens roll i mediation?
– Jag tror att den är…bra?

Under den här hösten och vintern kommer du att turnera i Europa, har du några favoritminnen från att åka längs med vägarna?
– Ja, det har jag. De flesta av dem är högst erotiska i sin natur dock och det skulle inte vara passande att skriva om.

Vad lyssnar du på i turnébilen?
– Från den USA-turné som jag just avslutat minns jag en kväll när vi precis hade spelat i New Orleans men alla hotell var fullbokade. Så vi åkte längs med motorvägen mot Houston, som går genom träskmarker i flera timmar. Så där var vi, i mitten av Louisianas sumpmarker, ensamma på motorvägen, omringade av mörker och konturerna från tårpilar. Några mil framför oss fanns en åskstorm. Lite då och då lös hela horisonten upp av två eller fyra rödtonade blixtstänger, alla på samma gång. Under en hundradels sekund kunde en då se träsket runtomkring sig i det kusliga ljuset. Medan vi körde lyssnade vi på Cocteau Twins, Felt och Alice in Chains.

Vad händer härnäst, förutom att du kommer vara ute på turné?
– Jag vet inte. Jag tar en dag i sänder. Turnén slutar i december.

Författare:
Amanda Båmstedt

Fotograf:
Elise Mesner

Pin It on Pinterest

Share This