Det Stora Monstret: ”Musiken kan vara en smärtlindring”

av | Maj 31, 2018 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Det Stora Monstret är tillbaka. Efter en unisont hyllad debut, är han fyra år senare tillbaka med sitt nya album En drömd plats. Albumet ter sig som en poetisk skildring av känslotillstånd med en mer storslagen musikalisk ram. Popmani har pratat med Det Stora Monstret och diskuterat bland annat artistsamarbeten och flykt.

När jag ringer upp Jacob Johansson, personen bakom Det stora monstret, befinner han sig i sitt hem i Göteborg. Det är en vacker kväll i maj och han sitter utomhus, stundtals hörs fågelkvitter i bakgrunden. Det stora monstrets nya album bär titeln En drömd plats, vilket kan tänkas vara en utopi, ett teoretiskt drömsamhälle. Samtidigt är den platsen just drömd, och inte påtaglig. Är det en hoppfull skildring om en möjlighet till förändring, eller en dyster syn på dagens samhälle?

Berätta om idén bakom En drömd plats.

– Den växte fram ur den punchlinen på något sätt. Det har ofta funkat så när jag skrivit mina låtar att jag hör eller ser någon form av påstådd insikt i form av en punchline i huvudet och sedan associerar jag utifrån den och låter hjärnan rimma loss och surfa vidare på den tanken och så formas låten utifrån det. Jag gillar när det är både och, en balans mellan mörker och ljus. Som jag ser det är det nästan aldrig helt svart eller helt ljust, det finns lägg alltid både och här som jag ser det. Apropå om det är en mardröm eller dröm som du frågade, blev det naturligt för mig att måla upp bilder av båda delarna.

Jacob Johansson fortsätter berätta att han gärna skulle vilja kunna lyfta människor, men då måste man först prata om hur det faktiskt är – genom uppriktiga, mänskliga betraktelser. När man uttrycker sig uppriktigt tänker han att folk förstår, även det som ligger mellan raderna.

– Det är också en skillnad på att tro och att hoppas. Att försöka arbeta för något för att man känner att man måste, som en sorts magnetism. Jag vill gärna hoppas att världen skulle kunna bli en bättre plats. Samtidigt, om man är ärligt, uppriktig och seriös är det jävligt långt ifrån en utopi så det är ju snarare frågan om hopp som drivkraft här. Tro, som jag tolkar det ordet, är det att förutbestämma gällande hur det ska bli sedan, innan skriv: en vet hur det blir. Men hopp, det tänker jag är mer en uppriktig önskan som att det ska bli så men utan den. Det är uppriktigheten och det sanna som är viktigt och kan bidra till en stark upplevelse, menar Jacob Johansson.

– Något som kommer ur en sann, uppriktig känsla kan …

Här stannar han upp en stund, eftertänksam.

– Ja, vad kan det göra? Slå gnistor, göra det ljusare för en annan person en stund. Om man känner att någon kommunicerar med en på samma våglängd, så känner folk kanske att de inte är så ensamma.

Låten En drömd plats kan tolkas som att den även har en politisk dimension, har du några politiska anspråk med din musik?

– Jag utgår från vad mitt hjärta säger i allt. Min intuition.

Jacob Johansson spinner vidare, om att det är ett problem att vi sätter etiketter på oss själva. Att vi gör det i stället för att ha en mer levande kultur där folk kan göra vad som känns rätt för just nu, med utgångspunkt i intuitionen i stället för att utgå ifrån någon moralisk handbok, som kan fylla oss som om vi var tomma ark.

– Det är inget fel med handböcker, om man tittar på dem med nakna eller tomma uppriktiga ögon tänker jag, så länge man har intuitionen bakom ratten och tittar med hjärtat och aldrig bara tror på saker man inte kan verifiera sanningshalten i. Om man inte tror på något, utan är seriös och verkligen försöker avgör om nått är sant eller falskt och är ärlig med om man inte kan avgöra skillnaden och inte agera på det ena eller andra. Då är det ju cool. Man kan ju ackumulera kunskap, men jag tror att man förringar att alla ju också är del i världen och därför kanske besitter kapaciteten att leva utan att behöva lära sig det. Vi komplicerar till saker. Hade det behövts en bok för att leva och andas, då hade man väl fötts med en insydd mag. Haha. Det kanske är vansinnessvammel, men jag tycker att det känns som ett stort problem hur vi delar in världen och har gjort det så himla länge. Vi och dem-tänket har ballat ur och kanske vägen ur den loopen är att folk måste se efter själva mer hur saker verkligen verkar stå till.

Han kommer in på hur vi lever med idéer och falska föreställningar som om dom vore verklig, som exempelvis länder.

Har du alltid tänkt på det här viset, intuitionsstyrt?

Jacob Johansson tar upp att äta kött som ett exempel. Det är sällan man inser att en faktiskt äter just kött förrän man är hyfsat gammal. Det blir ett uppvaknande, då en i själva verket tuggar på en kropp. Det intuitiva, genomskådande tänkande beskriver han ha kommit gradvis. Saker kan gå upp för en i samband med ett trauma, eller en att få barn; Jacob Johansson blev pappa för bara några år sedan.

Vi avbryts en kort stund av hans barn som för tillfället tittar på barnprogram, vilket leder oss in på teknikens roll i samhället. Det kan både vara positivt, för att söka upp och delge kunskap. Men det kan ju bli lite av ett beroende med tv-serier till exempel, så jag känner själv att jag får vara vaksam för det är så enkelt att låta det rulla på och det kan lätt komma i vägen för kreativiteten. Fast en grym film eller dokumentär kan samtidigt ge en väldig energi och inspiration. Även serier ibland men det mesta är bara zombie haft i mina ögon. Ett bra sätt att skärma av sig från sig själv.

Kan det vara en typ av verklighetsflykt?

– Är det inte det alla missbruk är? Någon typ av flykt. Att det är en alternativ verklighet där man kan slippa sig själv en stund, eller snarare sina tankar.

På tal om flykt, så heter en av låtarna på ditt nya album just Flyktförsök. Kan musiken vara en sådan typ av flykt, eller är det räddningen från flykten?

– Det är ofta både och. Jag tycker att musiken kan både vara ett bättre alternativ som flyktväg än andra grejer. Men det kan ju också vara tvärtom. Det är där man kontemplerar, går in och bearbetar verkligheten och tittar sig själv i spegeln. För min del kan jag aldrig skriva om jag är inne i en period där jag inte fullt ut kan erkänna vem jag är eller vad jag gör. Till exempel om du är i en relation som är död, och du bara flyter fram som i ett gammalt rymdskrot mot ett svart hål. Ändå går man runt och vägrar låtsas om det … Man vet, men vägrar kanske att ta det första steget. Där blir det inga låtar. Musiken kan vara en smärtlindring, när man börjar att vara uppriktigt och kastar sina fantasier ner i gapet. Det blir som att man kan konvertera en olidlig vardag till en ätbar smärta, smärta som smakar, haha. Jag tänker att musiken bara är ett verktyg; beroende på vem man är så låter det på olika sätt. Det speglar alltid vem som uttrycker sig, hur den mår och vem man är, vad man gör, hur man lever och ser på livet.

På ditt nya album har du ett mer storslaget musikaliskt arrangemang. Hur kom du fram till den ljudbilden?

– Det kändes naturligt att göra något som var mer än det jag gjort tidigare, att försöka få det att växa. Jag har försökt att få varje spår att kännas så behagligt, skönt, och samtidigt så berörande som möjligt. Vi har inte slutat med ljudbild och skruvande förrän det har varit färdigt enligt mig.

Albumet En drömd plats har sex stycken musiker och det har producerats ihop med Nils Krogh, som Jacob Johansson lyfter som fantastiskt skicklig. Inspelningsprocessen beskriver han som intensiv.

– Det kan bli tuffa tag mellan folk. Det har faktiskt blivit så på båda skivorna. Det har blivit konflikter och man har fått färdigställa skivor med en annan person än den man börjat processen ihop med, men till slut har det blivit bra. Alla har bidragit med fantastiska delar. Att skivan skulle bli dunder fick hamna i första rummet. Personers känslor inklusive mina egna fick åka i baksätet.

Har du någon annan svensk musiker, artist eller producent du skulle vilja samarbeta med i musikskapandet?

– Jag har ju den stora äran att just nu få lira mina nya låtar ihop med några av mina husgudar, Örjan (Högberg) och Mathias (Helldén) från Fläskkvartetten. Kommer kanske nya grejer ur det också. Vi får se vad som händer.

Jacob Johansson funderar, en begränsning inom Sverige verkar svår. Jag upplever att mycket som görs nu är mycket yta och lite innehåll. Men ett namn dyker upp, som även märks i ett sorts släktskap i Det stora monstrets musik. Namnet är Kents Joakim Berg.

– Jag hade inte tackat nej till att göra något med Jocke Berg. Dels för att när jag gjort min första EP träffade jag honom av en händelse och han var jävligt ödmjuk. Jag hade faktiskt bara en skiva av Kent när jag växte upp, Hagnesta Hill på engelska, och insåg senare att fan, det ju finns likheter. Och fan, vad mycket bra låtar. På senare tid har jag insett att det var ett fruktansvärt bra band. Det hade varit intressant att se hur hans process funkar.

Därefter dyker fler namn upp Henrik Berggren, José Gonzales, Bob Hund med flera.

I en tidigare intervju med Hymn refererar Jacob Johansson till verket Limits of Thoughts av David Bohm och Jiddu Krishnamurt som en inspiration. Det är ett verk som bland annat diskuterar sanning och individens möjlighet att påverka genom det dagliga livet. Jag frågar om han har några andra inspirationskällor, och på den vägen kommer vi in på en mer filosofisk diskussion om livssyn.

– Det är bortom oss komplext, livet och mekaniken bakom det ju. Men jag tänker att om jag känner något uppriktigt och reagerar på något utifrån den uppriktiga känslan, om jag då gör en låt då så finns det en stor chans att en annan människa får höra det reaktionen kom ur. Det är som att blixten slår ner. Om det blir en låt, eller säger något eller gör något, ur det genuina mötet som man inte har försökt fantisera fram – då kan det överföras till en annan person. Så länge det kommer ur en genuin upplevelse, ett möte, en chock av någonting i livet. Det kan vara något man ser på tv, något som blir traumatiserande. Även om det är längre bort, är allt ändå här när det gäller orden. I och med internetexplosionen och sociala medier kommer konflikter nära om man inte lär sig att titta bort på något sätt. Då måste man deala med det valet; vad är inom min räckvidd, ansvar, lägga sig i, allt sådant. Det är en massor av nya lyxproblem som kommer i och med sociala medier.

– Apropå frågan, om man tittar med sin intuition så uppriktigt man bara kan, om man försöker att titta och se vad som är sant och falskt, om man kan påstå att det finns något sådant. Intuitionen kommer att utröna det och koppla, det behöver vara uppriktigt och på riktigt. Man kan stänga av sig själv om man har en agenda, vilket är det bästa sättet att stänga av kreativiteten. Då lever man i den tanken, och den rädslan blockerar rädslan som alltid är här och nu. Att på något sätt försöka öka glappet mellan tankarna och rädslorna, där tänker att jag dels insikter och kreativitet kan komma in. Det är något som är spännande att klura på.

Du åker ut och spelar i sommar, har du några andra planer på gång?

– Jag håller alltid på med nya grejer, men vill inte säga för mycket om det. Jag har inte stannat upp bara för att den här skivan har släppts. Det ska bli väldigt kul att spela live med mitt nya liveband och vad som helst kan hända live, det kan blixtra till!

Jacob Johansson berättar att det visserligen inte har kraschat hittills, men han trycker på att det är viktigt att låta livespelningen vara just levande. Om man är alltför kontrollerande kan det bli som att man “lever levande begravd”. Förmågan till att improvisera beskrivs även som en överlevnadsteknik för att det är påfrestande att spela live precis som det är på skivan. Då är det bättre att gå på nerv och intuition än perfektion, menar han.

– Skivan är som en tavla tänker jag, live är nått som händer här och nu.

Innan vi lägger på får jag höra kuriosa. Tydligen sjunker Göteborg en millimeter per år. Det är visserligen ingen nyhet, men staden sjunker djupare ner i leran enligt en stadig kurva och kan ses som en talande metafor för hur världen ter sig ibland. Göteborg sjunker, men en får hitta sätt att hålla ut, som Det stora monstret sjunger på sitt debutalbum.

Det stora monstret spelar runt om i landet i sommar; härnäst den 1:a juni i Stockholm på Debaser Strand och 9:e juni på Babel i Malmö.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Fotografi:
Madeleine Martinsson

Pin It on Pinterest

Share This