therule

Foto: Tumblr

Många som är nördigt insatta i populärkultur och framförallt serier har säkert hört talas om Bechdeltestet. Den introducerades av Alison Bechdel 1985 i serien Dykes to watch out for. Det är enkelt ett test för att se om en film skildrar kvinnor på ett relevant och verklighetstroget sätt, även om det förekommer miniminivå i vissa fall. För att en film ska klara testet måste den uppfylla följande krav:

  1. Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  2. …som pratar med varandra (enligt vissa filmvetare ska samtalet pågå under minst 1 minut)
  3. …om något annat än män.

Testet i sig är löjligt simpelt och det borde inte vara svårt att uppfylla kraven, men tyvärr är det tydligen ett ganska okänt verktyg för filmindustrin. I gårdagens DN hade man tillämpat testet på 30 av de populäraste svenska filmerna de senaste 10 åren och bara 10 av dem klarar testet. Anna Serner, VD för Svenska Filminstitutet intervjuades självklart om ämnet. När hon fick frågan ” Vad beror det på att filmer inte klarar testet?” så svarade hon: ”Det beror på att vi är så ovana att skildra verkligheten på ett sätt där kvinnor får spela roll”.

Detta svar fick mig att höja på ögonbrynen några centimeter. Hur svårt ska det vara att skildra en kvinna som spelar roll, egentligen? Hur svårt ska det vara att låta bli att sätta kvinnan i en stöttande roll för mannen och hur svårt är det att tillåta kvinnor att prata om något annat än en man? Tydligen jättesvårt. Tyvärr så har inte filmindustrin förbättrat sig avsevärt mycket. De finns fortfarande klara stereotyper, något många inte reflekterar över eller helt enkelt skiter i, för det är ju trots allt bara underhållning.

Filmen är ett fantastiskt medium som kan förmedla och skapa starka känslor hos den som tittar. Många identifierar sig med historier och karaktärer, faller i trans och sugs in i en annan värld. Just då upphör man att reflektera över vad det är man i själva verket ser på. Problemet är just att många präglas av filmer på grund av den starka genomslagskraften den har. Och visst fan blir världen skev om man bara porträtterar mannen som hjälte, den starke och smarta och kvinnan är något gulligt litet bihang.

När man väl är medveten om testet och syftet så går det nästan inte att låta bli att tillämpa det på alla filmer man ser. Men att en film klarar testet betyder det inte att den är mer feministisk eller balanserad rent genusmässigt. Problematiken handlar om hur man väljer att tolka testet. Ett exempel på detta är Argo som fick pris för bästa film under Oscarsgalan här om veckan. Det finns namngivna, kvinnliga karaktärer, de pratar om något annat än män. Men hur meningsfulla roller eller konversationer har dem egentligen? Kvinnorna ingår också i en grupp där det finns män och många gånger pratar de med varandra som en grupp, inte kvinna till kvinna. För visst är den männen som fokus ligger på, det är trots allt mannen som räddar dagen.

Argo skulle mycket väl klara testet om vi inte skulle tolka kraven utifrån våra egna åsikter och krav på vad som är meningsfullt eller inte. Hur som haver så är Bechdeltestet fantastiskt på många sätt. Vi tvingas att se problematiken, ta ställning till det, våga ställa krav på valen som regissörer och distributörer gör. Förändringar sker inte över en natt och tydligen inte på flera decennier, men vi måste börja någonstans. En liten ring på vattnet brer alltid ut sig.

Vi på Popmanis film och tv-redaktion har tagit ställning. Vi kommer att genomföra benhårda Bechdeltest på varje film vi recenserar, från och med nu och för all framtid. Ingen film kommer undan.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This