Den könlösa äventyraren

Bild: Thatgamecompany

På en marknad övermättad av spel om svettiga hunkar med skjutvapen kom ett som fick kön att framstå som någonting helt irrelevant.

Jämställdhet och feminism har varit ett otroligt hett samtalsämne bland speltyckare och utvecklare de senaste två åren. Oavsett vad man känner för Anita Sarkeesian och hennes arbete går det inte att förneka att vi, till viss del, har hennes Tropes vs Women in Video Games-serie att tacka för det. Inte nödvändigtvis för att innehållet i hennes videor har öppnat våra ögon, men för att deras blotta existens har fått allt fler att börja ifrågasätta branschsexismen.

Vi har fortfarande en mycket lång och svår väg att vandra innan det slutgiltiga målet är nått, men redan nu finns det spelutvecklare som utmanar vårt sätt att se på karaktärerna vi spelar som.

Det kanske bästa exemplet är mitt personliga favoritspel från 2012:

Journey.

Det fanns en hel del som skaparna Thatgamecompany inte ville säga rakt ut med denna indietitel. Men det kanske största mysteriet var den könlösa huvudrollsinnehavaren med den röda huvan. Som många andra undrade jag vem hen var, och varför hen bestämde sig för att bege sig ut på den resa spelet kretsar kring.

Svar fick jag aldrig, men svar behövdes inte heller. Journey gjorde det nämligen väldigt tydligt att kön inte behöver vara relevant. Spelet snor fokus från protagonistens identitet för att istället belysa vad som är allra viktigast: resan. För i slutändan spenderar vi inte tid framför tv-apparater och datorskärmar, med handkontroller och tangentbord, för att imponeras av spelutvecklares förmåga att härma Hollywood – vi gör det för att få interaktiva upplevelser.

Därför kan man tycka att det är fullständigt vanvettigt att vissa spelutvecklare inte vågar satsa på spel med kvinnliga huvudroller. Som i fallet med Remember Me, där utgivare tackade nej till att publicera spelet för att de ansåg att det inte skulle sälja om det kretsade kring en kvinna. Eller som fallet med Sony, som absolut inte ville ha Ellie på omslaget till The Last of Us.

Det finns förstås konsumenter som faktiskt har ett genuint problem med att spela som karaktärer av det motsatta könet. Men så länge spelindustrin fortsätter att försöka intala sig själv att det enda som rullar in pengar är manliga machomän med trästockstjocka biceps, så länge kommer de att tycka att det är ”sjukt äckligt” när den kvinnliga karaktären de spelar som kysser sin pojkvän. 

Pin It on Pinterest

Share This