Courtney Barnett: ”Vi ställer frågor men lyssnar egentligen inte på svaren”

av | Nov 13, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Textförfattaren från andra sidan världen hittar alltid sätt att berätta berättelser och knyta an till känslor och vardagliga erfarenheter. Popmani fick en pratstund med den hyllade artisten.

Nyligen intog Courtney Barnett tillsammans med landsmaninnan Laura Jean Kägelbanan i Stockholm. Alla stopp på den pågående turnén har fått sina egna affischer, där illustratören bakom Stockholmsstoppets glada blommor är Max Mahn.

– Jag gillar att involvera olika visuella konstnärer både för videor, affischer och annat, att föra samman olika slags idéer och medium, säger Courtney.

Detta blir också tydligt i hennes samarbete med Lucy Dyson för musikvideon till senaste albumet Tell Me How You Really Feels första singel Nameless, Faceless. Dyson illustrerar de redan målande låttexterna på ett humoristiskt sätt, deras allvarliga tema till trots.

Courtney Barnetts låttexter består till stor del av vardagliga funderingar och frustrationer och hennes förmåga att kombinera allvar och humor på ett lika likgiltigt som fängslande manér särskiljer henne som textförfattare. Detta textfokus är också viktigt för sättet hon själv konsumerar musik.

– Jag köpte mycket CD-skivor som liten och la mycket tid på att läsa igenom vartenda ord i varenda sångtext, vilka som var inblandade, alla extra bilder. Det var alltid väldigt intressant.

Även om alla inte köper fysiska skivor så vill hon fortfarande att folk ska kunna läsa, förstå och sjunga med i hennes texter. Därför har hennes hemsida ett eget slags sånghäfte.

– Folk konsumerar musik på så många olika sätt nu för tiden. En del bryr sig om sånt och andra inte. Och inget av det är varken rätt eller fel! Men för mig är det viktigt att göra sångtexterna tillgängliga, eftersom jag lägger väldigt mycket tid på att skriva dem. Det jag bryr mig om allra mest är att förmedla mina budskap och att texterna hörs ordentligt. Om folk vill läsa dem vill jag att de ska finnas där.

Även om hon lägger mycket tid och tanke på att skriva låtarna brukar hon inte visa dem för bandet förrän en kort tid innan de ska spelas in.

– Jag spenderar väldigt mycket tid på att skriva mina låtar och väntar tills de är så färdiga de kan bli. Sen träffas vi och jammar. Det är så svårt att veta när låtarna är klara så jag bokar studiotid för att ge mig själv en deadline.

Nyligen släppte hon Small Talk, en sladdbarnssingel som inte kom med på Tell Me How You Really Feel. Det är en låt som på många sätt sammanfattar Courtney Barnetts låtskriveri.

– Den handlar om de banala i de former vi kommunicerar med varandra. Vi ställer frågor men lyssnar egentligen inte på svaren.

Trots texternas deskriptiva och bokstavliga karaktär menar Courtney Barnett att de över tid förändras i vad de betyder för henne.

– Ibland kan jag sjunga en låt på scen som göra att det kommer upp minnen från när jag skrev låten, vad den handlar om och då tänker jag på den där personen, den där saken eller den där platsen. Texternas innebörd förändras över tid, vare sig det är bra eller dåligt. Det är bara intressant att se hur saker och idéer utvecklas. Ibland kan jag inse att jag trodde att jag menade någonting när det egentligen handlade om någonting annat. Det blir som en slags pågående självanalytisk studie.

”Jag har aldrig riktigt brytt mig om musikgenrer.”

Courtney Barnett kommer från en familj där musik alltid varit viktigt. Hon har fått mycket från sin äldre bror Blake, som hon även sjunger om på Small Talk.

– Han visade mig väldigt mycket. Jag ser upp till honom och allt han gör. Han spelade gitarr och då börjar jag också spela gitarr. Jag läste de böcker han läste. Han är en så omtänksam person och har påverkat mig mycket som person.

Hemma spelades det däremot mycket musik som en vid första anblick inte skulle koppla till den americana influerade indie-rock Courtney Barnett spelar.

– Jag tror att all sådan musik formar en. Det introducerar en till ny musik och leder en vidare. Att lyssna på jazz och blues med min pappa för att sen upptäcka soul till exempel. Den klassiska musiken jag lyssnade på med min mamma då flöt sen in i mer experimentell musik. Jag har aldrig riktigt brytt mig om musikgenrer utan är bara intresserad av intressant musik.

”Gemenskapen som byggts runt skivbolaget är inspirerande.”

2012 startade Courtney Barnett det egna skivbolaget Milk! Records, som nu huserar andra australienska akter som Hachiku och Jen Cloher, och som i fjol även gav ut Courtney Barnett och Kurt Viles gemensamma skiva Lotta Sea Lice.

– Det är bara en handfull personer som sköter skivbolaget. Jag och Jen [Cloher] driver och ser över det, sen är det några till som sköter det faktiska arbetet. Det är väldigt mycket arbete och tid för lite pengar. Jag har alltid velat att det ska vara väldigt artistvänligt, men det är svårt att se när saker fungerar och inte. Men det är en så fantastisk plats att vara på och gemenskapen som byggts runt skivbolaget är inspirerande i sig självt. Det är belönande på det sättet.

Det finns vissa saker som alla Milk! Records akter har gemensamt och som är viktiga vid nya samarbeten.

– Fantastiskt låtskriveri, bra moralisk kompass och starka övertygelser. Folk som bryr sig om vad de gör. Jag skulle inte vilja jobba med otrevliga eller självgoda personer, folk som förväntar sig mycket men som inte är beredda att göra jobbet.

En beskrivning som verkar passa väl in på Courtney Barnett själv.

Courtney Barnetts album Tell Me How You Really Feel och singeln Small Talk är ute på Milk! Records och Marathon Artists nu.

 

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotografi:
Mia Mala McDonald

Pin It on Pinterest

Share This