priscilla

I början av året, under den 37:e upplagan av Göteborg International Film Festival, höll jag i ett panelsamtal på temat ”Filmfestivaler och aktivism”. Tillsammans med representanter för GIFF, de Stockholmsbaserade filmfestivalerna Cinema Queer och Tempo samt filmkollektivet RåFilm från Malmö diskuterades filmfestivalers möjligheter till aktivism och opinionsbildning ur såväl historiska som nutida perspektiv. Bland annat betonades filmfestivalernas potential att inom ramen för sina ordinarie verksamheter belysa särskilda frågeställningar och på så sätt bidra till upplysning och förändring. Deltagarna var överens om att dessa möjligheter utnyttjas av många svenska filmfestivaler, även om det sker i olika stor utsträckning och att formerna för arbetet samt motiven bakom engagemangen är högst varierande. Det som också lyftes fram var svårigheterna med – och vikten av – att fortsätta med den här typen av arbete även mellan festivalperioderna.

Håller det sociala och politiska engagemanget vid liv

Därför är det glädjande att se att några av filmfestivalerna har gjort insatser för att hålla det sociala och politiska engagemanget vid liv under detta ”supervalår”, något som märktes tydligt i och med deras deltagande under politikerveckan i Almedalen. I anslutning till visningen av Hirsham Zamans Letter to the King (2013) genomförde GIFF som en del av sitt Almedalsprogram ett panelsamtal om flyktingpolitik i de nordiska länderna. De medverkande var, förutom regissören Hirsham Zaman och festivalens konstnärlige ledare Jonas Holmberg, politikerna Marita Ulvskog (S) och Foujan Rouzbeh (FI) samt Joakim Palme (professor i statsvetenskap och ordförande för Delegationen för migrationsstudier) och Martin Ahlquist (chefredaktör för nyhetsmagasinet Fokus).

Normkritisk bussturné skjuter fram gränserna

En filmfestival som tagit ett ännu bredare grepp om sitt sociala och politiska engagemang är Cinema Queer. Festivalen, som på knappt två år hunnit etablera sig som en viktig arena för queerfilm och en vital plattform för ifrågasättande av rådande normer, har från starten fört ett aktivt arbete som sträcker sig bortom ordinarie filmvisningar på en fast plats. Helt i linje med denna vision offentliggjorde Cinema Queer i vintras sina planer på en bussburen valstuga som under sommaren besöker tio svenska städer och ”likt Priscilla – Öknens drottning sveper land och rike runt och predikar queerfrågor” inför riksdagsvalet 2014.

Som uppladdning inför den rikstäckande valturnén arrangerade festivalen i samband med EU-valet i slutet av maj ett tvådagars program på temat ”gränser”. I programmet ingick bland annat ett panelsamtal med EU-ministern Birgitta Ohlsson (Fp), journalisten och debattören Devrim Mavi och RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund om hur europeiska HBTQ-organisationer bemöter den växande närvaron av rasistiska organisationer i Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

Lokalt skräddarsydda programpunkter

Cinema Queers valturné, som genomförs i samarbete med Rättbuss, inleddes officiellt under Almedalsveckan. En av programpunkterna var en diskussion mellan representanter från sju av riksdagspartierna samt FI som tog fasta på hur de respektive partierna förhåller sig till HBTQ-frågor i riksdagsvalet. Från Visby gick turnén vidare till Karlskrona och Malmö, där återkommande inslag som normkritisk barnfilmvisning blandades med lokalt skräddarsydda programpunkter som till exempel mindre svenska orters politiska arbete med HBTQ-frågor och queerfilmskväll i samarbete med Malmö Queerfilmsfestival.

Under helgen som gick nådde turnén Västkusten och Göteborg. I bussen, som stod parkerad på Järntorget, bjöds det på bland annat filmvisning och samtal med G.I.A. (Gays in Angered). Där hölls också en masterclass med Antiffa om queert filmskapande och film som aktivistisk metod, med utgångspunkt i Folkbildningsterror (2014), en aktuell dansmusikal om nedmonteringen av välfärdssamhället. Festivalen fanns även på Frilagret i Lagerhuset under sitt Göteborgsbesök. Där hölls ett antal samtal under ledning av RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund, bland annat om Göteborgs lokalpolitiska HBTQ-arbete samt frågor om HBTQ, migration och asyl (med deltagare från Göteborgs rättighetscentrum mot diskriminering, RFSL Newcomers och Ingen människa är illegals HBTQ-grupp). Under helgen fanns även möjlighet att ta del av det interaktiva ljudkonstverket ”Lesbiskt samtal”. Samtalet görs av två personer ur publiken som inte känner varandra och går ut på att deltagarna får instruktioner om vad de ska säga och göra i hörlurar – något som är underhållande samtidigt som det manar till eftertanke.

Humor och glädje präglar satsningen

Under de närmaste veckorna når Cinema Queers valturné städer som Sundsvall, Umeå och Luleå. Turnén, som pågår under hela juli, avslutas i Kiruna där ett av programinslagen fokuserar på strukturer inom sporten och undersöker möjliga förändringar av den normstarka idrottsvärlden. Utgångspunkten är Kiruna IF:s aktuella HBT-satsning. Som framgår har ansträngningar gjorts för att anpassa programmet efter lokala förutsättningar och binda ihop det med återkommande element förankrade i nationell (och internationell) problematik. Men allting är inte bara allvar. Humor och glädje präglar mycket av satsningen, vilket är tydligt i många av de festlikande aktiviteter som arrangeras vid varje etappmål. Intressant i sammanhanget är även de affischer och stadsslogans (som formulerats om eller hittats på) som finns på Cinema Queers hemsida under fliken för respektive anhalt och stad.

En unik företeelse i svenska festivalsammanhang

En fråga som är svår att bortse från vid den här typen av arrangemang – vilket uppmärksammats av både filmfestivalforskare och aktivisterna själva – är i hur hög grad det går att nå en större publik utöver de redan intresserade och invigda. Eftersom denna valturné i nuläget knappt nått hälften av de planerade stoppen är den typen av analys fortfarande svår att göra. Besökssiffrorna verkar hittills ha varierat mycket mellan de olika städerna, med Malmö som ett positivt utmärkande exempel.

Cinema Queers valturné bör oavsett ses som en unik företeelse, inte minst i svenska filmfestivalsammanhang. Både turnéns utformning och omfattning vittnar om tydliga aktivistiska ambitioner sprungna ur konkreta samhällsbehov. Möjligtvis kommer satsningen att inspirera andra filmfestivaler att våga bredda sina verksamheter på olika sätt. Främst får en dock hoppas att Cinema Queers valturné bidrar till mer substantiella politiska samtal och debatter där normkritiska frågor tas på allvar och inte bara används i populistiska syften.

NOT: Filmklassikern Priscilla – Öknens drottning (1994, Australien, regi: Stephan Elliot) visas som valturnéns ”Grand Final” i Kiruna. Läs också Josef Kullengårds intervju med Cinema Queers festivalchef Melissa Lindgren, som gjordes i samband med Popmanis ”Feministiska veckor” tidigare i vår.

Pin It on Pinterest

Share This