Christian Gabel: “Det var fint att förverkliga mina idéer som jag hade som barn”

av | nov 18, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Christian Gabel är trummis i bob hund och gör hyllad musik i projektet 1900. Nu är han dubbelt albumaktuell med Mikrofilm och Koda. Popmani mötte upp Gabel och diskuterade bland annat syntar, pandemi och återblickar.

Vi möts upp vid Studio Cobra, som Christian Gabel och hans kollega Martin Ehrencrona driver i centrala Stockholm. Gabel öppnar studions ytterdörr som är en tung järndörr, och att gå in i studion ger känslan av att gå in en bunker. Lokalen är fylld av musikinstrument och jag får hålla tillbaka för att inte bli alltför stirrig inför alla säregna föremål som skymtas i den belamrade men stämningsfulla lokalen. Här arbetar Gabel bland annat också som producent, där artister som Thåström och Ane Brun har spelat in i Studio Cobras slingriga lokaler.

Men vi är inte här för att diskutera studion, utan för att prata om Gabels två nya album: Mikrofilm och Koda. Det är två väldigt skilda album, men som släpps med inom ett nära tidsspann. Det ena albumet, Mikrofilm, släpptes den 13 november och är ett kasettbandsbaserat album där Gabel har gjort remixer på inspelningar som han gjorde när han var yngre och när han var barn. Det klingar både 80-tal och nutida, och referenserna sträcker sig från bland annat film- och tv-seriemusik, som temat till Knight Rider, till artister som Duran Duran och Jean-Michel Jarre.

Koda är album nummer två, och släpps den 27 november. Det är ett ambient album där den röda tråden är en sorts närvaro av röster och bygger på ett hopplock av tidigare verk som Gabel gjort i olika sammanhang. Här finns bland annat Frida Hyvönen samplad, och en kör medverkar även på skivan. Albumtiteln är medvetet tvetydigt då titeln Koda utgår dels från begreppet kodifiering, “att koda”, dels utifrån musiktermen “coda”, som en avvslutande svans eftersom albumet växte “som en sorts utväxt på det första albumet [Mikrofilm]”.

Båda albumen grundar sig i ett slags tillbakablickar, även om Mikrofilm sträcker sig längre tillbaka i tiden. På Mikrofilm har Gabel gått tillbaka till när han som ung bland annat spelade in sina försök till att göra låtar på portademo, och när Gabel och hans syster var barn och pratade in saker på en bandspelare. Gabel berättar:

– Det blir lite som att titta i ett gammalt fotoalbum på sig själv. […] Jag skulle nog inte ha lyssnat igenom de där banden så noggrant om det inte vore för att jag hade satt upp den här idén för mig själv att jag skulle göra remixer på de här gamla grejorna. Så det är väldigt speciellt att återkomma till det.

– Det var saker som jag bara spelade in med noll avsikt att det skulle finnas någon lyssnare eller mottagare, och det känns lite fint på något sätt att hjälpa de här små inspelningarna ut i ljuset. Jag visste ju inte hur man gjorde en låt eller sådär. Nu kan jag ju det lite grann, så det var fint att försöka förverkliga mina idéer som jag hade som barn.

”Ljuden har en historia på något sätt.”

Med ett piano hemmavid började musikintresset först med pianolektioner, för att därefter vidgas till ett intresse för syntar vilket är något som också lämnar spår i Christian Gabels musik, som i Mikrofilm och det tidigare musikprojektet Krater. Gabel berättar om relationen till retro-syntarna:

– Det är något med ljuden som är väldigt fysiska och organiska och samtidigt abstrakta och spejsade. Det är sådant jag gillar med musik också, en känsla av att det någonstans är både modernt och urgammalt. […] Ljuden har en historia på något sätt, som man säkert bara konstruerar själv, men det är någonting med det som jag är svag för.

Ljud med historia, eller som Gabel uttrycker det: “det här obestämbara i tid” är något som återkommer i Gabels skapande i samtliga projekt, från 1900 till Mikrofilm och Koda. Gabel uppskattar själv musik som är svårbestämbar i relation till tidsepok även om det ibland går att hitta små ledtrådar, tidsmarkörer, i ljudet.

– Det blir att jag dras till det med musiken jag gör själv. Då använder jag på något sätt olika knep för att luckra upp tidsuppfattningen, så att man kanske lurar sig själv och lyssnaren lite grann. Folk brukar inte veta med “1900” om jag har samplat av saker eller gjort det själv. Jag gillar det.

Vi återkommer till känslan av obestämbarhet i relation till musik, som påminner om känslan en kunde ha som barn när musiken var ett mysterium och dess beståndsdelar inte kunde plockas isär lika lätt, vilket gjorde att musiken förblev någonting mystiskt.

Från musikens mystik kommer vi in på albumet Koda, där också en kör medverkar, och där körarrangemangen skapats i samarbete med Per Egland. Gabel sjöng in en slinga med en vocoder till Svartmässa, ett av spåren på albumet, och då dök ordet “Hosianna” upp.

Därifrån väcktes idén till att en kyrkokör skulle medverka. Koda är ett mörkare album, och när vi börjar prata om det tidsenligt oundvikliga – pandemin – återkommer en känsla av ett mer sorgsamt tillstånd också i albumet, även om pandemin inte påtagligt påverkat musiken.

– Det känns så avigt att hitta orden för att säga det, det börjar krypa i kroppen på mig, men det är nästan en sorts religiöst sökande över den skivan, Koda. Jag är inte religiös av mig, men just den här känslan av tvivel och att försöka hitta någon mening eller något svar på något sätt. Och det här med kyrkokör förstärkte lite det här… nästan ett existentiellt rop på hjälp.

Samtidigt påpekar Gabel att pandemin också har satt fingret på hur futtig tillvaro man har på ett sätt: Inställda spelningar och förbud mot biobesök, och så krymper genast livet diametralt. Även om inga drastiska ändringar verkar ha skett på ett personligt plan märks också pandemins påverkan på det dagliga livet i musicerandet när spelningar ställs in. Gabel nämner bland annat att en spelning med Bob Hund blev uppskjuten ett år, och hela turnén med projektet 1900 blev först uppskjuten och därefter inställd.

Än så länge får vi kanske njuta särskilt mycket av den musik som finns ute, som Mikrofilm, och vänta ängsligt till det som släpps: Koda. Men också, avslöjar Gabel, en EP med Bob Hund till helgen vecka 48.

 

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Fotografi:
Jesper Smeding.

Pin It on Pinterest

Share This