Cherrie: ”Det känns inte som att min resa har börjat än”

av | Jul 1, 2018 | Intervjuer, Månadens intervju

Efter att ha spelat in nya albumet Araweelo på bara tre månader är Cherrie nu redo för ett nytt steg i hennes karriär. Det nya albumet går åt en lite annan riktning textmässigt men en sak är säker, Cherrie vet exakt åt vilket håll hon är på väg och hur hon skall nå dit.

Sedan singeln Tabanja släpptes 2015 har Cherrie skördat stora framgångar på både hemmaplan och på scener utomlands. Hennes första album Sherihan lovordades och hon plockade bland annat hem en Grammis för Årets hiphop/soul och prisades av P3 Guld i samma kategori. När jag ringer upp Cherrie är hon på en födelsedagsfest och jag ursäktar mig för att jag ringer och stör mitt i firandet. Hon försäkrar mig om att det är lugnt och det är tydligt att hon är van vid att kombinera livet hemma med allt vad en musikkarriär innebär.

Den 15 juni släppte Cherrie sitt andra album Araweelo. Namnet på albumet kommer från en drottning med samma namn som spelar en stor del i den somaliska historien. Inför albumet har Cherrie sagt att det nya albumet skulle bli ljusare än debutalbumet men samtidigt vara en slags fortsättning på historierna som utspelades under det första albumet. Jag undrar därför ifall det var svårt att skriva uppföljaren till sitt debutalbum då jag kan tänka mig att det medför en hel del press att kunna följa upp en succé. Cherrie håller med om att det kan vara lite nervöst att se vad folk tycker även om hon försöker att inte läsa så mycket av vad människor skriver om henne.

– Av det jag har hört så tycker folk om albumet och har sagt jättefina saker om det. Jag blir bara stressad av att läsa sådant så jag undviker det helst. Det är ändå en konst och en baby, jag tror att jag är lite känslig kring min konst och det är nog lite nervöst att läsa någon ge sina tankar som ens egen konst. Det är nog därför jag alltid har undvikit det.

”När jag gjorde mitt första album så visste jag vilken energi det gav till lyssnarna”

När Cherrie släppte sitt debutalbum kände hon att hon var rätt ensam om att göra urbanmusic i Sverige. Hon berättar att hon redan i början hade en känsla av att hennes musik skulle förändra hennes liv men även ha en inverkan på musikscenen i Sverige. Trots att hon är en relativt ny artist är det tydligt att hon har en tydlig målsättning med hennes musik. Det nya albumet Araweelo tog tre månader att göra och anledningen till det var att hon visste exakt vad hon ville.

– Mentalt hade jag redan påbörjat albumet när det första var klart. Jag visste redan då att jag skulle ha bonustracks med engelska låtar, jag visste redan då att jag skulle göra ett ljusare album som skulle bli en förlängning av det första. Sedan har jag haft mycket också, jag har gjort en dokumentär, sommarpratat och turnerat runt hela världen. Det känns som att det har varit dubbla grejer som har hänt hela tiden med både konserter här i Sverige men också utomlands. Men eftersom att jag mentalt har vetat vad jag ville göra så var det inte svårt att påbörja arbetet när jag gick in i studion. Det var svårt att vara så stressad men ändå hitta lugnet till att gå in i studion och skapa något som man anser vara värdigt.

Att spela in ett nytt album på bara tre månader måste vara någon slags bedrift. Redan vid första lyssning är det tydligt för mig som lyssnare att det finns ett helt annat ljus som fått sprida sig över texterna. Vi pratar om hur det var att skriva ett album med en lite annan inriktning och hur hon kände när brytningspunkten kom och riktningen i hennes författande ändrades.

– Jag är väldigt analyserande, nästan på ett logiskt sätt även fast det handlar om min mentala hälsa och hur jag känner och hur jag kommer att känna. När jag gjorde mitt första album så visste jag vilken energi det gav till lyssnarna. Det var en person som hade gått igenom mycket sorg men såg sin sårbarhet som sin styrka. Jag ville visa vad som kommer på andra sidan när man har varit ärlig med hur man har mått och använt sin sårbarhet som sin styrka. Om du bara är stark hela tiden så måste du också få belöningen. Jag har pratat väldigt mycket om orten och det är nice att folk ser mig som den där Rinkeby-tjejen men det är bara en sida av mig. Jag är uppväxt i Finland, är somalier och har bott i London. Jag har liksom många andra kulturer i mig också och därför ville jag gå ifrån det lokala tänket lite och prata om min härkomst ur ett större perspektiv.

Det nya albumet är annorlunda jämfört med hennes debutalbum men det som slår mig är hur framträdande kvinnokampen är i texterna. Att vara kvinna i dagens samhälle med allt vad det innebär är ett tydligt tema och Cherrie är tydlig med att hon ville lyfta hennes roll på detta albumet.

– Det är därför albumet heter det det heter, jag har aldrig känt en större kvinnokämpe än Araweelo. Det är därför albumet heter så, det är därför mitt bolag heter det. På detta album finns det saker som jag säger som kanske låter kaxigt i vissas öron men det är inte för att vara kaxig, det låter kaxigt för att det är en kvinna som säger det. På låten Sherihan pt. II när jag säger “vem kan förneka mig” eller typ när jag säger att “mina rötter gör mig äkta” kanske det sticker folk i ögonen och det kanske finns de som tycker att jag är för högljudd. Men jag bryr mig inte, jag förtjänar det. Jag har jobbat dubbelt så hårt som många andra samtidigt som jag har bollat en utomlandsgrej med en karriär i Sverige och gjort ett album på tre månader. Att jag existerar, gör det jag gör, kommer från den plats jag kommer ifrån och uppnå alla grejer som independent artist är en bekräftelse i sig.

Vi pratar om hur det är att vara artist idag och specifikt hur det känns att inte bli uppmärksammad för det som en gör. Under sin karriär har Cherrie till exempel hunnit med att sommarprata, släppt två album och gjort en serien Cherrie – ut ur mörkret  för SVT där tittaren får följa med Cherrie på hemmaplan i Rinkeby men även ute på turné i världen samtidigt som hon uppmärksammar alla de som fallit offer för skjutningarna som skett i Rinkeby. Att hinna med så mycket på kort tid men samtidigt känna att en inte blir uppmärksammad för det är både på gott och ont menar Cherrie som poängterar att kärleken från de som lyssnar på hennes musik är det som betyder något.

– Den kärleken man får är så viktig. Eftersom jag har varit så personlig i min musik så har många kunnat relatera till den på ett djupare plan och när man har vetskapen om det så ger det väldigt mycket. Jag kan förändra något genom att följa min dröm. Jag orkar göra detta för det är det här jag är ämnad för. Detta är det enda som jag inte har fuckat upp i mitt liv. Detta är det som har gått 100 procent rätt även när jag har trott att det har gått snett. När du är ämnad för att göra det du gör så är det lättare att fortsätta även när det går emot dig.

Inför nya albumet valde hon att släppa musik på sitt egenstartade bolag Araweelo. Tidigare släppte hon musik tillsammans med kollektivet RMH som nu har lagts ned. Det fanns en tanke om att signa till ett majorbolag men med tiden förstod hon att de inte hade kunnat förstå en artist som vill jobba på det sättet som hon jobbar på eller vill stå för de saker som hon står för.

– Någonstans kände jag att det var bättre att göra det själv, jag har tagit det så här långt och jag har världens bästa team som stöttar mig. Jag har jobbat med stora personer och gjort mycket själv. Nu när tiden har gått så inser jag hur mycket det har gjort för mig. Jag har så mycket större planer för albumet, det kan förändra både mitt liv och min familjs. Det är det enda i mitt liv som jag inte har fuckat upp och då kände jag att det var bättre att släppa det under mitt namn. Man har alltid tänkt att det inte ska gå som independent artist men jag har alltid blivit motbevisad för även när jag inte trodde att det skulle gå så har det ändå hänt saker.

Du har en väldigt stor publik som stöttar och ser upp till dig. Det måste vara fint att ha det stödet?
– Jag känner verkligen att det jag gör i min karriär stärker många människor och betyder mycket för många. Faktumet att man som svensk artist som sjunger på svenska inte har haft språket som barriär har varit otroligt och det bevisar att jag är på rätt plats. Det känns inte som att min resa har börjat än.

Jag och säkert många med mig har sett hennes program Cherrie – ut ur mörkret och trots att programmet hade premiär tidigare i år kan jag inte låta bli att fråga henne om det. Det var ett program som fastnade hos mig och lockade fram många tårar. Något som jag tog med mig från serien var Cherries engagemang för sitt hem Rinkeby och viljan att förändra. Att vara hemma i Rinkeby och samtidigt få turnera i USA måste innebära stora kontraster i livet och jag frågar Cherrie om hon trivs med hur hennes liv ser ut.

– Ja, jag trivs med att få leva ut min dröm även om det kan vara stressigt ibland. Det finaste jag har fått är att jag har fått träffa människor och andra kreatörer som arbetar för att stärka kommande generationer och då får jag hopp. För min egen del så är jag ändå lycklig för att jag har lyckats göra mycket av absolut ingenting. Jag är där jag är ifrån och det är många vänner som har gått bort och dom grejerna tar på en. Jag lever ett väldigt annorlunda liv och det kommer tillbaka till mycket ångest men det är därför min musik kan förändra något. Den dagen vi till exempel gjorde 163-videon i Tensta eller nu när vi gjorde Känns som 05’ i Rinkeby. Det är dagar när vi alla har samlats och gemenskapen och det ljusa och fria har funnits där. Det har tagit oss tillbaka och människor som lyssnar på musiken har fått hopp och mått bättre för ett tag. Det kan vara under de tre minuterna när de lyssnar på låten eller ser videon. Det ger mig styrka och det gör att jag kan leva på att se att jag kan hjälpa människor genom att göra det jag älskar.

Det måste vara stora kontraster?
– Ja, det är sjukt stora kontraster. Ena dagen kan jag uppträda på South by South Wests mest kreddiga scen till att komma hem och chilla i en port med mina gamla killkompisar. Det har varit extremt stora kontraster men jag hade inte bytt ut det mot något. Det är ändå dessa platser som ger mig inspiration. Jag tror att många artister gör misstaget i att lämna sitt hem för något annat bara för att ens karriär går bra. Jag har kvar mina tjejkompisar och mina familj och det tror jag har gjort att jag har kunnat behålla båda fötterna på jorden. Jag vet fortfarande vad jag vill och vad jag står för.

Vi kommer in på att diskutera vikten av att komma ihåg vart en kommer ifrån och att inte tappa fotfästet bara för att det börjar gå bra.

– Det är svårt om man är en artist där man kanske har fem, sex personer som jobbar för att du ska kunna jobba med din dröm. Du får resa runt hela världen och bo på olika hotell. Jag tror att det är lätt att fastna i det där, speciellt om du kommer från ingenting. Tappar man bort var man kommer ifrån så är man inte sig själv längre. Det som var din styrka och din trygghet försvinner. Jag har suttit i rum med stora stjärnor och frågat vad det är som gör att vissa artister tappar det och svaret är att de inte är kvar med sitt folk som de hade när det började. Kollar du på de personer som är skitstora som ändå verkar må bra, de är omringade av sin familj och sina barndomsvänner.

Vi börjar närma oss slutet av vår pratstund och jag vill släppa iväg Cherrie till hennes firande men innan vi lägger på så känner jag att vi måste hinna prata om hennes mål. Det är tydligt att hon är högt uppsatta mål för sin karriär och att hon vet varför hon gör det hon gör.

– När man är så analyserande så blir man än mer känsligt när saker inte går som det ska men det har också hjälpt mig att förstå saker nästan innan de händer och förstå vad mitt endgame är. Jag tror inte att man som människa kan må bra om man bara gör saker för sig själv. Hur mycket framgång du än når så tror jag inte att man kan må bra om man inte hjälper någon annan samtidigt. Samtidigt som jag försöker följa min dröm så försöker jag använda det till att påverka någon annan. När jag har varit osäker på detaljerna kommer jag alltid tillbaka till varför jag gör detta och vad mitt syfte är. Utan ett syfte är det inte meningen. Jag är ämnad för detta och det är det enda som jag behöver veta.

 

Författare:
Emma Isberg, redaktör och skribent

Fotografi:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This