by:Larm 2020: ”En av årets musikhöjdpunkter”

av | mar 2, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

by:Larm är festivalen där nyfikenheten för intressant ny musik stillas. Med allt mellan experimentella höjdpunkter och tung hardcore upprätthåller by:Larm en plats bland årets musikhöjdpunkter.

by:Larm fortsätter att vara festivalen för den nyfikne. Precis som förra året är det ett brett spektrum av akter där alla har en ny indiefavorit att upptäcka. Det är just upptäckandet som är den främsta vinsten här, om du så går runt med delegatpass runt halsen och eller om du bara har ett habegär efter det där nya coola soundet.

Festivalen och konferensen har blivit en nätverksnod för den norska och skandinaviska musikbranschen, någonting vi inte ens är i närheten av i Sverige i nuläget. Live At Heart i Örebro finns ju, men har inte alls samma dragningskraft och eller är samma knutpunkt. Westside Music har sitt Göteborgska Viva Sounds, med syfte att främja västkustens musikbransch. Men än så länge är det i liten skala. Jag tror att vi kan och behöver göra det här bättre i Sverige.

Mitt huvudsakliga fokus på konserter i år föll på distade gitarrer och skrikande frontfigurer. Sample-baserade elektro-rockduon Ghlow blev tyvärr lite olyckligt placerade i mattältet, där matgäster ackompanjerades av skarpa synthar. Som tur är fick de en uppskattad andra chans, då de flesta akter i vanlig ordning spelar två konserter á 30 minuter, uppdelade på olika dagar.

För den som uppskattar högljudd hardcore, var årets program en kavalkad av just det. LÜT skrek lungorna ur sig över melodiös bakgrund, Daufødt gjorde det ännu mer och ännu aggressivare och Combos luktade rapcore och svett på alla de bra sätten.

Ett band jag verkligen hade sett fram emot var dessutom norska Spurv. Förväntan att bli berörd av deras trombonförsedda post-rock möttes, med god marginal. Det långhåriga sexmannabandet gör kanske inget revolutionerande för genren, men det de gör, gör de enastående bra. Förslaget dryckesspel: ta en klunk var fjärde takt tremologitarr och du är dyngrak innan första låten är slut. Det funkar.

Jag uppskattar verkligen att by:Larm bokar experimentella akter som Jockstrap, I Like To Sleep och Black Country, New Road. Framförallt Jockstrap var både välbesökt och lite av en snackis med sin svårplacerade, smått atonala, elektroniska musik med ingredienser som spoken word-samples och fiol. Duon tänjer på gränser och gör det helt rätt. Det är verkligen inte för alla men i min mening topp 3 bästa på hela festivalen.

Akterna kategoriserade under pop brukar inte vara de jag dras till i första hand, men att spontantraska in på Köpenhamnsbandet Gangers spelning var ett av festivalens bästa beslut. Sällan har jag hört danska sjungas så bra. Bakgrunden består av överjordiska körer, mörka poprefränger, hårda elektroniska breakdowns och ett välkoreograferat scenspråk.

När jag jäktande halkar runt i det nyblivna snöslasket på väg mellan diverse klubbar, barer och andra spelställen, är det svårt att inte tänka på den mängd spelställen det finns i Oslo. Alla som är lokaler under festivalen är visserligen inte alltid öppna som musiklokaler i vanliga fall, men mängden små spelställen är imponerande. Den flitigt omtalade rädslan för en pågående klubbdöd i Stockholm är ingenting som någon verkar vara bekant med här.

De testplattformar som små musikscener innebär för nystartande band och artister verkar må bra här. Skulle Stockholm ha en showcasefestival i liknande stil som kan främja upptäckandet av svensk indiemusik är det kanske också det som behöver finnas på plats först. Till dess fortsätter vi att åka till by:Larm.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf:
Tonje Brustuen
Agri Soltan
Philip M Gundersen

Pin It on Pinterest

Share This