Bucharest: ”Namnet handlar om att kolla på något från utsidan”

av | Maj 17, 2018 | Intervjuer

Indierock från Israel. Bandet Bucharest från Tel Aviv gör musik som handlar om att drömma sig iväg.

– Vår musik är väldigt enkel, säger Adiel Goldman.

– Små fantastiska sånger, säger Guy Cohavi.

– Vår musik är perfekt, fantastiskt. Alla vackra ord du kan tänka på. Jag har hört att änglar gråter när de hör vår musik, säger Danny Finkentahl och ler lekfullt.

– Ja, det är den vackraste musiken du kan höra, säger Guy Cohavi.

Medlemmarna skrattar. Bandet består av Guy Cohavi och Danny Finkentahl, som båda är sångare och spelar gitarr och keyboard, Adiel Goldman som spelar trummor och Yaniv Horovitz som sjunger och spelar bas i bandet.

– Det handlar mer om låtarna. Vi skriver låtar, soundet kan förändras beroende på vad vi letar efter, fortsätter Guy Cohavi. Vi började som en sak och idag tror jag att vi är helt annorlunda. Musiken och influenserna förändras verkligen.

– Olycklig kärlek har dock alltid varit en influens, säger Adiel Goldman.

– Jo definitivt. Och panikattacker, säger Danny Finkentahl.

Bandet berättar att mycket av deras musik handlar om Tell Aviv. Stämningen blir intensiv när bandet börjar beskriva sin hemstad. Tillslut säger de bara enstaka ord. Varmt. Hett. Fuktigt. Högljutt. Luktar mycket. Fullproppat. Litet. Intensivt. Non-stop. Stressigt.

– Och dyrt, avslutar Yaniv Horovitz.

– Du svettas mycket och det är högljutt och luktar och det är vackert, säger Guy Cohavi. Det känns som en stor familj. Men inte alltid på ett bra sätt.

– Ibland suger familj, säger Yaniv Horovitz.

– Det finns många bra saker också, säger Danny Finkentahl.

– Vi hatar det, säger Guy Cohavi.

”Jag tror att det mesta av musiken handlar om att växa upp och inte vilja bo i Israel”

Samtidigt som Israel är en plats som bandet talar väldigt väl om så är det också en plats som suttit igång en reflektion hos bandmedlemmarna, och som har inspirerat deras musik mycket.

– Jag tror att det mesta av musiken handlar om att växa upp och inte vilja bo i Israel. Och att kolla ut och försöka att kopiera band utifrån, säger Adiel Goldman. Vi försöker inte att låta israeliskt. Vi försöker att låta icke-israeliskt.

– Men vi är ju israeliska, säger Yaniv Horovitz.

– Ja det är något som du inte kommer ifrån, säger Danny Finkentahl.

– Och du kan höra det i vår musik, kanske i de mest intensiva delarna, förklarar Guy Cohavi.

– För mig var det nog inte att jag inte ville bo i Israel, utan det handlade nog snarare om att när man växer upp med internet och tv så öppnar man upp sin egen värld till vad man själv vill inkludera i sitt liv och behöver inte bara vara med den israeliska kulturen.

– Jag tror att när du växer upp på en plats med influenser från både USA och Israel så blir det en kaotisk och konstig blandning som skapar sin väg in i musiken utan att du egentligen märker det, säger Yaniv Horovitz. Fast, jag vet inte om det är så mycket israeliska influenser i vår musik egentligen. Det är dock en ganska hardcore plats. Politiskt. Och när vi var barn var det kanske till och med värre på ett sätt.

– Framför allt relaterade vi nog inte till den israeliska musiken, säger Adiel Goldman.

– Nej, mainstream israelisk musik är riktigt dålig, håller Yaniv Horovitz med.

En diskussion om huruvida israelisk musik är bra eller dålig bryter ut. Bandmedlemmarna diskuterar intensivt i mun på varandra.

”Personligen har jag vanligtvis en känsla som jag försöker att översätta till ljud och buller”

Vad bandet vill uttrycka är svårare att sätta ord på. Det är en lång tystnad innan Guy Cohavi tillslut svarar.

– Det beror på låten.

Vanligtvis skriver någon i bandet en låt och sedan skapar dem den tillsammans. Eller de försöker iallafall att skapa den tillsammans, förklarar de och beskriver sin låtskrivarprocess som en falsk demokrati.

– Och de kreativa idéerna kan komma från vad som helst, säger Danny Finkentahl.

– Personligen har jag vanligtvis en känsla som jag försöker att översätta till ljud och buller. Det är mer en intuition, inte en plan. Du vet när något känns rätt, säger Yaniv Horovitz.

Killarna berättar att bandets namn från början var en titel på en av deras låtar, och att de valde namnet mest för att de tyckte att det var roligt att säga. Men det finns också något mer bakom det.

– Det beskriver känslan att du vill vara någon annan, säger Guy Cohavi.

– Namnet handlar om att kolla på något från utsidan. Som att vilja vara del av västerländsk eller amerikansk kultur, säger Danny Finkentahl.

Danny Finkentahl och Guy Cohavi har spelat tillsammans i många år. Bandmedlemmarna är barndomsvänner som har vuxit upp tillsammans i Tel Aviv. Genom åren har de haft olika band, brutit upp och sedan börjat att spela tillsammans igen.

– Vi bara började göra att musik tillsammans hemma hos Guy, säger Danny Finkentahl.

Bucharests första album kom år 2013.

– Jag antar att sedan dess är vi officiellt ett band, säger han.

Framöver så kommer bandet att släppa sitt andra album och fortsätta att jobba på sitt tredje.

Intervjun ska precis avslutas när Guy Cohavi avbryter.

– Vill någon säga något provocerande? För headlinen?

– Vill någon säga något dumt? svarar Yaniv Horovitz.

– Han har ett stort heroinproblem, säger Danny Finkentahl och pekar på Guy Cohavi.

– Det stämmer, säger Guy Cohavi och alla skrattar.

Författare och fotograf:
Sofia Ekberg Ekendahl

Pin It on Pinterest

Share This