Brödet: ”Vi håller på med diskbänksmagi eller magisk realism i vår musik”

av | Nov 29, 2016 | Intervjuer

Imorgon bjuder Brödet på drömsk livemusik på Bar Brooklyn i Stockholm och vi har passat på att fråga ut Stella, Jonas och Carl Christian om deras tidigare fantasifulla smeknamn, djupdykt i deras influenser och tagit reda på hur de faktiskt kom sig att de döpte bandet till just Brödet.

Imorgon bjuder Brödet på drömsk livemusik på Bar Brooklyn i Stockholm och vi har passat på att fråga ut Stella, Jonas och Carl Christian om deras tidigare fantasifulla bandsmeknamn, djupdykt i deras influenser och tagit reda på hur de faktiskt kom sig att de döpte bandet till just Brödet.

Hur kommer det sig att ni heter Brödet?
C: – Någon gång i gymnasiet drömde jag om ett band som hette Brödet. När jag vaknade hörde jag av mig till Jonas och sa att vi behövde ett band som hette Brödet. Detta följdes av lite olika mer eller mindre seriösa inkarnationer av bandet, sen hakade Stella på och då blev det mycket ballare alltihop. Nu lever vi drömmen och all kolik det innebär.

Omslaget till er senaste singel är det bästa jag sett på länge. Vem ligger bakom det och finns det någon tanke kring alla dessa djur?
J
: – Det är vår kompis Amelie Bjurenhed, tecknare och animatör, som gjort det. Vi tänker att vi håller på med diskbänksmagi eller magisk realism i vår musik, och efter att ha bollat såna idéer med Amelie så presenterade hon det här förslaget.

S: – Alla lyckades hitta sitt spirit animal i bilden också, oberoende av varandra. Det kändes stabilt.

C: – Jag är den där snygga hjorten.

005448354_500

Har ni någon mer release på gång och i så fall vill ni berätta lite om den?
S
: – Det har tagit lång tid men vi är ganska ineffektiva. Vi är passionerade men på ett ineffektivt sätt.

J: – Vi hänger mycket i repan just nu och försöker konkretisera olika idéer som flutit runt ett tag. En ny EP håller på att ta form, eventuellt kommer vi släppa en singel innan den. Vi kommer ha använt andra metoder än på förra, vi är väl ett band som står med ett ben i replokalen och ett ben i elektronisk musikproduktion, men på den kommande EP:n försöker vi skifta vikten över till benet som står i replokalen. Vi har aldrig riktigt fattat hur vi gör vår musik, nu är vi vilse igen.

Vi har ju hört en del roliga smeknamn för medlemmar förut, men jag hittade detta på er Facebook: Phantom Lord, Sgt. Rush, City Dental, The baptizer, Oxyaction & Optimus Prime. Är fantastin någon som ligger er nära till hands i ert skapande? Tänker även på omslaget också.
S: – Ingen av oss är särskilt bra på att leva i verkligheten, så det är nog mer en naturlig följd av diverse vardagliga flykter.

C: – Musik för mig är ett sätt att fly lite men att skapa musik är också att skapa ett landskap och det landskap jag vill skapa är helst ett drömlandskap.

J: – När vi jobbar med något nytt kanske någon säger, ”Vore det inte fett att ha en riktig åttiotals-house-bas under de här trance-stråkarna, som komp till den här singer-songwriter-aktiga melodin?”. Man ägnar sig åt subkulturell alkemi lika mycket som åt komposition när man gör pop. Så vi försöker fly vardagen genom att mana fram en drömbild och ett hopp hos publiken byggt på referenser till romantiserade klyschor om något annat. Samtidigt som det är ett genuint känslouttryck. Det låter ju typ som vi håller på med fantasy.

Phantom Lord: – För övrigt använder vi inte de där namnen officiellt längre.

Ni beskriver er musik som elektronisk trip-pop med influenser från post-disco, italo disco och Shoegaze. En himla härlig och salig blanding. Vill ni berätta varför just dessa genres betyder extra mycket och göra en playlist med musik som inspirerar er.
J
: – Vilka influenser vi har kommer nog variera beroende på vem av oss du frågar, och när du frågar. Vi tre som varit mest centrala i låtskrivandet hittills har ganska olika musiksmak – Carl Christian kommer mycket från shoegaze, postpunk och indiepop, jag har bakgrund inom experimentell elektronika och konstmusik, Stella har med sig influenser från psykedelia, afrobeat och gammal folk. Vår basist Otto är också certifierad studiomaster så det är han som mixar vår musik, hans husgudar är J Dilla och Frank Zappa men han hävdar att hans mixande främst är inspirerat av “överproducerad dödsmetall”.

C: – Vår trummis Erik hämtar sin kraft ur pop-träsket och Maximilian vår gitarrist har med sig jazz och proggrock. Även om vi har våra nischer i bandet så är varje låt en collective effort i slutändan så allas olika influenser finns där, någonstans.

S: – Post-disco har på många sätt allt jag vill ha. Själ, groove, och kärlek. Det är få genrer som skär i alla mina nerver samtidigt så som den musiken gör. Ibland är den så melankolisk så man imploderar och samtidigt undrar varför det inte är allt alla någonsin har lyssnat på?

Här kan ni lyssna på Brödets playlist med influenser.

bro%e2%95%a0edetphoto4

Jag får en känsla av drömmigt utland när jag lyssnar på er och när jag var inne och kikade på er Spotify så har ni en del lyssnare i USA. Vill ni satsa på musiken här i Sverige, eller ser ni gärna att er musik sprids runt om i resten världen?
J: – Vi vill bli större, överallt. Men vi känner inte att vi tillhör någon befintlig musikscen i Stockholm, och vi jämförs ofta med utländska artister snarare än svenska.

C: – Jag tror att våra självbilder är för stora för att rymmas i det här lilla landet.

Imorgon hittar en er på Bar Brooklyns scen. Vad kan vi förvänta oss?
C
: – Som vanligt blir det en del töntiga filmreferenser och bra stämning. Lite ovanligare är det att vi kommer testa en del nytt material, vilket ska bli spännande. Våra analoga syntar kommer återigen bli soundtracket till publikens kommande kärleksrelationer.

J: – Det är också första gången på skitlänge som vi spelar live så det kommer vara mycket uppdämd tristess som ska sublimeras.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotografi:
Elin Strömberg
Malena Karlsson

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This