BOYS: ”Jag kan inte ge upp nu”

av | Jul 26, 2018 | Intervjuer

Nora Karlsson, numera även känd under aliaset Boys, har precis släppt sitt första soloalbum Rest in Peace. Jag fick möjligheten att träffa henne för en intervju över en kaffe hemma hos henne. En intervju som reflekterar hennes musik med ärlighet, vänskap och svårigheter.

Det är torsdag, dagen efter att Boys spelat tillsammans med Shitkid och Sibille Attar på Trädgården, och jag hälsas välkommen av en något trött Nora Karlsson när hon öppnar porten utanför hennes lägenhet.

– Du får ursäkta, jag är så sjukt bakis och haltar dessutom. Säger hon medan hon leder mig upp i trapphuset där hon bor. 

Jag bekantar mig med Noras katt, Lucy, medan Nora gör kaffe till oss båda.

Hur var spelningen på Trädgården igår? Med tanke på din nuvarande status känns det som att det gick väldigt bra?
– Det var superkul. Det var typ min bästa kväll på hela sommaren tror jag? Det var väldigt lyckat. Vi hade peppat det här så länge allihopa, jag, alla i bandet, Shitkid och Sibille då. Jag var lite rädd att något skulle gå fel under kvällen då jag hade så höga förväntningar men det blev verkligen så bra som jag trodde att det skulle bli.

Vad kul! Känner ni varandra sen innan, Sibille, Shitkid och du?

– Ja, eller vi har lärt känna varandra genom musiken så vi är polare nu.

Du är aktuell nu med ditt första albumsläpp. Blev albumet helt som du hade tänkt dig?
– Det blev inte helt som jag hade tänkt mig från början, för jag höll på med låtarna så länge. Vi hade inte så lång tid i studion heller. Så det blev inte helt som jag hade föreställt mig men jag är väldigt nöjd med resultatet. Det hade nog blivit väldigt annorlunda om vi hade haft mer tid i studion också. Att det en är inspelat i en studio är annorlunda, för det har jag inte gjort förut med det jag släppt tidigare. Min kompis Hannes Ferm har varit med och producerat vilket jag är väldigt glad för. Han har hjälpt mig förut men nu gjorde vi verkligen hela skivan tillsammans, i och med det så låter albumet lite annorlunda. Det har gjort att det blev bättre än vad jag tänkt ändå. Det är lätt att man blir så låst i sig själv annars, när man bara gör allt själv, så det var väldigt kul och bra att ha med någon annan på vägen.

Vad är viktigast med musik för dig? 

– För mig med min musik så tänker jag nästan aldrig på budskap eller så. Det kanske finns något, men det är inget jag gör medvetet i så fall. Det är inte så viktigt för mig. Jag gör musik för att jag ska ha någonting att göra. Jag vet liksom inte annars vad jag skulle göra. Med det sagt så tycker jag verkligen inte att det är lätt. Det är kan vara jobbigt och väldigt svårt, den bra delen i allt binder dock samman det så att jag vill fortsätta. 
Vissa stunder har jag verkligen funderat på varför man gör det, för man går back ekonomisk, det tar tid och så vidare. Men det är någonting som får en att vilja göra musik. Även om det inte är lätt för mig så känns det ändå självklart att det är det jag ska göra.

Jag drivs mycket av att jag tänker att jag inte kan ge upp”

Nu när du ändå släppt ett helt album; känns det ännu bättre då att den är släppt om det varit en lång och svår process under tiden?
– Ja och det känns väldigt kul. Dels för ens egen skull för man får åka runt och spela men också för att det känns som man har åstadkommit något på riktigt.

Vad får du energi av?
– Jag blir mest peppad till att göra musik när jag är på väldigt bra spelningar. Men det beror också lite på vilket skede jag är i för ibland kan det vara så att jag tycker att det är så bra att jag ifrågasätter mig själv varför ska jag ens försöka göra musik. För att man jämför sig med andra. Det går väldigt mycket upp och ner. Jag drivs mycket av att jag tänker att jag inte kan ge upp nu liksom, jag måste fortsätta, som jag sa tidigare att så vet jag inte vad jag skulle göra annars. När jag tänker på det, vad det skulle finnas för andra alternativ så inser jag att det är kul med musik och då vill jag fortsätta.

Vilket är det bästa ljudet du vet?
– Åh, hm, vad svårt. Jag vill inte säga något klyschigt som ”regn” typ, det finns bättre ljud. Kan vi komma tillbaka till den frågan sen?

Absolut, vi tar den mot slutet så kan du fundera!

När det kommer till det grafiska och designen kring din musik i kombination med ditt alias, titlar, med mera, så känns det väldigt genomtänkt. Är det viktigt för dig att ha en bra helhetsbild?
– Det är min kompis Amanda Ferm som har gjort allt artwork, jag har varit med och tyckt. Hon har gjort omslagen till mina första släpp också.

Vi ville gå ifrån lite det här gulliga som var med de första EP:sen, men i slutändan så insåg vi att vi inte kommer komma ifrån det helt ändå för vi gillar ändå det som är lite gulligt. Det är den stilen jag tycker om. Jag tycker att det viktigt med en helhet. Jag tycker det är svårt det där med att få fram vad jag vill ha medan Amanda är väldigt bra på att omvandla det jag säger till ett resultat. Är väldigt glad för att hon varit med, hon är bra på att se något ur ett helhetsperspektiv.

För mig är det väldigt viktigt att det ska kännas välgjort, med allt som är runt kring ett album också mer än bara musiken. Det blir som en förlängning av själva skivan på något sätt. Jag har lagt ner mycket tid på allt så att det ska kännas genomarbetat, inget man bara slänger ihop, då vill jag att det ska synas.

”När jag slutade tänka på det blev det så himla mycket lättare att leva”

Om du tänker 5 år framåt, var hoppas du vara då?
– Jag hoppas att jag kommer vilja fortsätta att göra och spela musik. Det är inget som känns självklart, jag ser det inte som mitt kall direkt. Just nu känns det så i alla fall, att jag kommer fortsätta.

Hoppas på att kunna jobba mer i en studio och lära mig mer om produktionen kring det. Jag hoppas även att kunna tjäna lite pengar på min musik, att man i alla fall får någonting för det man gör. Nu känns det lite deppigt när man ser på all tid man lägger ner kontra det lilla man tjänar rent ekonomiskt på det. Så jag hoppas att någonting har hänt inom musikindustrin tills dess.

Vi pratar lite om den tråkiga sidan av att hålla på med musik. Att mycket arbete läggs ner för att släppa ett album oavsett vilket skivbolag det släpps via, men att de som inte är majorbolag får samma ekonomiska fördelar. Att det inte ska vara allt som motiverar en som artist heller, men att det är tråkigt när man får tacka nej till drömerbjudanden för man har inte råd.

– Det är en tråkig grej att prata om, men det är viktigt. För då är det de banden som har pengar som får åka och spela. För vi har inte råd att ta flera veckor ledigt för att åka med på en turné som inte ger betalt.

När jag lyssnat på ditt senaste släpp så får jag lite vibbar av Best Coast första skiva och jag har läst att väldigt många som jämför dig med en hel del andra band och artister. Har du fått någon riktigt märklig jämförelse som du inte alls kändes vid?
– Ja, men jag kommer inte ihåg vad det var! Det var någon som skrev något nyligen som jag verkligen kände att det här är inte alls likt. Vet att vi i bandet skrattade åt det när vi läste det. Typiskt att jag inte kommer ihåg vem det var.

På mina tidigare släpp var det många som jämförde med de banden som låg hos Sarah Records. Jag kände inte till något av de banden och tyckte väl inte att det var så likt, men det var kul också för att det var så många olika som skrev det. Ibland kan jag tycka att det är så slappa jämförelser som görs, inget illa menat men att folk hör en tjej som sjunger och så är det lite indiepop/rock så jämför man det med något inom det bara. Att man jämförs med en annan artist som låter lite likt på rösten men i övrigt inte alls. Det känns lite trött.

Hur är det egentligen att bli liknas vid andra artister? Vill man stå ut mer och vara sin egen eller hur är det?
– Jag tänker inte så mycket på det. Förut ville jag mer att det skulle låta unikt och på ett visst sätt. När jag sedan hade släppt mina första låtar så slutade jag bara tänka på det och då blev det så himla mycket lättare att leva. För man har inte den här pressen att det måste låta nytt och unikt utan man kan bara göra det man vill istället. Både med låtarna och ens image. Det är skönt att bara få vara.

Nu hade du spelning igår som Boys, kommer du ha några fler egna spelningar framöver?
– Vi ska spela på lördag i Skellefteå och i Luleå under augusti. I september ska vi åka på en liten turné i Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo och Köpenhamn. Det är det som är planerat just nu. Jag spelar med HOLY också så vi ska spela under Way Out West och på Trädgården den 9 augusti faktiskt.

Spelningen på lördag ska bli jättekul, det är på Trästocksfestivalen och jag har varit där varje år sen jag var liten. Jag är ju från Umeå och har stuga där ikring så det känns som hemma.

Vi avbryts en kort sekvens då Noras telefon ringer.

– Förlåt, nu ringer min kompis.

Det är lugnt, vi är typ klara.

Någon minut senare får jag hälsa på Anna Rauhala, som spelar i bandet med Nora. Vi tar upp frågan igen om vad som är det bästa ljudet som Nora vet.

– Anna, nu måste du lyssna när jag svarar på den här frågan om mitt favoritljud. Annas röst. Att prata i telefon med Anna är det bästa ljudet.

Författare:
Lili Gustafsson, Skribent

Fotografi:
Anna Rauhala.

Pin It on Pinterest

Share This