Bo Mehr: ”Bristen på riff ger mer utrymme för höfterna att hypnotisera”

av | sep 20, 2018 | Intervjuer, Läsvärt

Bakom projektet Bo Mehr hittar vi Erik Mellerstedt som tidigare har spelat med band som Nightmen och The Disappointments. Imorgon är det dags för releasen av hans debutalbum Dreamer och vi har pratat med Erik om hans kontrastfulla estetik, skådespeleri och drömmar.

Hur föddes idén bakom Bo Mehr?
– Jag har länge haft en vurm för hela paketet som musik erbjuder. Det är inte bara låtar utan en person som står bakom i förd en kostym och uttryck. Ansåg väl mig själv som lite för blek och tråkig för att fylla de kriterier som jag finner intressanta. Då skapades iden för Bo Mehr helt enkelt.

Jag fastnade för kontrasten mellan din visuella estetik och musik. Är det ett medvetet konceptuellt drag eller speglar det något inom dig?
– Jag tycker att det är spännande och skrämmande med könsroller. Det är tråkigt att din könstillhörighet ska styra vad du får och inte får göra. Så om att göra den musik jag vill och bära dom kläderna som får mig att må bra är ett koncept, så ja. Men det borde vara en mänsklig rättighet.

Hör det ihop med din syn på kombination av skådespeleri och musik?
– Alldeles säkert. Det är tråkigt att gå runt och känna sig blek och osynlig. Om lite rouge och ett sväng i höften kan råda bot på det så finns det väl inga motsättningar.

Berätta om skillanderna mellan att spela i rockband och Bo Mehr?
– Finns nog inte några större skillnader. Är väl bristen på riff i Bo Mehr men det ger ju mer utrymme för höfterna att hypnotisera.

Vägen mellan rock och ballader kanske trots allt inte är så lång. Hur ser din relation ut till ballader? 
– Jag har lyssnat alldeles för mycket på ballader. Det märks väl? Bonnie Raitts I Cant make you love me förändrade mitt liv, kan inte svara på om det var till det bättre.

Berätta om ditt inspirationen bakom ditt debutalbum Dreamer?
– Jag ville göra någonting stort och konstigt. Typ Scott Walker, Nick Cave eller Julee Cruise. Men vem försöker jag lura, av popen är jag kommen och ska bestå.

Hur såg processen ut?
– Svårt att svara på. Jag sitter ofta hemma och tycker synd om mig själv och skriver mina låtar. Sen träffar jag mina musiker/vänner och inser att det inte är särskilt synd om mig. Men då är det redan försent.

Du berättade att drömma är ditt enda grepp för att överleva i denna karga värld. Om du fick välja att leva i en dröm eller verklighet, vilket hade du valt?
–  Ingen kommentar. Skoja! Klart jag vill leva i en dröm men det känns väldigt avlägset. Jag får nöja mig med att drömmar finns, det är vackert med drömmar. Men det är väl även där ångesten föds. Jag hatar att världen är så orättvis och det inte finns någonting att göras åt vad det verkar. Så dröm, bara dröm.

Författare:
Elin Strömberg, Redaktör

Fotografi:
Tobias Widman

Pin It on Pinterest

Share This