Blondage: ”Det är min egen personliga lekplats”

av | mar 1, 2020 | Intervjuer, Läsvärt

Blondage har gått från att vara en duo till att bli ett soloprojekt som nu får hitta sin egen väg i musiksvären. Med nya ep:n I Love Music i färsk i bagaget har vi pratat med Blondage om att utforska sig själv som artist, om hur stereotypen av att vara en kvinna och musiker lever kvar och hur det få människor att skapa ett band med ens musik.  

I love music är ute nu, hur känns det? 

– Det känns väldigt överväldigande och fantastiskt på samma gång. Det har varit en galen resa som för att nå denna punkt som soloartist. Framför allt är jag väldigt stolt och nöjd med ep:n och jag känner att jag lägger absolut varje liten del av min kreativitet och hjärta i det. Det har orsakat så mycket glädje, smärta och personlig tillväxt.

– Det är både ett ögonblick att dela en mycket sårbar del av dig själv och ett ögonblick att bedömas så naturligtvis kommer det med stor spänning, ångest och självmedvetenhet. Men jag hoppas verkligen att människor kommer att skapa en relation till låtarna och att jag lyckas berätta historier som betyder något för någon. Jag tror att folk kommer att känna att det här är 100 procent och kompromisslöst jag.

Vart kommer titeln I Love Music från? 

– Jag arbetade på melodin det som blev I Love Music och det var en av de där sakerna som bara dyker upp samtidigt med melodin. Egentligen kom hela köret till mig så enkelt och med så kraft att jag kände mig lite konstig. Ironiskt nog var det under en fas för lite mer än för ett år sedan där jag absolut inte älskade musik eftersom jag var i en stor kris när jag fick reda på hur jag skulle bygga min egen väg i musik och i livet. Jag var mitt i uppdelningen från duokonstellationen och fann mig igenom den hårda musikbranschen, helt ensam utan chef eller något. Det var en svår tid och jag kände mig verkligen förlorad mycket av den tiden. På något sätt blev den här låten och den här lyriken en ledstjärna för mig och har varit den sedan dess.

Vad fick dig att påbörja arbetet med ep:n? 

– Jag visste bara att jag var tvungen att lägga ut min musik, oavsett pris. Den här låtsamlingen är från den övergångsperioden och allt kretsar kring sökandet efter en ny identitet som person och som artist. På det sättet är ep:n mycket konceptuell och jag valde dom här låtarna för det eftersom de beskriver den resan till mig. Breakfast in My Bed handlar om att välja kärlek framför allt annat, Over It handlar om att släppa trycket att vara perfekt, I Love Music handlar om att leva med din passion trots att det är svårt, Good Time är ett tack till vänner som räddar dig från att krascha helt och JUICE handlar om sorg du måste leva med och acceptera.

Du har sagt att du gillar att leka med paradoxer, hur kan vi höra det på ep:n?

– Jag tror att det finns en konstant paradox lyriskt och soniskt på detta EP mellan att känna sig befogen och fri och sårbar och klaustrofobisk. Jag är så trött på du måste avslöja en kraftfullhet som kvinnlig konstnär i popindustrin. Som om du måste välja en sida mellan att vara en badass, hyper-sexuell och konfrontativ popartist eller den mjuka, söta och känslomässiga låtskrivaren. Jag insisterar på att vara båda och jag tror att ep:n studsar fram och tillbaka mellan dessa energier. 

Din musik låter personlig men samtidigt mycket experimentell när det gäller ljudet, hur bestämde du dig för ljudet?

– Det är roligt. Jag anser inte riktigt att mina låtar är super experimentella. Jag antar att jag bara följer min magkänsla och intuition och att jag inte är rädd för att korsa genregränser och blanda olika stilar. Det enda jag bestämmer i den kreativa processen ifall jag känner det eller inte. Men jag tenderar att välja att arbeta med producenter som skapar ganska utforskande ljud, och jag lägger också själv till många främmande och udda element helt enkelt för att jag tycker att det är roligt. Jag känner att ljud kan berätta en hel historia på egen hand och lägga mer mening till en låt.

”Jag antar att jag bara följer min magkänsla och intuition och att jag inte är rädd för att korsa genregränser och blanda olika stilar”

Hur skulle du beskriva Blondage 2020?

– Blondage 2020 är en energisk, förvirrad och en väldigt känslomässig tonåring som upplever många saker för första gången. Och hon är instängd i en vuxen kvinnas kropp!

Känns det som att du kan spela med ditt sound mer nu som soloartist?

– Definitivt! Det är helt underbart att ha det sista ordet i varje kreativt beslut. Jag känner mig så ansluten till mina låtar, videorna och hela Blondages universum nu när det är min egen personliga lekplats och jag inte behöver kompromissa. Och när det gäller ljudet får jag bestämma riktningen och välja den estetik som känns rätt för mig.

 Har du mött några utmaningar som soloartist eller har det bara varit kul?

– Det har varit många utmaningar precis som det har varit enormt kul. Men jag har beslutat att alla hinder, besvikelser och smärtsamma dagar gör mig starkare och klokare, förhoppningsvis. Jag tror att det svåraste för mig är att ha mitt fulla fokus på min person. Jag är ganska blyg och känner mig inte alltid bekväm i rampljuset – och jag kan bli nervös och orolig i många situationer. Det är en process och jag måste vänja mig till den nya verkligheten som får mycket energi och mod från mig. Men det är värt det i slutändan!

Du har spelat på scener världen över, har du en favoritminne från när du har spelat?

– Det är väldigt svårt att säga. Jag har haft så många otroliga konsertminnen. Några av mina personliga favoriter är sommarfestivalkonserter där publiken bara tar upp dig med kärlek och gal, hedonistisk energi. Jag minns en speciell show på Alive Festival i norra Jylland i Danmark där publiken surfade, kröp upp i stolparna i tältet där jag spelade och bara gick bananas. Det är blir så verkligt när du inser att det är din musik och dina låtar som skapar den energin hos människor. 

 Vad ser du fram emot mest 2020?

– Jag ser mycket fram emot att få den känslan igen. Hittills har jag bara spelat showcase-konserter där viben är lite mer formell och affärsliknande. Jag kan inte vänta med att framföra mina nya låtar ute i den verkliga världen, där människor blir mer smutsiga. Och jag ser också fram emot att avsluta mitt första fullängdsalbum.

Författare:
Emma Isberg, Skribent & redaktör

Fotografi:
Zille Bostinius

Pin It on Pinterest

Share This