Bror Gunnar Jansson: ”Jag är en musikperson, det är det enda jag någonsin fördjupat mig i”

Bror Gunnar Janssons stil var slående träffsäker när Popmanis Tilde träffar honom på ett fik i Majorna. Han har ett lugn och självförtroende över sig och verkar redo inför sin turné i Frankrike. 

Fotograf: Tilde Hjelm

Fotograf: Tilde Hjelm

Vad är det första du tänker på när du vaknar på morgonen?
– 
Det första som händer är att jag har en låt på hjärnan. Det går i perioder vilka låtar det är men nu har det varit samma låt ett tag av min kompis Alexander Ringbäck. En vacker och fin balladlåt från hans senaste skiva.

Hur skulle du beskriva dig själv?
– 
Jag är en musikperson, det är det enda jag någonsin fördjupat mig i. Jag kommer från en musikerfamilj och har praktiskt taget växt upp på Nefertiti. Det har färgat mig väldigt mycket i mitt lyssnande. Mina föräldrar tog med mig dit när jag var liten och vi var ofta där. Jag minns speciellt en snubbe i garderoben. Jag fick ofta hjälpa till där när jag var runt 14 år och jag fick även hans dricks. Han var väldigt go och schysst. Han kom även på min konsert jag hade där i lördags. Det var fint.

Du har precis släppt And The Great Unknown, Vol. 1. Vad inspireras du av när du skriver musik?
– 
Överlag så inspireras jag av amerikansk folkmusik. Även amerikansk kultur. Det är en väldigt stor del av musiken. Mycket historier från förr, sägner och sånt där som det ofta kan finnas en del sanning i, även mycket hittepå som jag fascineras av. Ofta kan jag göra låtar om karaktärer eller musiker från förr, så som dom är i sina låtar.

– I maj släpper jag And The great Unknown, Vol. 2. Jag hade så himla många låtar som jag ville spela in, så nästa skiva hänger ihop med denna första. Jag har skalat ner och skalat ner. Låtvalet är både genomtänkt och inte. Det är ganska mycket nya låtar men också några äldre. Det går mycket snabbare att göra en låt än vad det tar att spela in den. Så det blir att man samlar på sig en del. Jag försöker därför välja låtar som dels passar ihop och dels kontrasterar så att det blir en bra balans.

Fotograf: Tilde Hjelm

Fotograf: Tilde Hjelm

Din musik bygger upp olika världar, har du speciella karaktärer som du sjunger om?
– Jag har några favoritkaraktärer som jag glider in på väldigt mycket. Dels en boxare som heter Butch som påminner lite om Butch från filmen Pulp Fiction. Min Butch är en exil kuban som flytt från struliga grejer på Kuba till USA, som sedan hankar sig fram som boxare och jobbar som torped åt folk.

– Sedan har jag en hyfsat ny karaktär som jag är ganska inspirerad av från  filmen The night of the hunter.  Där skriver jag om en charmig präst, som egentligen är ond men han döljer det väldigt väl. Den karaktären jag skrivit allra mest om heter William och hans morsa Mary Lee. William är en ond person som mördar för att han tycker det är kul. Jag har minst 10 låtar om honom. Jag har skrivit en lång bakgrundshistoria om honom som jag bara kan plocka ut delar från när jag vill skriva en ny låt. Jag skulle vilja göra en serietidning om honom. Där varje låt har sitt kapitel..

Alla karaktärer du nämner är onda, finns det någon bakgrund till det?
 Jag gillar skräckisar och mörka historier. Mördargåtor och sånt där. Det är inspirerande med mörka ljud och suggestiva stämningar. Steven King tillexempel var ju säkert inte ond, det är bara fiction liksom. Jag tror inte att jag eller någon behöver ha ett mörker inom sig för att tycka om det, utan det är bara fantasi. Det är även roligare att inte skriva om sig själv. Det kändes aldrig kul när jag gjorde det, det var mest svårt och jobbigt.

Du har fått utsålda konserter i både Göteborg, Malmö och Kristianstad, hur känner du inför det?
– 
Det känns svingött, förstås, haha. Man försöker ju bygga upp en grej som tar väldigt lång tid. Så det är skönt när man märker av att det faktiskt tas emot och gör en skillnad. Det blir alltid tydligt i slutet på processer när det man jobbat med länge ger resultat.

Fotograf: Tilde Hjelm

Fotograf: Tilde Hjelm

Vilka förebilder har du och vem skulle du vilja åka till en stuga med för att skriva musik?
– En ganska stor referens till senaste skivan är Timber Timbre som kommer från Montreal. Man kan kalla det för Southern gothic kanske. Ganska mörk musik, modernt men också lite retro. Jag har lyssnat väldigt mycket på 20,30-tals inspelningar. Mycket blues och gospel, mycket ”worksongs”. Jag skulle nog välja att åka med han där som har gjort filmen Jätten. Han verkar väldigt rolig, Johannes Nyholm. Det hade varit roligt att skriva musik med någon som är fantasifull på ett otippat sätt.

Minns du vart du befann dig när du för första gången kände att du ville bli musiker?
– Jag minns att jag satt hemma och sa till min pappa att man måste flytta till Stockholm om man ska kunna jobba som musiker, för att det är bara där det finns jobb. Då var jag 12 år eller någonting. Musik är det jag alltid velat göra. Det är i den korgen jag lagt alla mina ägg. Jag har liksom aldrig lärt mig något annat så det är det som får funka.

Kommentarer

Popmani ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet. Skribenten ansvarar själv för det hen skriver i kommentarsfälten på Popmani.se.

';