Twin Peaks: ”Vi älskar att göra konst”

Twin Peaks är femmannabandet från Chicago som konstant lägger tusentals asfaltsmil bakom sig under sitt rock n’ roll turnérande. Kanske är de även det mest avslappnade och tillbakalutade bandet jag någonsin intervjuat. Musiken de skapar fyller hålet och saknaden från 60- och 70-talets stora rockband och det är helt enkelt svårt att inte tycka om Chicagobandet som trivs som allra bäst när de får skapa konst och musik. 

Fotograf: Madeline Martinsson

Fotograf: Madeline Martinsson

Twin Peaks och jag ses på ett hotell nära Stenpiren, Göteborg är halvt dolt i dimma och jag undrar vad de kommer att tycka om staden som visar sig från sin sömnigaste sida. När jag träffar bandet håller de precis på att hoppa ur turnébilen. Något trötta efter att ha lagt milen mellan Oslo och Göteborg bakom sig inför kvällens spelning gnuggar de sömngruset ur ögonen och vi sätter oss i hotellets frukostmatsal som står öde intervjutillfället till ära.

Cadien James, som bland annat sjunger och spelar gitarr i bandet berättar att det kändes passande att radion spelade ABBA samtidigt som turnévanen rullade in i staden. De andra instämmer och berättar att alla alltid börjar dansa när de sätter på ABBA-låtar i Chicago där de kommer ifrån. Det är deras första gång i såväl Sverige som Skandinavien och hittills tycks de vara nöjda. Samtidigt som de var i Oslo passade de även på att fira att Clays Frankel, som också spelar gitarr och sjunger i bandet, fyllde 23 och en kan nästan ana att det blev en sen kväll. 

Twin Peaks har turnérat flitigt på sistone, något som de trivs bra med och det blir bara bättre för varje år som går säger Caiden. De få dagar de har ledigt går oftast åt till att köra bil, men ibland passar de på att stanna till vid diverse sevärdheter, hinna med att gå på bio eller äta, inget alldeles för vilt säger de och skrattar till.

Bandet berättar att de inte heller brukar bli speciellt nervösa innan sina spelningar såvida det inte är en riktigt stor konsert. Det tar inte heller lång tid innan de påpekar att de har haft annat att tänka på än nervositet på sistone. Deras lite tillbakalutande och avslappnade attityd ändras då de berättar att presidentinstallationen är något som har upptagit mycket av deras tankar och det faktum att bandet är från USA blir ytterst påtagligt med tanke på att Trumps presidentinstallation ägde rum dagen innan jag träffade dem. Caiden berättar att de har blivit allt viktigare för dem att visa att de är bra amerikaner nu när de är på turné och bandet är märkbart upprörda och frustrerade över presidentinstallationen.

– Nu när vi är i Europa är det viktigt för oss att se till att vi visar att vi är goda amerikaner, speciellt efter gårdagen. Det är klart att vi blir nervösa ibland innan vi kliver på scen men nu är det som har hänt i USA och presidentinstallationen något vi tänker på mer än någonting annat. Det är sorgligt och helt vansinnigt. Det var en mörk dag för oss. Det var dåligt väder i Washington DC och det är dimmigt och dåligt väder idag, så det känns i alla fall passande, säger Caiden och de andra nickar instämmande.

Fotograf: Madeline Martinsson

Fotograf: Madeline Martinsson

Om en ser på Twin Peaks albumomslag har de en härlig D.I.Y-känsla, som en kombination mellan collage, gamla originella fanzines och punkiga illustrationer. Albumkonsten är något de skapar själva och den inhyser samma kaxiga känsla som deras gitarriff och lite släpiga sång förmedlar.

– Jag gick hem till Caiden och vi drack lite öl och gjorde en del olika omslag tills vi snöade in på en idé, säger Clay Frankel som står för målningarna som syns på Twin Peaks albumomslag. 

– Det började egentligen med att vi ville göra en ”fake classic” och använda en bandbild som omslag, vi har inte riktigt gjort det förut. Vi var ju på omslaget till det förra albumet men den bilden är riktigt mörk. Men efter att ha lekt runt lite kring den idén och gjort lite allt möjligt så började jag riva ut delar av papper och göra collage medan Clay gjorde sin målargrej. Alla urklipp är från National Geographic, ett är till exempel en del av ett öga. Det finns alla möjliga olika grejer där, det är super, min pappa har en stor National Geographicsamling, berättar Caiden och bandet skrattar till.

– Om man drar ut hela albumet så finns det en helt del fotografier och credits som vi har gjort på ett riktigt coolt sätt, fyller Clay i.

– Vi framkallade en hel del foton och tejpade upp dem på mina föräldrars vind och målade alla credits direkt på fotona. Vi skrev inte ens ut det eller gjorde dem i form av collage på papper, vi bara målade dem direkt på väggen. Vi hade kul helt enkelt. Vi älskar att göra konst. Vi gjorde precis lite sjukt artwork för ett album som kommer släppas om ett tag. Det är en liveskiva och det kommer bli helt galet bra, säger Caiden.

Berätta mer, vad kommer en kunna höra på det albumet?

– Det kommer bara vara vi när vi kör vår skit live. Det kommer bli ett långt album på 20 låtar. När vi kom hem till Chicago gjorde vi tre gig som vi spelade in och så har vi tagit ungefär 30 minuter från två av konserterna och satt ihop det.

Fotograf: Madeline Martinsson

Fotograf: Madeline Martinsson

När jag lyssnar på Twin Peaks är det något som påminner mig om The Rolling Stones, något jag inte till hundra procent kan sätta fingret på. Kanske är det deras attityd, den där kaxigheten som pendlar med att inte ta sig själv på allt för stort allvar samtidigt som de antagligen också är medvetna om att de är riktigt skickliga på det de gör? Eller kanske är det känslan av att Mick Jagger och Keith Richards antagligen hade älskat bandet om de sprang på varandra backstage? Deras sound försöker i alla fall inte gömma undan inspirationskällor såsom The Rolling Stones och The Kinks. När jag påtalar detta drar Caiden stolt ned sin t-shirt i halsen för att blottlägga en tatuering där inskriptionen lyder Let It Bleed, namnet på såväl en Stones-låt som ett album som pryds av samma titel. Stones visar sig överlag vara riktigt populära bland bandmedlemmarna trots att långtifrån alla har gått lika långt som Caiden i form av en tatuering.

– Vi har till och med spelat en Stones-sång live, senast igår faktiskt. Det är Dead Flowers som också kommer att finnas med på vår liveskiva också, säger Clay.

Framöver ska Twin Peaks avsluta sin Europaturné för att sedan återvända till Chicago för att spela in lite nya låtar.  Det märks att det inte gör dem så mycket att ledigheten blir bortprioriterad, just nu tycks livet som musiker som pendlar mellan scener, turnébussen och Chicago passa alla i bandet alldeles lysande.

Kommentarer

Popmani ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet. Skribenten ansvarar själv för det hen skriver i kommentarsfälten på Popmani.se.

';