Mama Sonic: ”Utan mystik i ett förhållande med sin publik är det inte ett riktigt förhållande”

14182660_938487849611800_1484359579_n

Fotograf: Nora Cederin

Imorgon huserar Mama Sonic och Popmani på The Swedish Brewing Company för att med pompa och ståt fira bandets singelsläpp av Loranga under de festligaste av omständigheter. Popmanis Amanda Båmstedt har telefonerat, skrivit och delat ett google docs med bandet för att bland annat ställa frågan; var har Mama Sonic egentligen hållit hus på sistone?

Bandet sitter på John Scotts och lyssnar på Deerhunter och diskuterar vem som är snyggast, Freud eller Lacan – samtidigt som de besvarar mina frågor. De konstaterar att alla egentligen är för upptagna för att göra denna intervju. Någon måste plugga, någon måste bowla, en annan måste jobba på Coop och en annan som är dörrvakt på ett jazzhak. Men trots detta hinner de svara på frågorna och även konstatera att Lacan var snyggast i sin ungdom, och Freud såg ut som en trist hipster som ung, men åldrades som ett fint vin. 

Vad har hänt sedan vi senast såg Mama Sonic på den stora Dovasfesten? Var har ni hållit hus?
–  Ärligt talat har vi nog bara plonkat (druckit billigt) helt enkelt. Försökt få nya låtar att funka och mestadels hängt runt och busat med främlingar i Stockholm. Vi har trampat lite vatten med inspelningen till singeln Loranga som vi släpper imorgon. Det visade sig att desto finare man vill spela in, desto svårare blir det. Högre makter ville nämligen att låten skulle ha ett mer kommersiellt sound medan vi bara ville att den skulle låta bra. Så inspelningsfilerna vi fick jobba med var inte optimala för hur vi ville att dem skulle låta. Vi är nöjda med låten, annars hade vi inte släppt den, men kom och se den live för att höra vår sanna vision för Loranga.

16521596_1420689991297141_38859146_n

Fotograf: Alma Bengtsson

Imorgon har ni releasefest med oss på Popmani på The Swedish Brewing Company, berätta om de viktigaste ingredienserna för en lyckad releasefest!
– Det viktigaste är att inte betala för lokalen, det leder till ett vacker symbios mellan musikant och kapitalist. Vi ska inte tjäna några pengar på en releasefest och det ska inte kosta något att komma in. Ölen är optimalt gratis för alla i ett hav av svettiga kroppar på ett alldeles för litet ställe som ska vara svårt att ta sig ut ur. Vi har länge funderat på var vi egentligen skulle ha den här releasen och hade många idéer, men vi har nog alltid varit inriktade på det här stället. Vi gillar att hitta nya ställen och inte bara spela på samma klubbar, Swedish Brewing Company är nytt och kul. Det är centralt, så att vi kan locka branschfolket, och intimt, så att vi kan locka fanbasen som vill kunna nå Martin och Richards hår. Sedan gör vi ju festen med er, vårt kära Popmani, och ni kan ta med er polare så blir vi över tio personer. Popmani tycker vi ju om att läsa och hjälpa till med rökeffekter när ni DJ:ar på Debaser. 

Singeln ni släpper heter Loranga, hur kommer detta sig?
– Jacob var i Indien och i Mumbai finns en gata som heter Lamington Road som han ofta talar om, låten handlar om den nostalgiska resan och hur det kittlas som läsk i magen när man tänker tillbaka på sommaren i Indien. Därför valde vi att döpa låten till Loranga. Det finns för få låtar om läsk. “I don’t read your poets anymore” lyder första textraden, det fick vi från en liten dikt skriven vår vän Klara (som är socialdemokrat). När Jacob var i Mumbai bodde han på Lamington Road och hängde på restaurang Gokul som ligger i Leopold. “There’s music in Leopold tonight, and on Lamington Road too”. Texten var för mig lite en nostalgisk återblick på Indien dit jag åkte med mina kompisar.

– Det finns något nostalgiskt i Loranga. Kolla upp det tyska ordet Sehnsucht och det portugisiska Saudade, likt varje dänga visar Loranga upp den ungdomliga lusten och det enklare livet som alltid väntar på en.

Är Loranga den absolut godaste läsken?
– För att ta reda på detta genomförde vi en läskprovning på John Scotts på Kungsgatan i Stockholm. Vi testade olika typer av Zingo och andra Spendrups-favoriter. Bland annat drack vi sodavatten och mellanöl, det är två av våra favorit läsker. 

16521624_1420691051297035_118528165_n

Fotograf: Alma Bengtsson

När jag träffade er i Stockholm sa ni att Hornsgatan var död eller åtminstone lite tråkig, var ska en istället bege sig om en vill ut på äventyr i huvudstaden?
– Ja, Chovas var ju stängt i ett halvår, och sedan när de öppnade igen var det inte samma grej längre. Nu är det mest tråkigt folk som hänger där och de har ett Blackjackbord. Men var ska man gå, det är en bra fråga. Vi gillar ju John Scotts, det är inte särskilt nice och inte särskilt billigt, men vi gillar det. Det finns hjärta i den icke autentiska brittiska inredningen. Här brukar vi träffa våra kompisar i Steve B och Delagoon och bowla. Här hade vi årsstämma med indiestockholms elit, vi bowlade och det var som att våra föräldrar kände varann och nu skulle vi börja i samma gymnasium. Annars gillar vi Citykonditoriet, ett vackert gammaldags fik som delar byggnad med en citykyrka. Våningen över konditoriet finns det även tydligen en PR-byrå som heter The Livingroom experience som vi aldrig vågat gå upp till men ofta pratat om.

Varför äter ni bananer istället för att dricka läsk på era pressbilder?
– Utan mystik i ett förhållande med sin publik är det inte ett riktigt förhållande. Jag gillar inte Andy Warhol han hade nåt bra på gång.

Kommentarer

Popmani ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet. Skribenten ansvarar själv för det hen skriver i kommentarsfälten på Popmani.se.

';