Femtio nyanser av kärlek?

Foto: Universal

Foto: Universal

För drygt ett år sedan sen gick jag och min pojkvän in i en mörk biosalong med var sin dricka i handen, Sprite till mig och Coca-Cola till honom. Reklamen började spela och vi var förväntansfulla över filmen vi snart skulle se. När eftertexten rullade och endast isen fanns kvar i pappersmuggarna satt vi kvar och beskrev vår besvikelse. Filmen hade inte alls varit så bra som vi trodde den skulle vara. Men det var okej ändå. För här satt vi på alla hjärtans dag och såg en film tillsammans. Vi hade valt filmen tillsammans, och vi sa strax efteråt: ”Någon som vill se samma film som dig är någon att spendera livet med”. Snart är det alla hjärtans dag igen, och vi skall börja fundera på vilken film vi skall se på i år.

Den filmen som först ploppar upp i mitt huvud är boksuccén Fifty Shades of Grey som har sin biopremiär under alla hjärtans dag–helgen. Men tanken att se den får mig att bli lätt illamående. En oskuldsfull ung kvinna, Anastasia, faller i den rika miljonärens armar och inleder en relation. Det låter som ett drömscenario för många. Mr. Grey är rik, ser bra ut och gillar BDSM. Men det är inte sexet som är problemet, förutom att jag ibland kan tycka att det är konstigt att läsa om hur Anastasia gråter sig till sömns.

Snarare är det hur Mr. Grey kontrollerar och styr Anastasia. Redan i första kapitlet förföljer han henne, för att sedan spåra hennes telefon, kräva tillstånd för att hon ska få göra saker och till och med köper upp ett företag för hon inte ska arbeta. Anastasia stannar kvar hos Mr Grey för kärlekens skull och tanken om att han kan ändra sig. Det finns säkert flera kvinnor som blivit styrda utav män. Man inbillar sig att det är synd om mannen, och stannar kvar. Kanske han har precis blivit dumpad, eller – som i Greys fall – försöker komma ifrån sitt barndomstrauma. Romantiskt? Troligtvis inte. Så varför faller vi i samma grop om och om igen? Om en man hade skrivit den här boken skulle troligtvis folk klankat ner på den som sexistisk. Just på grund utav en äldre man styr en ung kvinna.

Att den här boken fick den uppmärksamheten som den fick är väldigt konstigt. Fifty Shades of Grey är inte en unik berättelse, utan var i början en Twilight-fanfiction. Språket är fruktansvärt. Det är inte heller den första boken som handlar om sex. Att trailern för filmen blev den mest visade under 2014 är också chockerande. Vilka är det egentligen som kommer att strömmas in i de mörka biosalongerna? Unga kvinnor som även dem vill hitta sin ”inre gudinna”, eller paret som ska låta sig inspirerar? Eller möjligtvis hen som satt i hela fyra timmar och stönade igenom Nymphomaniac varje gång en sexscen visades. Oavsett vill jag nog inte sitta i den publiken. Alla hjärtans-dag ska handla om kärlek, och att ta hand om sina kära. Att se en film där den manliga huvudkaraktären kontrollerar den kvinnliga huvudkaraktären är inte någonting jag anser vara kärlek.

Nej, på alla hjärtans dag ska jag och min pojkvän inte låta oss inspireras av Mr. Grey och hans sexliv. Vad vi däremot ska se är fortfarande oklart. Men hellre David Hellenius i Micke & Veronica, det är en sak som är säker.

Kommentarer

Popmani ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet. Skribenten ansvarar själv för det hen skriver i kommentarsfälten på Popmani.se.

';