Ida Therén och Maria Mårsell: ”Vi vill lyfta intresset för litteratur”

CONST Literary (P)review är den nya svenska litteraturtidskriften som vill visa en annan sida av svensk litteratur. Bakom CLP finns Ida Therén och Maria Mårsell – konstnären och akademikern som kompletterar varandra perfekt. För Popmani berättar de om hur idén till deras litteraturtidskrift föddes i ett bibliotek i New York, om deras modesta drömscenario för CLP och diskuterar litteraturens syfte. CONST Literary (P)review finns ute i handeln den 27:e september.

Foto: Hamid Shokatyan

Popmani: Vad kan ni berätta om er själva och er koppling till litteratur?

Ida: Ska vi presentera varandra? Jag tycker det är lättare – det är så svårt att presentera sig själv.

Maria: Ja det gör vi!

I: Maria har en magister i estetik och en magister i litteraturvetenskap från Södertörns högskola. Hon kan väldigt mycket om Sarah Kane och Ann-Charlotte Leffler. Och om tidiga dramatiker runt 1900-talet.

M: Jag är specialiserad på det moderna genombrottet i svensk och nordisk litteratur, kan man säga.

I: Maria är mer akademisk, det är hennes fokus. Tidigare har hon även frilansat som kulturskribent.

Ida och Maria träffades på Neue Nationalgalerie i Berlin, 2008, när Ida – som då bodde i Berlin – lärde känna Maria genom gemensamma vänner som var på besök. Sen dess har de varit vänner – och nu arbetspartners – med litteraturen som en gemensam nämnare men även teater, konst och kultur.

M: Ida har bott mycket utomlands och kom till Stockholm ganska nyligen. Hon skriver skönlitteratur, men jobbar just nu som kulturskribent för många olika tidningar. Hon har också skrivit noveller som har blivit publicerade i såväl svenska som internationella magasin och tidningar. Framför allt är Ida verkligen en skrivande människa. Det är hennes element.

I: Hoppas det! Så jag inte har valt fel i livet. Det glömde jag säga. Maria jobbar just nu som redaktör på bokförlag, och hon har alltid hjälpt mig mycket när det kommer till mina egna projekt.

M: Så det är vår bakgrund – och vad vi gör nu.

P: Är litteratur en stor del av era liv?

M: Ja, absolut.

I: Maria har sagt en grej som jag tycker är väldigt kul. Vi har en bild på oss där vi är inbegripna i världens diskussion som Maria kommenterade med: ”Det här är verkligen akademikern och konstnären som möts!” Och jag tycker det sammanfattar vår vänskap. Jag tror vi verkligen…

M: … kompletterar varandra väldigt bra.

I: Otroligt bra. Jag är mer ”what if we make a big bulle?” och så kommer Maria: ”Okej, har vi något bra recept?”

M: (Skratt) Ja, det är ungefär så. När det gäller tidskriften har jag skött produktionssidan och Ida kommer sköta mer med marknadsföringen. Sen så gör vi ju mycket tillsammans också. Det är svårt att dela upp arbetet när man bara är två.

Idén till CONST Literary (P)review föddes i New York, på ett bibliotek när Ida var där för att göra research för en biografi hon håller på att skriva.

I: På biblioteket läste jag en massa litteraturtidskrifter som handlade om Greenwich Village på 20-talet – det var dikter och noveller och skvaller. Så jag tänkte: ”Varför gör inte vi det här?”

Ida skrev då till Maria och frågade: ”Hallå, ska vi inte göra en litteraturtidskrift?”

M: Jag tänkte snabbt över om det var möjligt eller inte, och svarade cirka 30s senare: ”Det är klart vi ska göra!” Det var verkligen så det började. Det här var i vintras. I januari. Sen dess har vi haft väldigt mycket att göra.

P: Vad var tanken bakom CLP?

M: Vi vet att det finns folk som är väldigt bra på att skriva. De finns ju överallt och vi vill ge dem en chans att komma fram. I det här numret har vi till exempel med en text som är ett utdrag ur en kommande roman. Vi har även med poesi som är en del ur en diktsvit. Så vi presenterar kommande arbeten, men vi presenterar också författare som inte är publicerade men kanske ligger nära publicering. Men så behöver det inte heller vara.

I: Det är både etablerade och oetablerade författare.

M: Det slog oss ganska tidigt i våras att vi borde översätta alla texter till engelska. Det är en väldigt viktig aspekt. Vi kommer att distribuera tidskriften utomlands. Vi vill visa att det finns mer inom den svenska litteraturen än det svenska deckarundret. I Sverige är vi relativt dåliga på att etablera författare utomlands.

P: Hur gick arbetet till med CLP? Satt ni med i juryn som valde ut texterna?

M: Ja, vi satt med när texterna valdes ut. Men vi har också haft ett redaktionsråd. Vi gjorde ett urval av texterna – ett ganska stort urval! Det var väldigt mycket att gå igenom. Och vi ville gå igenom allting noga och det har vi gjort. Redaktionsrådet bestod av personer från alla möjliga olika bakgrunder; folk som har gjort sådant här förut, en konstnär, lärare, en jurist som har pluggat litteraturvetenskap – folk som överlag läser väldigt mycket.

Maria förklara att det var ”särskilt” viktigt för dem att – under arbetet med att välja ut de tio texter som senare publicerades i tidskriften – redaktionsrådet var så representativt och heterogent som möjligt. Viktigt var också att alla bidrag lästes anonymt, något de gärna understryker.

Ida och Maria har bekostat allting själva. Bidragen som har funnits att söka för ett kulturprojekt som detta har varit svåra att få i förhand – fonderna vill gärna se en färdig produkt innan.

M: Vilket jag tycker är tråkigt för det gör det ju svårare att våga sig på något sådant här – man måste ha möjligheten att förlora lite grann.

I: Vi har ju verkligen fått skrapa. Men det är ju kul! Även om vi förlorar pengar på det kommer vi tycka att det är värt det. Sen kanske vi inte kommer kunna göra det igen.

M: (Skratt) Nej det får vi ju se!

I: Vi har inte lovat att det kommer ett nummer två.

M: Vi är inställda på att det kommer göra det, men vi vågar inte spika det än.

P: Vad är ert drömscenario för CLP?

M: Att folk läser den, att folk tycker om den och att folk köper den så att vi kan göra en till. Det är väl i princip det. Vi vill visa upp en annan sida av svensk litteratur, visa att det finns mycket att hämta här.

I: Vi vill inte tvinga människor att läsa. Om det finns ett intresse så vill vi finnas där som ett alternativ. Finns det inget intresse så är det skit samma.

CLP vill kunna erbjuda ett forum för de som skriver men kanske har svårt att få sina texter publicerade. För texter som noveller och poesi är det få forum att få det publicerat i.

M: Vi är också glada över att CLP har omfamnats som det har gjort. Det kunde lika gärna ha varit så att folk inte alls var intresserade av det här men uppenbarligen finns det ett jättestort intresse och sug. Och då känns det väldigt kul att kunna få publicera de här tio texterna. Förhoppningen är att de medverkande författarna i det här numret kommer att uppmärksammas ytterligare och gillas av läsarna. Bara folk läser så är jag jätteglad. Om det här kan göra så att folk blir intresserade av mer utmanande litteratur och berättelser i stället för litteratur som handlar om…

I: … en mordgåta. Det är absolut inget fel på deckare men det finns mer än deckare.

I: Jag har egentligen ingen ambition med den här tidskriften mer än att det är kul om folk gillar den. Vi gör det här och så får vi se var som händer. Det har inte varit stora drömmar om att förändra världen.

M: Men vi ville verkligen fylla ett hål och hoppas att folk kommer att gilla det. Och sen får vi se var vi tar det. Det här är ett pilotprojekt där vi försöker lyfta och bredda intresset för litteratur som är angelägen.

En och en halv månad efter att Ida och Maria gick ut med sin pressrelease om att de ska ge ut en litteraturtidskrift med bland andra Granta som förebild, berättar Bonnier att de ska lansera just Granta i Sverige med planerad utgivning sommaren 2013.

M: Så det är ju kul att man slåss mot Bonniers som har i princip monopol på marknaden… (Skratt) Jag tycker väldigt mycket om Granta – jag tycker det är jättekul att den kommer ut i Sverige också. Och vi har en annan profil så jag tror att vi kommer kunna dra varandra. Den svenska varianten av Granta kommer, om jag har förstått det hela rätt, till stor del att översätta litteratur på engelska till svenska medan vi gör tvärtom: vi översätter svenska texter till engelska och publicerar dem sida vid sida. Det är ju kul om det ökar intresset för litteraturtidskrifter och så tror jag nog att det kan bli.

I: När kultursidorna fortsätter att dra ned kommer ju de som intresserar sig för och saknar bra kritik söka sig någonstans. Så det kommer nog dyka upp liknande grejer, tror jag.

M: Ju fler desto bättre.

P: Vad skulle ni vilja säga är litteraturens syfte?

M: För mig är litteraturens syfte, eller snarare syftet med läsandet att förstå sig själv och sin egen existens och att kunna sätta det i ett sammanhang. Det är i alla fall vad jag alltid har tänkt. Jag tycker det bästa är när man känner igen sig. Det behöver inte beskriva något man har upplevt men att den här igenkänningen är väldigt viktigt – av etiska, empatiska skäl. Jag tycker att litteratur, att läsa litteratur, är väldigt viktigt för att det handlar om hur vi förhåller oss till varandra. Att försöka förstå oss själva, vår omvärld och andra människor. Det är därför jag läser.

I: Det här, vår tid, är en väldigt individualiserad tid. Det är bara ”jag”. Därför tror jag att litteratur är viktigare än någonsin för vi behöver förståelse för andra människor, att leva oss in i andra människor. Vi lever så separerade liv nuförtiden.

M: Det farliga med vår tid är att man glömmer bort att vi är beroende av varandra. Jag klarar mig inte själv i det här samhället, och det gör inte heller någon annan. Vi behöver varandra och då måste vi också ta hand om varandra – det är sådan basal sak som glöms bort alltmer.

I: Jag känner så här, istället för ”Självkänsla nu!” vill jag ha ”Medkänsla nu!”

M: (Skratt) ”Medkänsla nu!” – den vill jag faktiskt läsa.

P: Hur ser den svenska litteraturmarknaden ut?

I: Jag tycker det är rätt intressant… Det är ett slags mellanläge just nu. Tidigare var det väldigt tydligt: först var det ingenting och sedan var det publicering och då var det mycket bredare utgivning av förlagen. Nu har det blivit smalare utgivning men det finns fler forum så folk blir lite förvirrade och springer runt som yra höns.

Ett stort problem som drabbar den svenska litteraturen, särskilt den smalare litteraturen, är de krympande kultursidorna. När fler och fler stora dagstidningar, som till exempel Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, sparkar sina kulturskribenter – vem ska då recensera böckerna som ges ut?

M: När man gör sådana neddragningar så recenseras färre böcker, det görs färre reportage, det kommer fram färre personer. Så det fanns ju verkligen ett hål, upptäckte vi. Och det är därför vi vill göra det här.

 

CONST Literary (P)review hittar ni genom klicka här och Idas blogg CONST om kultur finns att läsa här samt hennes tumblr.

Kommentarer

Popmani ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet. Skribenten ansvarar själv för det hen skriver i kommentarsfälten på Popmani.se.

';