Krönikor

Artister vänder ut och in på sig själva för att passa in alla format som de ska syns i, samtidigt som plattformar som TikTok förvandlar deras verk till bakgrundsmusik för blöjbyten.

Musiksmak är för många en viktig byggsten av ens identitet, men är ofta det som hårdast justeras innan den står inför omvärldens beskådan. Justeringar som drivs av skam, men i skammen bor också de mest autentiska delar av ens person.

Vinylen har lyckats resa sig från graven och hittat plats i 2020-talets digitala musikvärld, men varför har just denna trend vuxit sig allt starkare de senaste åren? Vad symboliserar den för oss som aldrig växt upp under dess framstående tidsera?

För tio år sedan var det betydligt färre artister som sjöng på svenska. I dag domineras topplistorna av själlösa Så Mycket Bättre-versioner och allt plattare texter. Att skriva på svenska gör inte en låt automatiskt djupare eller en artist mer intressant. Tvärtom är en dålig text på svenska mycket pinsammare.

2020 var året då några av de äldsta musikaliska institutionerna föll, men ändå lyckades inte branschen lyssna på publikens höjda röster.

Frågan om hur pass självbiografiska låttexter är tycks vara lika gammal som oförmågan att skilja på verk och person. Men medan män kan skylla på att ett konstnärligt verk inte behöver vara dokumentärt, blir kvinnliga artisters privatliv automatiskt en spelplan för diskussion.

Detta var året jag tappade musiken. Mitt i all pandemivardag förlorade jag den. Aldrig någonsin har jag haft så få lyssnade minuter på Spotify. Förlåt alla artister. Förlåt mig själv. Men nu har jag hittat tillbaka.

Dystopi som tagen ur en sci-fi-rulle, eller utopi där urladdade hörlurar och sladdhaveri är ett minne blott? Hur kan egentligen musiklyssnandets framtid te sig, och varför vill jag höra röster i mitt huvud?

Sex har alltid varit ett självklart inslag inom hiphop. Men när allt fler kvinnor nu slår igenom i genren upplevs dessa sexuellt laddade texter plötsligt som omoraliska. Handlar det verkligen om objektivt ansvarsutkrävande, eller är diskussionen i sig misogyn?

Vi lever i en värld som kan manipuleras allt lättare. Nuförtiden kan du köpa dig till framgång. Vad kommer det göra med den genuina atmosfär som präglat indievärlden fram till idag?

I september fyllde grundaren av den kvinnliga rocken Joan Jett 62 år. Emma Thimgren frågar sig hur en levande legend fortfarande kan vara så anonym.

”Förekomsten av covers har i, triggervarning, d*ssa t*der blivit vanligare. Lägereldskänsla i all ära, men fick vi inte tillräckligt av den när Sverige föll in i en kollektiv Så Mycket Bättre-bubbla?” – läs Matilda Rånges redogörelse om coverinflationen bland popartister.

– Jag hoppas att Taylor Swifts skapande kan bana vägen för andra artister som inte har vågat visa upp sin fulla repertoar i rädsla för hur det ska tas emot. Emma Isberg i sin krönika om att artister tvingas vända ut och in på sig för att fortsätta anses relevanta.

Vi inom musikindustrin har blivit ombedda att ta vårt ansvar kring representation. Låt detta bli sista gången vi behöver den påminnelsen.

by:Larm är festivalen där nyfikenheten för intressant ny musik stillas. Med allt mellan experimentella höjdpunkter och tung hardcore upprätthåller by:Larm en plats bland årets musikhöjdpunkter.