Weekend_03

Även om jorden inte gick under så var det lätt att bli besviken på både storfilmer och komedier detta år. Däremot fick queerfilm ett välkommet uppsving och bland smalare titlar fanns gott om franska pärlor.

En av årets bästa (om inte den bästa) filmer var franska Pojken med cykeln, bröderna Dardennes hyllade drama om vänskapen mellan en ensam frisörska och en känslig pojke övergiven av sin far. Jag såg den i Cannes i fjol och den grep tag likt ett rejält slag i magen. Trots den kraftiga påverkan på mina tårkanaler så fick den knappt någon uppmärksamhet här hemma. Kanske bristen på superhjältar, stora effekter eller Mikael Persbrandt.

Däremot hade queerfilm ett stort år. Jag hänfördes av brittiska bögromansen Weekend, serbiska Pride-komedin Paraden och Xavier Dolans magnifika Laurence Anyways om en man som byter kön. Stockholm fick även sin första Cinema Queer Filmfestival (skillnader från tidigare Stockholm Queer Filmfestival var oklara). Bögkärlek och transor fick även plats i mer lättglömda filmer som J. Edgar, Rock of Ages, Cockpit, On the Road och den horribla Adam Sandler-katastrofen Jack & Jill.

Den senare var ännu ett tecken på komedins nedgång och fall. För att få skratta fick man vända sig till mer dramatiskt lagda filmer som 50/50, Carnage och Moonrise Kingdom då magplask som What to Expect, Möhippan och LOL (om det nu skulle föreställa en komedi) mest orsakade huvudvärk och ångest.

Att film skulle bli så politiskt väntade sig dock inte så många. Call Girl blev en stor vattendelare då de som inte älskade den menade att man vanärade Olof Palme, som i sin tur skildrades mer rättvist (?) i dokumentären Palme. Fiktiva politiker dök även upp i Ministern, Rivalerna och The Dictator – den senare fick mig skamset nog att stundtals skratta högt till skillnad från de flesta.

Bäst på bio: Pojken med cykeln, Argo och ja, faktiskt The Artist

Bäst på TV: Föll som en fura för Community

Bästa skådespelare: Pernilla August, Michelle Williams (My Week with Marilyn och Take this Waltz), Michael Shannon (Take Shelter)

Bäst regi: Wes Anderson (Moonrise Kingdom)

Mest underskattat: Fransk film (Tavlan, Det är bara förnamnet, Små vita lögner, Nathalie)

Sämst på bio: Dött lopp mellan LOL/Jack & Jill/Mörkt vatten

Sämst på TV: Miley Cyrus i 2½ män – rys!

Överraskning: Seth Rogen i Take this Waltz och Chris Rock i 2 dagar i New York

Besvikelse: Prometheus, War Horse, Magic Mike (kom igen, Soderbergh!)

Mest överskattat: Hypnotisören och The Dark Knight Rises

Skräckmumma: Cabin in the Woods, Sinister och Ezra Miller i Vi måste prata om Kevin

Årets överdoser: Robert Pattinson, Kristen Stewart, Channing Tatum, Mark Wahlberg och Mikael Persbrandt

Vampyrkompensation för Twilight: Moth Diaries

Konstigaste trend: Avsaknad av/problem med ben (Marion Cotillard i Rust and Bone, François Cluzet i En oväntad vänskap, Ving Rhames i Piranha 3DD)

Sevärda svenska thrillers ingen såg: Isolerad och En fiende att dö för

Bäst på DVD: Like Crazy, Restless och Kill List

Pin It on Pinterest

Share This