Årets svenska album – 2017

av | Dec 28, 2017 | Artiklar, Läsvärt

2017 var året då flera artister tog sig tillbaka till den svenska musikscenen från flera års tystnad. Den kreativa processen hos både nya artister och gamla favoriter har utmynnat i hel drös guldkorn till album och här är några av Popmani redaktionens favoriter.

Reverseries – Jennie Abrahamson

I början av året släpptes Jennie Abrahamsons femte album Reverseries, ett album som långsamt fick växa till sig i studion efter en lång tid av turnerande. Och tiden det gavs medförde ett slående resultat. Reverseries är en melodisk smekning och en rättfram kraft på en och samma gång, med texter som kretsar kring det mellanmänskliga rummet och personliga såväl som samhälleliga relationer. Det är något med Reverseries som får en att stanna upp och känna efter – en eftertänksamhet som känns välbehövlig efter det stormiga 2017.

Helena Paulsson

Okay – Wy

Jag vill beskriva Wys debutalbum dels med ordet ”sorg” och dels med ”reverb”. Också som skört men ändå självklart. Ett klassiskt shoegazeigt utförande men ändå med en egen touch. Genom musiken och deras videor målar de upp en värld som man blir uppslukad av. Kan rekommendera alla kolla in videon till låten You + I. En grymt stark debut som ingen får missa!

Josef Hermansson

Devotion – Pale Honey 

Detta är minimalistisk rock i sitt essä. Göteborgsduon Pale Honey har gått från klarhet till klarhet sedan debuten 2014 och vässat sin fantastiska musikalitet under vägens gång. I och med albumet Devotion som släpptes den 13 oktober visar Pale Honey att de är en duo att räkna med på den svenska rockhimlen. Den självutlämnande låten Why Do I Always Feel This Way är modig och jag som lyssnare känner mig tacksam över att få ta del av den otroligt personliga berättelsen. De vackra och väldigt självutlämnande texterna förgyller den hårda musikens tongångar och flätas samman i en perfekt symbios.

Emma Isberg

Plunge – Fever Ray 

Egentligen känns det nästan lite fel att placera Karin Dreijer under rubriken “Årets svenska album” då hon verkligen inte har några problem att hävda sig internationellt (– när hon sjunger rader som “This country makes it hard to fuck” är det, naturligtvis, Amerika som avses). Karin Dreijer gör fortfarande musik som framkallar rysningar, men på Plunge utforskar hon en ljudvärld som är manisk, vildare än tidigare, och ligger närmare det världsliga än det övernaturliga. Att sex och politik är återkommande teman förstärker det intrycket.
Daniela Lillhannus

Fish – ShitKid 

Efter ShitKids andra singel 666, som kom 2016 med distade gitarrer och baktakt, har jag längtat efter hennes första fullängdare. 2017 kom den och infriade alla förhoppningar. Med ett oroande omslag som för tankarna till tysk polka bryter musiken helt mot det visuella. Första låten Never seen a girl like me sätter tonen för skivan och när en ser henne live inser en att en faktiskt aldrig sett en tjej som henne förr. Med spritpennetatueringar, barbröstad överkropp och en allmän fuck you-attityd förs tankarna snarare till giganter som Iggy Pop.

Clara Kron

Känslor säljer / Miljonär – Solen

Det är något speciellt med band som gör rock på svenska. Antingen känns det lite fånigt och framkrystat, eller så träffar det helt rätt rakt in i bröstet. Solens senaste album för tankarna till Kent under sent 90-tal utan att på något sätt kännas som en billig kopia. När något dör måste något födas. Det är ett nytt kapitel i genren rock på svenska som skrivs just nu.

Erik Magnusson

Action Music For Background People – The Embassy 

The Embassy besitter en omisskännlig förmåga att skapa dansgolvsguld, så även på Action Music For Background People som kort och koncist sopar banan med en på enbart fyra låtar. MD är tre minuter och trettioen sekunders ren magi, housebeats uppblandat med pop och pianomagi som landar i något tungt som bör spelas högt och kompromisslöst precis som resten av albumet.

Amanda Båmstedt

Family Mart – Anton Kristiansson 

Anton Kristiansson har sedan en tid tillbaka lämnat melankolin och hat-kärleken till Göteborg. Istället verkar han ha förälskat sig i Tokyo. Family Mart är eskapism om något. Synth, ordvitsar och välplacerad autotuned lyfter Anton Kristiansson till en helt ny nivå. Han är långt ifrån Lilla London, men ironin finns kvar.

Valerie Kaspersen

Väntar på en Ängel – Oskar Linnros

Nästan fyra år efter det senaste albumet, Klappar och slag, släppte Oskar Linnros i våras Väntar, en samling av fem låtar. I augusti släpptes Väntar på en med ytterligare tre låtar. Och i mitten av november släpptes det kompletta albumet Väntar på en Ängel, med totalt tolv låtar. En samling låtar som skildrar ungdom och vilsenhet, kärlek och svartsjuka, vänskap och jobbiga minnen. I Väntar på en ängel utforskar Oskar Linnros soul, pop och hiphop i en vacker och välskapt sammansättning.

Klara Ågren

 

Veneziansk afton – Vasas Flora och Fauna 

Äntligen är Vasas Flora och Fauna tillbaka. Den två år långa abstinensen sedan debuten Släkt med Lotta Svärd är över. Skakigt har det varit. Efter Iris Viljanens plötsliga avhopp kändes ingenting självklart. Trots det är mycket sig likt på nya skivan Veneziansk Afton. Den österbottniska melankolin, de stiliga texterna och de ljuva rösterna. Allt är som det ska.

Moa Marken

Of Blood Is Full  – The Hanged Man

The Hanged Man bjuder på något helt annat. Deras ljud, uppbyggnader och vackra melankoliska skalor, imponerar låt efter låt. Jag förstår inte riktigt hur de gör det. Det är oerhört väl genomfört och jag njuter till max av alla nyanseringar.  Det är suggestivt, drömskt, elektroniskt, rockigt och pendlar mellan lågmält och explosivt. En perfekt mix enligt mig. Of Blood Is Full är deras första album och det är en ära att få lägga denna till min samling.

Tilde Hjelm

Däggdjur – Säkert!

När Säkert! släppte albumet Däggdjur i februari var det som att hon satte plåster på alla mina sår. Det blev ett slags musikaliskt läkande efter avsaknaden som tillkommit efter Facit (2010). Den genomskinliga vinylen har gått varm hemma hos mig under året som gått och omslaget, som är skapat av Hugo Sundkvist, ramar perfekt i den guldskatt som albumet består av. Med sin lyrik sätter Annika Norlin fingret på allt det där vi känner som människor och, tillsammans med de andra musiker som medverkar på albumet, lyckas hon både skapa ett av årets bästa album samt en slags familjär trygghet, oss däggdjur i mellan.

Författare:
Redaktionen

Pin It on Pinterest

Share This