Åre Sessions 2019 – Soligt, spretigt och missad potential

av | apr 29, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

Åre Sessions ger sina besökare kompetenta artister och fina ljusshower, men behöver ta vara på mer av det som gör den speciell: potentialen i mötet mellan de alpina och musikaliska upplevelserna. I övrigt är det inte särskilt intressant.

Åre Sessions får en solig start som återspeglar själva sinnebilden av vad festival som på många sätt fungerar som en förlängning, och kvalitetsförbättring, av vad en afterski ska vara. Slaskig snö som smälter i en vårsol högt på himlen och så musik som inte framförs av någon covermaskin på akustisk gura. Istället får vi som tur är en Fricky som är i sitt esse vid skidbackens fot tillsammans med fler skidbyxebeklädda delar av Random Bastards.

En snabb middag senare tuggar Viagra Boys krautrockigt mekaniska ljudbild på med sin sedvanliga slappa aggressivitet. Sebastian Murphy stönar uppgivet mellan låtarna med sin evigt lösa charm. De är alltid en fröjd att se.

Utanför fönstret till Grow-scenen går solen ner över Åreälven bakom det skogsbeklädda landskapet runt om. Scenljusen bakom Sarah Klang strålar lika varmt orange. Men trots ett kompetent musikaliskt framträdande kan jag inte säga att hon strålar lika självklart. Den enorma Arenan-lokalen står två tredjedelar tom, om inte mer. Kanske har den potentiella publiken fallit offer för en hård afterski i solen.

Istället har folk orkat sig in till Arenan när Amason lite senare kickar igång.  En karismatisk Little Simz leder en entusiastisk publik med mjuk auktoritet och rappa rim på Grow-scenen, en schemläggningskonkurrens som CHINAH tyvärr har svårt att vinna. Det är synd, för det är ett band som förtjänar mycket mer uppmärksamhet, men kanske samtidigt inte har en särskilt stark publik på en festival som Åre Sessions.

Medan lördagens sol värmer gott mumlar Jireels festvänliga musik på scen till oinspirerande beats. Men det kanske inte gör så mycket att Jireel inte är det bästa, för det matchar ändå stämningen i någon slags afterski-anda och han får med sig de svettiga skidåkarna medan snön smälter på och geggan töar fram.

Off The Meds har blivit grovt underskattade och bokats på trånga Dungen, vilket resulterar i lång kö. Men å andra sidan tillför den svettiga lokalen bara till det frenetiska och sorglösa dansande som trion bakom beatsen och Kamohelo Khoaripes peppande imperativ uppbådar hos dansgolvets besökare. En definitiv festivalhöjdpunkt.

Seinabo Seys oklanderliga musikaliska förmåga och avväpnande mellansnackscharm får sätta punkt på Åre Sessions med pompa och ståt. För att själv sätta punkt på den här texten kan jag säga att festivalen har sin största behållning i de stunder då de alpina upplevelserna korsas med de musikaliska. Jag önskar att en större del av festivalupplevelsen tog vara på det som gör den unik: nämligen platsen och det folk vanligtvis kommer dit för. Förstärk det och utöka den upplevelsen. För som en lite spretig konsertfokuserad festival är den inte särskilt intressant. När jag på vägen hem sitter funderar på nästa år känner jag ingen lust att återvända.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotografi:
Timothy Gottlieb
Frank Holm
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This