Ansiktet: ”Stjärnorna stod rätt när vi skrev den”

av | Maj 16, 2017 | Intervjuer, Läsvärt

I fredags släpptes Ansiktes nya album Tusen Nålar och de gjorde ett besök i Göteborg för att spela på ett fullsatt Yaki-Da. Första singeln En Annan Väg Hem har kommit till att bli en av de där låtarna man ständigt nynnar på i huvudet och jag såg väldigt mycket fram emot kvällen.

Jag möter upp Erik Nordström och Herbert Munkhammar i Ansiktet på Hotell Bellora. Dem har precis landat efter sitt soundcheck och vi slår oss ner på takterassen med utsikt över Göteborgs takåsar. Båda två ger ett lugnt och stabilt intryck.

Tusen nålar har benämnts som ett känslomässigt uppvaknande och att det stämmer råder ingen tvekan om. Vi hamnar direkt i ett härligt flow och de öppnar sig som blommor i sitt första dagsljus.

Erik och Herbert träffades på gymnasiet och de pratade nostalgiskt om hur Erik såg ut som Super Mario i sitt, på den tiden stora hår, spelandes i rockband och hur Herbert påminde om Eminem och börjat rappa redan då.

– Vi brukade åka ut till Storveta där vi hade en gemensam polare. Han bodde i en stor trea som var någon slags utslussningslägenhet. Dit tog vi bussen efter skolan, åkte ganska långt bort från stan och drack folköl, skrev texter och rappade, berättar Herbert.

– Innan jag kände Herbert hängde jag med en kille i Herberts klass och han introducerade mig för Herberts musik och annan hip hop som pågick i Luthagen i Uppsala. Organismen är också från Luthagen, det lever någon slags raptradition där, fortsätter Erik.

De berättar om tiden som gått. Hur det varit att anamma en livsstil som ofta kommer med artisteriet. Festerna, ytan, bubblan och transformationen till att ifrågasätta sig själv, fylla 30 år, inse vad som är viktigt och mogna inom sig själv.

– Det kommer massa grejer med detta yrket som jag inte längre tycker är så intressant. Ju äldre man blir desto osexigare blir det, berättar Erik.

– I bästa fall, säger Herbert skrattandes.

Herbert pratar om stora isberg och att köra på i samma hjulspår. Hur tröttsamt det blir tillslut och hur han idag har mognat och gått vidare, träffat en tjej och gift sig.

– Att träffa henne har förändrat väldigt mycket i mig. Samtalen som vi har, har haft och allt som sker där emellan, berättar Herbert.

– Mognad och eftertanke kanske inte går att relatera till när man är 14 år. Men det är så himla skönt att ta sig vidare. Man inser vad som är viktigt och att många saker som var viktigt förr inte behöver spela så himla stor roll. Man kommer till nya insikter varje dag, fyller Erik i.

De pratar om hur dem kompletterar varandra och jag märker hur starkt deras vänskapsband är. Det är imponerande att se och höra hur de lyfter varandra och att de samtidigt kan skämta om deras svagare sidor och se det som något som tillför i deras kemi till varandra. Tålamodet, envisheten, vinnarskallen och insikterna.

– Det är väldigt kul att vara två. Man delar på både vinst och nederlag. För mig är det sociala umgänget en väldigt stor del av att göra musik, säger Erik.

– I studion samtalar vi väldigt länge om allt och ingenting. Det kan vara om vad som helst – en livsfundering, fortsätter Herbert.

– Vi kan snacka om grejer som tar halva arbetsdagen och så har många låtar kommit till, efter våra konversationer om livet, valen vi gjort och visioner vi haft, fyller Erik i.

– I slutet av en arbetsprocess kan en platta kännas klar men ibland är den inte det. Det kan saknas en låt som innehåller en viss känsla och så var det med låten Tusen Nålar. Det blev stressigt att spela in den, men det var viktigt att slutföra, säger Herbert.

– Vi hann tillexempel inte hitta några som kunde köra på så kort varsel så både Herberts fru och vår vän Fanny Larsson hoppade in och körade på låten. På det sättet känns Tusen Nålar väldigt speciell för oss. Stjärnorna stod rätt när vi skrev den, berättar Erik.

Herbert nämnde förut hur han kunde känna sig låst och rädd för att missa allting när han som yngre var tvungen att lämna stan för familjens landställe om helgerna. Men han avrundar med att berätta om hans flickväns landställe tillhörande hennes farföräldrar. Hur han där trivs som allra bäst. Vi pratar om välmående, resor, om att lämna storstaden och det slår mig hur mognaden verkligen landat hos både Herbert och Erik.

Författare:
Tilde Hjelm

Fotografi:
Tilde Hjelm

Pin It on Pinterest

Share This