Anna Järvinen: “Min musik är inte framtänkt utan framspelad”

av | maj 27, 2020 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Anna Järvinen är artisten som ständigt är på jakt efter nya kreativa marker att bryta och nu är hon aktuell med sitt sjätte album. I månadens intervju har vi pratat med henne om ett aktivt musikskapande, hur det är att styras av intuition och kraften som finns i att skapa med andra.

Jag ringer upp Anna Järvinen under en snöig vårdag uppe i norr, vädret i Stockholm får förbli okommenterat men klart är att det är har gått några veckor sedan hennes sjätte studioalbum Vestigia Terrent släpptes. Glada tongångar har ljudit från kritiker och lyssnare och några enstaka sura miner som har varit “sisådär” enligt henne själv. En gott betyg med andra ord.

Det har gått nästan fyra år sedan Anna Järvinen släppte ett album och många projekt har hunnits med sedan dess. Flera egna program i SVT, konstprojekt och ett heltidsarbete som språklärare har avlöst varandra och hon berättar att det var i september 2018 som hon tillsammans med Reine Fiske och Lard Fredrik Swahn konstaterade att de skulle spela in ett nytt album. Men det var inte helt självklart att alla skulle samlas för att spela in hennes musik.

– Jag har varit aktiv i mitt musikskapande, men jag har nog inte det i mig att pusha folk till att spela in musik, där är jag lite passiv. Folk spelar i olika konstellationer och är upptagna vilket gjorde att vi inte bara kunde samlas en vecka och göra liveinspelningar som på tidigare skivor så det har varit en rätt annorlunda inspelning.

Att nå en punkt där en känner att en har ett album som behöver komma ut kan vara en utmaning och hon berättar att det fanns en period innan albumprocessen kom igång som hon inte kände att hon hade något att säga.

– Jag tror att jag behövde en paus på några år, sedan dess har vi kört på. Jag är jätteglad över alla musiker som har varit med och utvecklat mina låtar, det är världens grej. Jag är så lyckligt lottad och tacksam över att dessa människorna vill samma sak om mig.

Albumet fick namnet Vestigia Terrent som betyder något i stil med spåren förskräcker. På skivan finns iakttagelser av saker som har hänt, både för ett tag sedan eller sådant som sker i stunden. Hon beskriver det som att man lever och tittar tillbaka för att sedan konstatera vad det var som hände. Att blotta sitt innersta var dock inte tanken samtidigt som hon vill bottna i en personlig erfarenhet för att texterna skulle ha en bäring.

– Jag har märkt att berättar hur jag upplever livet för att kunna gå vidare, annars bär jag omkring på det. Men det finns flera sätt att göra det på. Jag kan sitta med min bästa väninna  och berätta om mitt liv, men då låter det inte som mina texter. Jag kan inte riktigt förklara hur det går till men jag tror att jag baserar min musik på någon slags erfarenhet, samtidigt som det också är text och musik. Texten är musik och rytm, olika toner och vokaler som har olika ljud och svänger på olika sätt tillsammans med andra ljud. Text i musik är musik och det måste alltid finnas ett innehåll.

”Text i musik är musik och det måste
alltid finnas ett innehåll.”

Första singeln från albumet blev låten Psalm som beskrivs som en låt som handlar om att låta det goda återkomma. Låten kom i mars och att släppa en låt med just den meningen mitt i rådande pandemi beskriver hon som en lycklig slump.

–  Jag tycker att den bär något slags hopp i sig och en önskan om att det goda ska återkomma. Det var en slump att den släpptes i en rätt skrämmande tid. Men jag är väldigt glad för det. Jag spelade in grunden till den i september 2018 och sedan dess har vi jobbat vidare med den.

Det är en rätt lång process, har du ändå kontakt med låten såhär två år senare?
– Det är lång process och det måste få vara det, det är lite som att skriva en text eller att måla. Man måste titta på sin målning eller läsa sin text väldigt många gånger och stryka och ändra. Och så behöver man göra med låtarna också. Även om jag har skrivit en låt och den är som en potentiell värld för mig så välkomnar jag att de personerna som jag jobbar med kommer in med sina tankar. Det föds impulser i dem och det föds hela tiden nya när vi hör en låt flera gånger. Även om man börjar spela in i september 2018, så kanske inte låten är klar i januari 2020.

Musiken på albumet är något som fick komma organiskt och att göra upp en plan för hur albumet skulle låta fanns aldrig på kartan. Hon berättar att hon ibland läser intervjuer med andra artister som hon säger har förmågan att fundera på vad de vill prata om eller som de vill bidra med, något som hon aldrig har haft.

– Vad som händer är väldigt styrt av intuition, känsla och slump och att släppa taget om vad man håller på med. Det är därför det är så underbart att de musiker som jag jobbar med har samma tänk. Det finns ingenting som är förutbestämt och musikerna får fria händer. Skulle det vara så att någon gör något som känns fel så säger jag det, men i de allra flesta fall så uppstår det något i deras möte med mina låtar och vårt gemensamma möte. Min musik är inte framtänkt utan framspelad.

Anna Järvinen debuterade med albumet Jag fick feeling under 2007 och har sedan dess sex studioalbum. Innan solokarriären hann hon bland annat släppa musik som del av bandet Granada. Men enligt Järvinen förstod hon aldrig riktigt hur det var att på riktigt blotta sig och visa upp sitt hela jag förrän hon blev soloartist.

– Det är en väldigt konstig verksamhet och varje gång jag ger ut något så ifrågasätter jag varför jag gör det. Svaret är nog “för att bli utskrattad”, det är ju det som det handlar om och så är det nog för alla. Det blev så tydligt för mig när jag solodebuterade. Alla soloartister är så modiga som vågar ge ut något och säga “det här har jag gjort, vad tycker ni?”. Men det enda man kan göra att vara helt sann mot sig själv och inte fega ur gentemot sig själv. Alla tycker inte om det, så är det ju och så får det vara.

”Jag har skrivit varje dag sedan jag var väldigt liten.”

Att våga visa upp hela sitt jag utan att skämmas kan även appliceras på känslan av att inte bli klar med något. Att färdigställa en låt kan ta väldigt lång tid och att känna sig nöjd med den kan ta ännu längre tid.

– Det kan nog vara så att man egentligen aldrig blir riktigt klar men någonstans har jag nog en intuition av att jag vill släppa en låt även om den kanske är lite halvdan. Jag kan tycka att någon textrad är töntig men den är ändå klar för att låten lever och är precis som den ska vara. Det är lite som när man får barn, någonstans kan man ställa sig en bit ifrån och konstatera “vad fin den hen är” utan att önska att något vore annorlunda.

Mötet med andra människor har varit centralt för Anna Järvinens skapande oavsett vad hon tagit till sig, men nu ger hon sig in i en annan bransch som kan te sig lite ensam. Till hösten debuterar hon nämligen som författare med boken Dröm natten till idag och hon liknar författarskapet med musikskapandet på några sätt.

– Jag är ju ensam när jag skriver låtarna och då måste jag lita på min intuition och det kan kännas jättejobbigt att spela upp saker för folk. Och lite samma sak var det nu. Jag har ett förlag som ska ge ut min bok och de är proffs på texter. När förlaget säger att de tycker att det är bra och att de vill ge ut min text så bollar man lite med dem. Men det är ett väldigt mycket mer ensamt jobb såklart.

Om det blir fler böcker efter höstens boksläpp återstår att se men hon säger att det hon är en rastlös person som gillar att ha mycket på gång och som alltid har använt texten som uttryck.

– Jag har skrivit varje dag sedan jag var väldigt liten. Jag var sju år när jag fick en dagbok och då fick jag väldigt mycket prestationsångest, men jag fastnade i det och nu är det ett sätt att leva. Jag vill nog fortsätta med allt jag håller på med, men man vet inte riktigt om någon annan vill ha det man göra, det går aldrig att veta.

Sommaren spelningar är inställda och hon vet varken knappt om hon kommer att kunna hälsa på sin familj på den finska sidan dit hon har en enorm längtan. Men en sak är säker, kreativiteten är där trots att världen ter sig en aning mörk just nu.

–  Det går alltid att göra musik och vara med dem som man har omkring sig. Jag har ett annat projekt på gång med Tapio Viitasaari där vi filmar vår coronavardag och skickar 20-30 sekunders klipp på vår vardag till varandra så kan vi sätta ihop det till en loop tillsammans med musik som vi spelade in i somras. Men jag förbereder mig på att vara hemma hel del.

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Alma Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This