Kroppsaktivism har varit ett av höstens mest omdebatterade ämnen. Popmani har pratat med Anna Davidsson, kvinnan bakom Instagramkontot Apan satt i granen, om rörelsen som hyllar alla sorters kroppar.

Kroppspositivism, motståndsrörelsen till samhällets smalhets och fetthat, har fått ett stort genomslag i sociala medier. Det handlar om kvinnor som inte är pinnsmala men som lägger upp bilder på sig själva där de är lättklädda, poserar sexigt eller äter skräpmat. De har skapat en rörelse som kräver rätt till ett beteende som vanligtvis endast accepteras för ”normalviktiga”. Anna Davidsson är burleskdansare, kurvig modell, gymnasielärare och aktiv inom roller derby, en kroppspositiv idrottsrörelse där alla kroppar fyller en funktion oavsett storlek.  Med sitt Instagramkonto manar hon över 16 500 följare att vara positiva till sina kroppar. Hon ser sig själv som en passiv kroppsaktivist.

Jag är överviktig och det är ingen hemlighet. Men när jag går till gymmet har jag superkorta hotpants och minimala linnen eftersom jag gillar att träna i det. Jag har en lårtatuering som jag älskar och tänker inte gömma mina tjocka dallriga ben i ett par långa byxor. Det har inget med mina sociala medier att göra men det är aktivism eftersom det är inte norm att tjocka människor tar plats på det sättet, säger Anna Davidsson.

annadavidsson3

Fettacceptansrörelsen startades redan på 1960-talet i USA, som en reaktion mot diskrimineringen av tjocka människor. Dagens aktivister vill bland annat minska bildretuschering som marknadsför orealistiska ideal och ifrågasätta uppfattningen att en viss vikt automatiskt innebär hälsa. Sociologen Charlotte Cooper pekar på att kroppsaktivismen är nära sammanlänkad med feminismen, vars uppsving de senaste åren har möjliggjort kroppsaktivismens framfart. Även sociala medier har spelat en viktig roll. Anna Davidsson beskriver dem som trygga forum att uttrycka sig fritt i. De förenklar kontakt med människor som känner igen sig och de flesta reaktionerna är positiva. Sociala medier har ökat medvetenheten hos andra människor genom att ge plats åt det som står utanför normen.

Det är människor som bestämt normerna, men så fort man sätter en sådan etikett på någonting betyder det att allting som inte är norm är avvikande och oacceptabelt. Normen är ett känslomässigt fängelse som styr människan och hindrar den från att leva ut som den vill. Det är också normen som exempelvis bestämmer hur stor en “normalportion” är, säger Anna Davidsson.

annadavidsson6

Under 00-talet skapade den så kallade fetmaepidemin en rädsla för övervikt och träning blev en alltmer ”nödvändig och naturlig” del av livet. Tillsammans med viktminskningsprogram och diverse supermat skapar träningsexplosionen en uppfattning om att alla har möjlighet att gå ner i vikt och dra sitt strå till hälsostacken. Hälsa har blivit en ny valuta och under hösten har vi sett flera exempel på offentligt hånande av de som är överviktiga och visar upp det.

Årets upplaga av Paradise Hotel inkluderade för första gången en deltagare som var större än realityseriens genomsnittsdeltagare. Att sätta en “tjock” person i den sexuella kontext som serien utgör uppfattades dock som “äckligt” av flera andra deltagare. “Tjockisdebatten”, huruvida övervikt är okej eller inte, blossade sedan upp ordentligt när TV4:s program Malou efter tio diskuterat kroppspositivismens genomslag. I programmet visades ett klipp där konstnären Stina Wollter dansar i underkläder, vilket resulterade i att en deltagande bantningsbloggare kallade kroppspositiva människor skrattretande, obegåvade och lata. Anna Davidsson tror att provokationen beror på okunskap.

Folk är överviktiga av olika anledningar. Hade det varit lätt att vara smal hade det inte funnits några överviktiga människor. Det är som ett dubbelt straff att tillskriva överviktiga människor vissa negativa egenskaper.

Malou efter tio skapade en nätstorm och ledde till att över tusen nya dansvideos publicerades under  #dansaförstina. Debatten inspirerade Anna Davidsson till att starta kampanjen “Krama en tjockis”, då hon sålde kramar för 10 kronor styck på Sergels Torg. Hon berättar att hon läste en artikel om att kramar är bra för hälsan och lyckades tack vare sålda kramar och swish-bidrag från sina följare samla in över tusen kronor till Bröstcancerfonden.

annadavidsson4

Kroppsaktivister gör revolution i sociala medier men för att en attitydförändring ska ske tror Anna Davidsson att det behövs mer mångfald i mainstream-media. I modebranschen är modeller större än genomsnittet fortfarande sällsynta och termen “plusmodell” förstärker bilden av att större kroppar är avvikande. I våras gick flera australiensiska modeller ihop i kampanjen #droptheplus som vill att modebranschen ska acceptera dem som enbart modeller. Tidigare i år skapade Tess Holliday rubriker när hon skrev kontrakt med MiLK Model Agency. Holliday, vars klädstorlek är 52, blev den största modellen någonsin att bli signerad av en stor agentur. Hon är själv kroppsaktivist och står bakom #effyourbeautystandards där hon uppmanar tjocka kvinnor att vägra smalhetsen. Anna Davidsson vill nu starta en egen stiftelse som arbetar för kroppspositivitet och kroppsaktivism.

Få människor har gått genom livet utan någon form av skev kroppsuppfattning, säger hon och tillägger: Jag har släppt komplexen och det är befriande.

Pin It on Pinterest

Share This