Angus and Julia Stone: ”Albumet inte är vid liv förens det delas med andra människor”

av | Okt 19, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Angus and Julia Stone har länge imponerat på världen med sina harmoniska toner och syskonsymetri. Vi har intervjuat Julia Stone om inspelningsperioden av duons senaste album Snow och musiken som påminner om Sydney.

Nu har det gått nästan en månad sedan ni släppte ert nya album Snow. Hur känns det och vart gör ni just nu?
– Det känns jättebra! Vi har precis börjat vår europaturné efter att ha gjort några konserter hemma i Australien. Det har varit en sådan härlig och varm känsla under skapandet av den här skivan och känns verkligen fint att få dela med sig av den. Det är liksom den känslan som allt handlar om. Angus och jag pratade om det häromdagen, att albumet inte är vid liv förens det delas med andra människor. Så på det viset skapar lyssnaren skivan; genom att lyssna på den.

Under åren som jag har lyssnat på er musik har jag alltid känt att den har en väldigt vacker och lugnande effekt på mig. Tänker ni ofta på vilka känslor ni vill framkalla under själva skapande processen?
– Under själva inspelningsprocessen så brukar jag inte tänka på hur musiken påverkar människor. Jag är helt förlorad i hur det känns för mig att ta fram ljuden och vad vi gör i studion. Men när någon berättar för oss att musiken får dem att må bra eller har en lugnande effekt, precis som du nämnde så känns det såklart jättefint att få höra. Det är så kul att få folk att må bra genom att göra något som jag själv mår bra av och älskar att göra.

Vad är det finaste med att bara syskon och att skapa musik tillsammans?
– Den resan vi har gjort genom år tillsammans är väldigt vacker. Vi har varit med om så mycket, allt från vår barndom till vår musikaliska resa tillsammans. Vi har såklart haft våra toppar och dalar, men vi accepterar varandra som vi är, har vuxit upp tillsammans och har fått lära oss hur man blir en bättre människa. Jag tror att vi har hjälp varandra att lära oss det.

Om du tänker tillbaka på skapandet av Snow, har du något extra fint minne som du alltid kommer att tänka på när du tänker tillbaka på processen av det här albumet?
– Det finns så manga underbara ögonblick att tänka tillbaka på. Jag kommer ihåg solnedgångarna på gården, de var så vackra. Det gyllene ljuset som letade sig in genom studions fönsterrutor och hur ljusstrålarna lekte genom röken från rökelsen vi tänt. Ibland tog vi bara en paus från inspelningen på eftermiddagen för att promenera runt huset i tystnad.

Ni spenderade åtta veckor tillsammans under inspelningen, hur såg en vanlig dag ut för er där?
– Vi vaknade och tog oss ner till stranden för att ta ett dopp och en kaffe, sedan åkte vi tillbaka till farmen och jag gjorde frukost till oss båda som vi åt på verandan. Sedan gick vi upp i kontrollrummet och öppnade vilken låt vi nu höll på att arbeta med och arbetade med den i några timmar. Sedan brukade vi ta en paus för att kolla en film eller serie, följt av en promenad eller en match i tennis. Ibland gick vi tillbaka in i studion om vi inte var för trötta, annars tog vi oss in till stan för att äta middag. Men arbetet och hur dagarna såg ut, berodde helt på låten, ibland arbetade vi till fyra på morgonen.

Skiljer sig ditt och Angus låtskrivande åt på något sätt?
– Om jag ska vara ärlig så vet jag faktiskt inte. Förr brukade jag tro att jag kunde definiera vad som skiljer oss åt, men nu är det nästan enklare att säga vad vi har gemensamt. Vi tenderar att undvika att skriva broar för låtar, eller vi undviker dem inte. Men det känns sällan som en naturlig del att göra så dramatiska ackordförändringar. Vi älskar låtar som sätter rytmen i rörelse och bara fortsätter på det viset. Vi har en gemensam tro att om något mår bra, så behöver vi inte ändra på det. Låt det fortsätta må bra.

– Även med inspelningen är vi inte så noga med att göra på rätt sätt. Om det låter bra, så är det bra och ibland spelar vi in i fel mikrofoner, eller på fel instrument. Men låter det bra skulle vi aldrig omregistrera det. Vi gör aldrig demos, utan vi spelar alltid in låten för att det ska vara originalet och du gör den exakt som du vill ha den första gången.

Om du tänker tillbaka på er barndom och Sydney,  vem och vilken musik tänker du på då?
– Jimi Hendrix, Leonard Cohen, Joni Mitchell, David Bowie, Dirty Dancings soundtrack (mamma), Silverchair (vår syster), Rage against the machine (Angus), Sublime (Angus) och Spicegirls (mig själv).

Berätta lite om plattans sista spår, Sylvester Stallone. Vad handlar den om?
– Det är en kärlekshistoria om människor som vill fly, men de upptäcker att de faktiskt kan fly genom att stanna precis där de är.

Ni har många lyssnare i Frankrike, Paris. Har du något specifikt förhållande till Paris?
– Vi älskar Paris och Frankrike och det har vi gjort enda sedan vi spelade vår första show där på ett litet ställe som brukade vara en järnvägsstation. Kanske för att vi sjunger om kärlek och den staden är som den förkroppsligade kärleken i arkitekturen, i sin historia, konst och kultur… på något sätt passar vår musik perfekt med den känslan.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This