När Ana Diaz tog steget från internationell låtskrivare och producent, åt bland andra Britney Spears och David Guetta, till artist tog hon även med sig sina erfarenheter från musikbranschen och viljan att göra den mer jämlik. Popmani pratade med Ana om hennes väg in i musikvärlden och om hur både artister och musikkonsumenter kan bidra till förändring.
Ana Diaz 2

Berätta om din debutsingel Fyll upp mitt glas nu! Hur känns det att ha släppt den?
– Det känns bra! Spännande och roligt att äntligen vara igång med releaser. Fyll upp mitt glas nu är den första singeln ifrån mig som artist på svenska. Den beskriver det melankoliska, bitterljuva och känslan av att gråtskratta. Slutet och hyllningen av en relation, blandat med kraften i att utropa sig själv som värdig och stolt. Att inte duka under samtidigt som man bekräftar sorgens bojor, parallellt med frigörelsens rop.

Hur har vägen varit att gå från låtskrivare till artist?
– Den har inte varit spikrak. Kanske mer som att jag gick på en väg och såg en fin stig och svängde in på den och plötsligt befann mig i en glänta, ringde Daniel Boyacioglu och Johanna Lindh som kom och sade “hå hå håå, fet plats, Ana” och sen dukade vi upp picknick och bjöd massa andra vänner dit och det hela pågår ännu. Nu har vi hängt upp lyktor i träden. Jag har alltid älskat att skapa musik. Jag älskar att arbeta med andra och se hur något ännu större tar form med hjälp av våra olika kompetenser. Jag är omgiven av otroliga människor. Jag har blivit bättre i alla mina roller genom att leda ett eget projekt där jag är konstnärlig ledare och avsändare. Jag har blivit tydligare för mig själv, hittat nya skills, ser mina styrkor och svagheter.

Du har lång erfarenhet av musikbranschen som låtskrivare och producent – hur ser det ut med jämställdheten och jämlikheten i branschen tycker du?
– Typ som i resten av världen, a.k.a. vi är inte riktigt där än to say the least. Men varje dag blir det bättre! Det är ofrånkomligt. Jag ser kraftfulla kvinnor överallt, jag träffar män som fattat, jag läser mejl i nätverk jag är med i, jag träffar grymma kvinnor i studios, bakom dataskärmar, i DJ-bås, bakom skrivbord på kontor, vid mixerbord, i paneldiskussioner. Det pågår absolut en maktförskjutning, en som jag helt klart tror att alla tjänar på. Det blir bättre, vi skapar det, tillsammans.

Hur var det att arbeta i England och USA? Skiljer det sig att vara kvinna i branschen där och i Sverige?
– Det finns många kvinnor på positioner med makt i USA, fler än vi har i Sverige! Jag läste en undersökning för ett tag sedan där det stod att läsa att vi i Sverige har 19 procent kvinnor på ledarpositioner i svenska musikbranschen och i USA var det 33 procent. Så där är de före oss! Jag vet inte hur det är i England. Jag tror att de är steget bakom Sverige, men då gissar jag.

Du är väldigt drivande och engagerad i arbetet för en mer jämställd och jämlik musikbransch – hur jobbar du med det?
– Jag väljer gärna kvalificerade minoriteter som medarbetare, jag vägrar underordna mig, ser till att jag lär mig mer, jag har slutat göra mig mindre, tar ingen skit, stöttar mina medmänniskor, jag pekar med hela armen, skrattar inte åt dåliga skämt, jag söker stöd hos andra i samma situation, läser mycket om härskarteknik och orättvisor i samhället. Jag såg liksom inte det så tydligt tidigare men när man har sett det, kan man liksom inte göra det osett, att vi har så många orättvisor i samhället, det handlar om klass, kön, minoritet, sexualitet. Jämställdhet är ju inte en kvinnofråga, det är ju en människofråga! Men va fan, vissa dagar blir jag bara skittrött också. Då vilar jag. Gråter och svär. Sen är jag på det igen.

– Don’t take ignorance for malice

Går utvecklingen framåt?
– Jag tycker absolut det. Jag tror på människan. Det finns ett bra ordspråk som lyder “Don’t take ignorance for malice”. Det är bra att komma ihåg när man känner att man vill strypa någon.

Vad behöver förändras för att musikvärlden ska bli mer jämställd och jämlik?
Att vi prioriterar frågan! Det är ju inte bara musikbranschen det här gäller. Kanske kvotering? Jag tror på att angripa det på flera nivåer, kanske att vi som land undersöker hur man effektivt gör samhälleliga förändringar på bästa sätt, kolla på länder där det funkar, fråga hur de gjort, det är viktigt att det blir tydligt att vi inte accepterar orättvisa på någon nivå, som grupp, som Sverige, alla vi tillsammans. Det finns så mycket kompetens och kunskap i det här landet och vi kommer fixa det här! Det är viktigt att stöd och information kommer ut till dem som behöver den, i ett tidigt skede. Det är också viktigt att som artist ta ansvar för sin egen karriär, att inte ge bort sin power! Förstå maktflödet i branschen och skaffa sig information och kunskap. Det finns bra organisationer i Sverige! STIM, SAMI, SKAP, Musikerförbundet. Jag kan bara gå till mig själv, jag behöver stöd, jag har aldrig varit någon ensamseglare.

Vad kan vi som lyssnare och musikkonsumenter göra för att påverka och bidra till förändringen?
– Kanske fundera på vad vi som konsumenter hyllar och ger plats till och varför? Vi matas ju ständigt med budskap om hur vi borde vara, låta, se ut för att få vara med, det smyger sig in överallt, i musik, i reklam, i bilder, tidningar … om det är något som får oss att känna oss otillräckliga är det något ruttet med det! Jag läser knappt tidningar längre, får bara panik av alla retuscherade bilder. Jag blir knäpp av att vara för mycket på Facebook och Instagram också.  Men alltså, någon tjänar ju feta pengar på att vi tror att vi måste förändras, att vi behöver någonting utanför oss själva, för att vara värda att älskas. Det tjänar vi inte på. Den som tjänar på det är den som säljer ansiktskräm eller lösfransar.

Du har precis startat din egen etikett WINWIN Recordings – hur gick det till?
– Jag ville bestämma själv och det verkade som ett bra move.

I början av nästa år släpps din debut-EP – kan du berätta lite om den och dina samarbeten?
– Jag kommer släppa EP:s, det blir fler delar. Jag ser fram emot det. Jag har haft med Daniel Boyacioglu och jag och han har arbetat med många olika producenter. Det har blivit riktigt bra material och vi ser det som vår kärleksförklaring till det svenska språket. Vemod och ärlighet i popformat.

Pin It on Pinterest

Share This