Musikundret Amason är aktuella med den nya EP:n Flygplatsen som släpptes den 23 oktober. Popmani har intervjuat Amanda Bergman om hur det går till när bandet skriver sin musik, var de hittar sina hattar och om förväntningarna inför den kommande Sverigeturnén.

Foto: press

Foto: press

Hur känns det att ha fått epitetet supergrupp? 
– Jag tänker att de flesta artister får någon form av epitet, det verkar behövas av någon underlig anledning. Jag tycker dock att begreppet supergrupp är väldigt trevligt och harmlöst i jämförelse med annat. Det är inget vi jämrar oss över!

Hur gick det till när Amason bildades, kände ni varandra sedan innan?
– Vissa av oss kände varandra, vissa hade knappt aldrig träffats. Men det vi hade gemensamt var att vi alla kände Pontus Winnberg, man kan säga att han fungerade som en slags hub som alla inblandade hade smidigt musikaliska planer med på separat basis under en tid. Sen styrde någon, förmodligen Pontus, upp en första inspelningssession och efter det var bandet igång.

Alla medlemmar i bandet kommer från väldigt olika musikprojekt, hur går det egentligen till när ni skapar musik tillsammans?  
– Just på grund av att alla har så många projekt igång har vi egentligen väldigt lite tid att ägna åt grundarbete i Amason, såsom att repa och skriva låtar. Vi gör bara det absolut nödvändigaste. Vi har till exempel aldrig hittills setts i replokalen för att skriva, såsom jag tänker mig att de flesta band gör, istället hoppas vi halvt desperat på att få till något samma dag som vi tänkt spela in. Det fantastiska är att det ändå oftast går väldigt snabbt och bra att skriva ihop när vi väl måste göra det. Just den gemensamma förmågan och energin är extremt viktig för oss i bandet.

Ni verkar vara riktigt fästa vid djur, något som syns såväl på scen som i val av låttitlar, hur kommer det sig?
– Jag gillar djur och brukar vara snabb på att referera typen av låt till en viss typ av djur.

Om Amason hade varit ett djur, vilket hade ni varit? 
– Någon form av djurparksdjur, definitivt. Ett tropiskt halvstort djur som ändå funnit sig till rätta i Kolmården, som gillar vaccin och att få mat på fasta tider.

Ni sjunger och skriver låtar på både engelska och svenska, vilket språk föredrar ni och varför? 
– Vi föredrar nog inget språk framför något annat som sådant, även om engelskan har fördelen att fler människor kan förstå. Jag tycker att det är två helt olika grejer att skriva texter på sitt modersmål jämfört med att skriva på Engelska.

Er nya EP Flygplatsen känns mer melankolisk och lite vemodig i jämförelse med det ni tidigare gjort, vad var det som inspirerade er i skapandet av Flygplatsen? 
– Svårt att säga exakt vad som inspirerade den. Den är väl annorlunda helt enkelt för att den är inspelad i en annan tid än när vi gjorde Sky City till exempel. Allt man spelar in präglas ju av vad som pågår runt omkring de involverade exakt när man jobbar med det i kombination med vad som bearbetas i det man spelar in, det är väl en av de viktigaste ingredienserna i en skiva tänker jag, just det där med tidsaspekten. Ibland blir det till kvalitetens fördel; ibland inte. Oavsett är det omöjligt att manipulera.

Just nu befinner ni er på turné i USA, vilken musik spelar ni i turnébussen? 
– Vår rutin är oftast att göra Spotify-listor. Vi döper dem till start och slutplats för resan och sen skickar vi runt en telefon medsols och alla lägger till en låt var hela tiden. Ofta som svar på vad som just spelades. Det blir ofta helt bisarra blandningar av musik. En del offentliggör vi på vår Spotify-profil. En del är preskriberade för alltid. 

Alla i bandet bär ofta väldigt fina hattar, vart hittar ni dessa guldklimpar till huvudbonader? 
– Överallt och ingenstans. Allens Boots i Austin brukar dock alltid bjuda på några bra köp.

Ni verkar även ha ett stort intresse för kläder, har ni några stilikoner? 
– Cowboys och indianer.

Snart ska ni även ge er ut på Sverigeturné, finns det någon speciell plats ni ser fram emot att spela på? 
– Jag ser fram emot alla spelningar lika mycket! Stockholm blir roligt för det är flera kvällar i rad och det brukar alltid bli kul. Likaväl ska det bli spännande att spela i mindre orter där vi aldrig varit, såsom Falun, Östersund och Karlstad.

Pin It on Pinterest

Share This