_MG_8507

Foto: Pao Duell

Jag har varken sett Robbie Williams eller Frank Sinatra uppträda live. Men jag har svårt att tro att de skulle kunna vara bättre entertainers än Jens Lekman. Hans känsla för den där perfekta balansen mellan tragik och komik är sällsynt för låtskrivare i vår tid, och än mer sällsynt är hans förmåga att låta den verka i både sångtexter och mellansnack. I Lekmans värld är vägen från uppsluppet skratt till tårdrypande ensamhet aldrig särskilt långt.

_MG_8469

Foto: Pao Duell

Lekman inleder årets upplaga av Knarrholmen, och det är uppenbart att de flesta i publiken sedan länge är inbitna entusiaster. På samma sätt som en annan Göteborgsälskling, Håkan Hellström, verkar Jens Lekman ha nystat sig in i det kollektiva medvetandet hos de indiekids som växte upp och blev gamla under 00-talet.

Det finns någonting i både texter och uttryck hos Lekman som förenar, kanske inte alla, men åtminstone de flesta av oss som står och lyssnar på honom den här skymmande kvällen i Göteborgs södra skärgård. Det är också därför som det gamla materialet fungerar allra bäst. När han spelar låtar som Black Cab, Jens Lekman’s Farewell Song To The Blind Girl och I Saw Her In The Anti-war Demonstration är det som att vågen av nostalgi förflyttar oss alla tillbaka i tiden, om än bara för en stund.

Jens Lekman uppträder ensam, med bara akustisk gitarr och sin oerhört starka röst. Men med en låtkatalog som hans, byggd på starka melodier och briljanta texter behöver han inte mer än så. Allra starkast blir det när han inleder med en acapella-version av A Sweet Summers Night On Hammers Hill, klickar igång en playbackad blåssektion och gör en snygg övergång till 2012 års hit An Argument With Myself. Det är först då som publiken börjar dansa på allvar.

_MG_8489

Foto: Pao Duell

I år är det tio år sedan Jens Lekman släppte sitt första album och av den anledningen spelar han två kvällar på Knarrholmen – ikväll spelade han ett blandat urval titlar som börjar på bokstaven A till J, och imorgon spelar han låtar ur katalogen från J-Z.  Det är ett lustigt grepp som klär Lekman väl, ett lustigt grepp som lik förbannat bildar en nära nog perfekt setlist.

Ja, att höra Jens Lekman spela live ikväll förflyttar mig tillbaka i tiden, men samtidigt hade jag inte velat befinna mig någon annanstans än i nuet.

Pin It on Pinterest

Share This